Rasmus Canbäck
Reporter Blankspot
Redan när Blankspot bildades för tio år sedan donerade jag, trots min låga studentinkomst, 200 kronor. Det var mycket pengar som motsvarade nästan en hel veckas matranson.
Efter det blev jag en trogen läsare som pytsade in femtio kronor i månader år ut och år in.
Kanske var det drömmen om att själv få skriva om världens vita fläckar som gjorde att jag läste det mesta som publicerades. När jag var i Nagorno-Karabach för första gången år 2016 skickade jag bilder till Nils Resare som precis varit i Transnistrien. Vi hade en dialog om icke-erkända republiker.
Martins Schibbyes ihärdiga rapportering från Afrikas horn gjorde att jag lärde mig om en region som annars faller i medieskugga. Hans insyn i Eritrea breddade mina perspektiv och den kanske annars förenklade bild av landet som en sluten diktatur komplicerades.
Ett par år senare skulle jag själv börja skriva för Blankspot.
Jag hade en blogg där jag intervjuade belarusiska aktivister 2020 och sedermera drabbade av kriget i Nagorno-Karabach. Texterna återpublicerades av Blankspot, och efter det fick jag börja skriva texter löpande.
Rasmus första reportage
Vittnenas egna ord om flykten från Nagorno-Karabach: Kriget var över, för den gången. Det skulle visa sig att det inte var det sista kriget. Sedan Rasmus Canbäcks första reportage har han återvänt till Kaukasien för att fortsätta rapportera. Idag har han publicerat fler än 300 artiklar för Blankspot.
Klicka här för att läsa all rapportering av Ramsus Canbäck
Det har gått snart fyra år sedan jag började skriva för Blankspot och jag har utvecklats till att bli en journalist som kan stå på egna ben. Men framför allt har journalistiken hos Blankspot också givit resultat. Granskningarna av den azerbajdzjanska kaviardiplomatin har till exempel lett till att Azerbajdzjans bjudresor för EU-parlamentariker har upphört.
Mina artiklar hos Blankspot, både om Nagorno-Karabach och om det svenska civilsamhället, har dessutom lett till skriftliga frågor i Sveriges riksdag vid åtminstone tio tillfällen. För att vara så pass små som vi är, så är det häpnadsväckande hur mycket genomslag journalistiken har fått.
Om det inte vore för Blankspots vilja att släppa in läsarna i journalistiken hade jag inte varit journalist idag.
Rasmus Canbäcks tre drömreportage:
Myanmar
“Nästan all journalistik från utländska reportrar i Myanmar handlar om de svåra striderna i inbördeskriget. Istället för att rapportera från frontlinjen vill jag resa till de områden som rebellerna tagit för att skriva om uppbyggnaden av nya samhällen. Hur går det för skolorna? Hurudan är sjukvården? Hur väljs borgmästaren?”
Demokraticheck
”I en armenisk tidning gör ett par människorättsjurister en veckolig demokratiuppdatering. Vilka övertramp har skett denna vecka? Hur försvarar sig politiker? Vilka nya lagar är på väg att stiftas? Det har varit ett effektivt sätt att följa utvecklingen i landet. Jag vill göra detsamma för Blankspot, fast med Sverige. Jag tror att man kan göra ett helt koncept med podcasts och intervjuer runtomkring det.”
Nagorno-Karabach
“Det vore att ljuga för mig själv om jag hävdade att jag inte vill tillbaka till Nagorno-Karabach. Att dokumentera hur en hel region tömts på sin befolkning vore unikt och viktigt. Det lär dock vara omöjligt för min del, i och med Azerbajdzjan har svartlistat mig från att resa dit. Dessutom vore det nog snarare mardrömslikt än drömlikt.”
DONERA IDAG
