2025 firade vi ett decennium med Blankspot! Den här texten summerar de första 10 åren.

Så många läsare och så många tecken skrivna under dessa år. Vi är helt läsarfinansierade och når i genomsnitt 20 000 unika läsare per månad, men endast en av tio stöttar oss ekonomiskt.

Blankspot är ett slags fritidsintresse och det är en lyx att här kunna bevaka de ständigt högaktuella frågorna om medier, digitalisering och demokratins utveckling.

Under Blankspots 10-årsjubileum kanske det också är dags att berätta hur det kom sig att jag som mediestrateg och kommunikationskonsult valde att bli medgrundare till en reportagesajt tillsammans med journalisten Martin Schibbye.

Första gången jag träffade Martin var 2012, när han efter 438 dagars fångenskap i Etiopien klev upp på en scen tillsammans med Johan Persson för att hålla presskonferens direkt efter ankomsten till Sverige. Jag hade då arbetat ett halvår med att förbereda pressarbetet inför deras frigivning. Den dagen blev också vår allra första gemensamma arbetsdag och början på det som senare skulle bli Blankspot.

Under presskonferensen berättade Martin att en medfånge viskat till honom på vägen ut ur fängelset: ”Tell the world what you have seen.” Det blev ett löfte Martin tog på stort allvar och som inspirerade även mig under PR-arbetet för boken 438 dagar. Jag såg hur starkt människor, unga som gamla, engagerade sig i journalistikens betydelse och i det Martin på plats hade hoppats kunna åstadkomma.

Under samma period handlade mycket av samtalet i mediebranschen om digitaliseringens påverkan på demokratin, samhället och journalistikens framtid. Mediernas oro stod i skarp kontrast till publikens entusiasm och efterfrågan på journalistikens kvaliteter. Jag som stod utanför mediebranschen såg framför allt alla de möjligheter som fanns för journalistiken att växa, trots hoten från en krympande annonsmarknad och ett digitalt informationslandskap där det blev allt lättare att återskapa något som vid en första anblick såg ut som journalistik.

Blankspots syfte var och är att visa journalistikens värde genom att öka förståelsen för hantverket. Det bygger förtroende och hjälper publiken skilja riktig journalistik från mängden av allt annat innehåll på nätet idag.

Blankspots syfte var och är att visa journalistikens värde genom att öka förståelsen för hantverket. Det bygger förtroende och hjälper publiken att skilja journalistik från mängden av allt annat innehåll på nätet.

Samtidigt växte kritiken mot traditionella medier till ett allt tydligare medieförakt redan då. Jag upplevde att journalistiken behövde försvaras också utifrån, inte bara av journalisterna själva. Min övertygelse var, och är fortfarande, att läsarna måste vara en del av det försvaret. De behöver involveras och få möjlighet att förstå mer av hantverket för att också kunna försvara journalistiken. Det blev en av mina starkaste drivkrafter när vi lanserade Blankspot 2015.

Lanseringsvideo ”Det här är Blankspot”

I februari 2015 startade vi Blankspot bland annat för att visa journalistikens värde genom att öka förståelsen för själva hantverket. Det tror jag än idag bygger förtroende för journalistiken.

Tio år senare är det perspektivet knappast mindre relevant. Medielandskapet är mer fragmentiserat, medieföraktet starkare och informationsöverflödet större.

Jag skriver för Blankspot om internets inverkan på demokrati och samhälle. Responsen från våra läsare visar att dessa analyser är en viktig del av en idédebatt i ämnet. Det är ett bevakningsområde som för tio år sedan inte ens fanns på vår lista över prioriterade bevakning, men som idag är centralt för Blankspot.

Har jag då gått från PR-konsult till journalist? Nej. Däremot ger min yrkesmässiga bas som mediestrateg en särskild inblick i hur journalistik uppfattas av omvärlden och hur snabbt den bilden förändras. De tentaklerna utåt är en del av att Blankspot fortfarande finns kvar och nu kan fira ett decennium med läsarfinansierad journalistik, öppen för alla att läsa.

Brits tre drömreportage:

Hoppet som vi själva utgör:

”Jag vill lyfta fram hoppet och samarbetet som ofta glöms bort när digitala konflikter och hat får dominera. I vardagen hittar människor lösningar tillsammans, ibland med personer som de teoretiskt eller digitalt säger sig ogilla eller hata. Lösningarna finns runt oss varje dag: i arbetslivet, i lokalsamhället och i mötet mellan människor från helt olika bakgrunder.”

Rädsla som politisk metod:

”Jag vill granska hur dagens digitala medielandskap skapat nya arenor för manipulation och hur rädsla allt oftare används strategiskt i politiken och i det offentliga samtalet. Tillsammans med algoritmernas logik försvårar detta nyanserade samtal och minskar våra möjligheter att vilja konstruktiva lösningar på gemensamma utmaningar. Trots att det är vår enda uppgift, hitta vägar till samexistens genom kompromisser. ”

Sverige – den perfekta demokrativerkstaden:

”Jag vill undersöka hur Sveriges litenhet – vår begränsade befolkning, vår lilla språkdräkt och hur denna position som språklig och kulturell ’ö’ – ger unika möjligheter att bygga gemenskap och motståndskraft mot globala trender av splittring och demokratisk tillbakagång.”