Sanningen är virusets första offer
Pandemin omgärdades av falskheter. Men också av historiska insatser för att begränsa dem.
”Fejknyheter sprids fortare och enklare än viruset, och är precis lika farligt”.
Vintern 2020 varnade Världshälsoorganisationens generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus för att en ”infodemi” var över oss. Han pekade på att det snabba spridandet av rykten, skvaller och opålitlig information om coronavirus som var i omlopp utgjorde en hälsorisk i sig.
I början av pandemin var kunskapen om viruset låg, och information ändrades vecka för vecka. Transparens och tydlighet från myndigheter och experter var väldigt viktigt för att lugna människor i olika länder. Suget efter information blev också en påminnelse om hur viktiga fria, ocensurerade och obundna medier är.
Lyssna på artikeln
I Sverige blev de presskonferenser som landets ansvariga myndigheter livesände under veckorna en samlingspunkt. De kunde följas i sociala medier och uppskattades av de som följde dem för att förstå mer av vad som hände.
Vid sidan av de officiella informationskanalerna växte det snabbt fram en djungel av falsk information på internet. I sociala medier spreds rykten om hur man kunde bota eller skydda sig mot covid-19.
En del rykten var ganska harmlösa. Som påståendena om att vitlök skyddar, eller att vissa värktabletter duplicerar viruset.
Andra var minst lika farliga som själva pandemin.
Efter ett rykte i Iran om att alkohol skyddar mot coronaviruset dog minst tvåhundra personer på grund av etanolförgiftning.
För att stå emot falsk information behövs:
Tillgång till information från myndigheter.
Ingen kan känna till eller förstå det hot som viruset utgör utan att få saklig information. Informationen som regeringar och dess myndigheter tillhandahåller måste därför vara så korrekt som möjlig och fungera som en tydlig vägledning.
Tillgång till internet
Fyra miljarder människor saknar idag tillgång till internet. Utan internet får allmänhet och vårdpersonal svårare att tillgodogöra sig aktuell information om pandemin. Flera länder har under pandemin begränsat tillgången till internet av orelaterade politiska anledningar, däribland Indien, Bangladesh och Etiopien.
Tillgång till oberoende medier
Det är genom fria medier som människor kan skaffa sig mer kunskap om pandemin. Det är därför olämpligt att politiska ledare, offentliga tjänstemän eller myndigheter förnekar, skrämmer eller hotar medier och journalister. Under pandemin har journalister angripits av makthavare i bland annat USA, Ungern, Thailand, Kina och Filippinerna.
Den falska informationen har inte bara handlat om viruset, utan även om allt runt omkring. Hur karantän, undantagstillstånd och andra restriktioner skulle fungera.
Ryktesspridning görs ofta av ekonomiska eller politiska intressen och har ibland statligt upphov. De stater som brukar vara aktiva på nätet med desinformation märktes även under pandemin.
Från Ryssland kom desinformation om att USA låg bakom viruset, samt påståenden om hur illa situationen var i väst. Kinesiska källor var angelägna om att förflytta fokus från det faktum att Kina var ursprungsland för spridningen av viruset till information om hur väl landet hanterat pandemin.
Samtidigt cirkulerade det i andra delar av världen rykten om att viruset var skapat i franska eller kinesiska labb.
Påståenden om hur EU är paralyserat och inte klarar av krisen var en återkommande tematik i desinformationskampanjer.
Därför blir antivaxx-budskap virala
Antivaccin-rörelsen har lärt sig allt om nätet och hur man når ut. Men vaccinationer är en del av ett hälsosamt liv och räddar enligt WHO cirka två till tre miljoner liv varje år.
Majoriteten av världens befolkning skyddas mot sjukdomar som stelkramp och hjärnhinneinflammation för att man väljer att vaccinera sig.
Se dokumentärserien Vaccinkrigarna på SVT Play om anti-vaccinrörelsens metoder och hur de påverkar småbarnsföräldrar
När pandemin var ett faktum bestämde sig de största sociala mediebolagen för att användarna lättare skulle hitta till korrekt hälsoinformation.
I samarbete med WHO vill de arbeta tillsammans för att säkerställa att myter, konspirationsteorier, falsk information och bedrägerier inte spreds på deras plattformar. De ville också att korrekt hälsoinformation skulle nå ut.
De enades också om att förbjuda annonsering av munskydd och annat livsviktigt material för att förhindra att privatpersoner skulle köpa upp stora lager, sälja online och driva upp priserna.
När man sökte på information om corona länkade plattformarna till Världshälsoorganisationen och ansvarig myndighet i varje land. I Sverige länkade de till Folkhälsomyndigheten och Krisinfo.se
På detta sätt bidrog sociala mediebolagen till att användarna enkelt hittade information om viruset som var sann och faktabaserad.
Det fanns också kritiska röster mot det här samarbetet som menade att de under pandemin tagit för stora kliv mot att lägga sig i vad människor gör och publicerar.
Många sociala medier har under lång tid brottats med balansen mellan att begränsa skadlig information och att värna yttrandefrihet. Aldrig tidigare har det dock gjorts en så omfattande och samordnad ansträngning för att förhindra spridning av falsk information som under pandemin.
