Pandemin tände gnistan hos belarusierna

Regeringens järngrepp hade hållit i decennier. Sedan hände något som fick det att släppa.

Enligt Alesia Rudnik kan coronapandemin ses som startskottet till det ökade politiska engagemanget i Belarus, eftersom regeringens hantering av viruset varit snudd på obefintlig. 

– Det civila samhället förstod att situationen inte kommer att lösas av regeringen utan av medborgarna själva, att det är just de som bestämmer, som hjälper till och som driver den här processen framåt.

Alesia Rudnik

Ordförande Sveriges Belarusier

»Pandemin hjälpte människor att förstå att de kan agera. De är bara de som kan göra någonting. Det civila samhället blev lite starkare, lite större.«

Lyssna på intervjun

Alesia Rudnik föddes i Belarus år 1994. Samma år som Aleksandr Lukasjenko valdes till president för första gången.

– Hela min generation, som har vuxit upp med honom, har nu tröttnat och vill se förändring.

Under våren startades flera initativ av belarusiska medborgare för att hantera coronaviruset. Pengar samlades in till sjukvårdspersonal och skyddsutrustning delades ut. Många människor gick inte tillbaka till sina ordinarie arbeten, utan ägnade sig åt volontärarbete på heltid och kontor för de olika verksamheterna öppnades, berättar Alesia Rudnik. 

– Pandemin hjälpte människor att förstå att de kan agera. De är bara dem som kan göra någonting. Det civila samhället blev lite starkare, lite större. 

 

Polis och demonstranter i hårda sammandrabbningar

De riggade valet i Belarus ledde till oroligheter på gatorna.

Årets val i Belarus är inte det första som kritiserats på nationell och internationell nivå, och även om de massiva protesterna delvis beror på pandemipolitiken, så menar också Alesia Rudnik att det inte är hela svaret. 

– Jag brukar säga att det finns tre delar. Förutom pandemin har vi ekonomin. Det har varit ekonomisk kris de sista tio åren kan man säga. Folk ser att det inte är något som har förbättrats, näringslivet är begränsat och växer inte.

Den andra delen beskriver Alesia Rudnik som ett generationsskifte, som hon själv är en del av. En ny generation unga vuxna som vill se förändring.

Den tredje handlar om nya oppositionella ledare som inte tidigare synts till på den politiska scenen. 

– En bloggare, en bankman och en representant från den politiska eliten, som också är kopplad till tech och it. 

Det vill säga Sergej Tichanovskij, Viktar Babaryka och Valery Tsepkalo, som driver sina kampanjer på ett annorlunda sätt än gamla, traditionella oppositionsledare.

– De har försökt tala med alla belarusier, inte bara med mindre grupper som bara skulle stödja integration med EU, belarusiska språket och belarusisk kultur. 

Oppositionen kämpar nu för ett nytt val. Den nya generationen av unga belarusier har aldrig upplevt ett demokratiskt val i sitt land och det är tydligt att det är vad som är av störst vikt.

Foto: Homoatrox, protestmarsch mot Lukashenko, 20 September 2020 i  Minsk, Belarus.

2021 CC BY-NC-ND 2.5 SE Blankspot - Wallingatan 37, 111 24 Stockholm