Allt på spel i kampen mot juntan
För många i Myanmar blev protester mot kuppen viktigare än att skydda sig mot smittan.
Den första februari vaknade Shunlei Yi upp i ett Myanmar styrt av militärjuntan.
Medan de flesta myanmarier ännu sov grep landets militär flera oppositionella politiker, däribland Aung San Suu Kyi.
Landets ledare och för många en symbol för vägen mot demokrati.
– Det kändes som att vi var i den mörkaste timmen. Där och då hade vi inte längre någon framtid.
Shunlei Yi
Demokratiaktivist
»Pandemin sprider sig, men vi kan inte bry oss längre. Vi är mer oroade och rädda för kuppen, vårt motstånd kan inte vänta en dag till. «
Lyssna på intervjun
Shunlei Yi är 29 år gammal. Tidigare arbetade hon som TV-värd för ett program som lyfte känsliga och politiska frågor med ungdomar från olika bakgrunder. I dagsläget är hon heltidsaktivist i människorättsorganisationen Action Committe for Democracy Development (ACDD).
Internet var strypt, en oro spred sig i staden och rykten om massarresteringar och våldsamheter hade börjat sprida sig.
– Det första vi behövde göra var att säkerställa vår egen säkerhet. Den dagen arresterades många av våra vänner, så vi försökte förflytta oss till säkrare platser och därifrån ta reda på vad som hänt.
När det stod klart att hennes liv inte längre svävade i direkt fara accepterade Shunlei situationen och börja organisera ett motstånd.
– Vi utfärdade en uppmaning om massdemonstrationer, att vi avsåg stoppa kuppen och fler följde efter och gjorde detsamma.
Vad gick fel med demokratiprocessen?
Militären satte tvärstopp för Myanmars krokiga väg mot demokrati.
Civilsamhället i Myanmar är rikt på gräsrotsorganisationer inriktade på frågor om bland annat demokrati och etnisk rättvisa.
Demonstrationerna i sig kom därför inte som en överraskning. Men farten och storleken med vilka de svepte över landet och vilka som deltog var desto mer oförutsett.
Den 28:e februari 2021 skakades Myanmar av den dittills blodigaste dagen sedan protesternas början en knapp månad tidigare. 18 personer miste livet, mångdubbelt fler skadades.
– Allting förändrades den 28:e februari. Polisen och militären började använda skarp ammunition, de bara sköt.
Trots att Myanmars gator blivit en skådeplats för våld och ohyggligheter har de för Shunlei likväl blivit en plats där hon känner sig trygg.
– När man är hemma, ensam och ser på nyheter från demonstrationerna känner man sig så hotad – och så vilsen. Men när man är ute på gatan känner man sig modig, man får styrka av människorna omkring. Så jag försöker gå ut
– I ärlighetens namn behöver jag ingen mer motivation för att fortsätta än verkligheten vi står inför. Vi är lämnade utan val, med bara en överlevnadskänsla. Om vi vill överleva måste vi fortsätta. Vi letar inte efter hopp, att vi fortsätter demonstrera, det är vårt hopp.
Pandemin har blivit så gott som irrelevant i militärkuppens och demonstrationernas skugga.
– Pandemin sprider sig, men vi kan inte bry oss längre. Vi är mer oroade och rädda för kuppen, vårt motstånd kan inte vänta en dag till.
Foto: MgHla (aka) Htin Linn Aye, protest mot militärkuppen i Myanmar 14 februari 2021.
