Vi blir allt mer övervakade

Nu när ny teknik har öppnat nya möjligheter att smittspåra så finns den allmänna folkhälsan i ena vågskålen och människors globala integritet i den andra.

Inom vården har man länge funderat över hur all möjlig användbar data runt hälsa ska kunna användas för att göra vården bättre. Samtidigt måste allas integritet skyddas.

Ny teknik kan användas för moderna metoder för smittspårning. Det kan hjälpa till att man numer kan automatisera processer med hjälp av olika appar. Då kan man storskaligt, billigt och snabbt få reda på hur olika utbrott av smitta gått till. 

Men baksidan är också att man i kampen mot pandemin och coronaviruset kan öppna för en utveckling där den personliga integriteten inte skyddas. 

Hur datan sparas och för hur länge och i vilket format måste vara tydligt. Dessutom behöver den som ger bort sin data också kunna få veta vem som har tillgång till datan och att man kan få veta när någon använt sig av den.

Man kan alltså inte ta för givet att all övervakning, även om det sker för att stoppa en livsfarlig smitta, uteslutande är av godo. För att det ska vara säkert krävs troligen att det är stabila demokratier som inför systemen och att det finns vaksamma medborgare som kan skydda människors integritet när nya övervakningsmetoder införs. 

I Sverige började Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) utveckla ett digitalt smittspårningsverktyg som under våren 2020 stoppades av Folkhälsomyndigheten. Statsepidemiolog Anders Tegnell sa då till medier att ”Riskerna var betydligt större än vinsterna”.

Även här lyftes frågan om datalagring samt användarnas sekretess och integritet.

Få texten uppläst för dig:

Coronapandemin och det allvarliga hälsoläget har lett till en mängd hårda inskränkningar av människors liv som införts av regeringar över hela världen. Tanken bakom alla olika åtgärder är förstås att man vill använda en massa olika sätt för att snabbt minska och sakta ner spridningen av viruset. Allt för att kunna rädda så många liv som möjligt. 

Digital och ny teknik är naturligtvis värdefulla verktyg i arbetet med att säkra folkhälsan. 

All den data om hur människor smittas under den pågående pandemin kan samlas in. I framtiden kan det bli en guldgruva för alla möjliga insikter om människor i ett land och deras kontakter sinsemellan. Fakta om var man smittats och information om hur man blev smittad är viktig kunskap för att kunna förstå pandemin och förutspå utvecklingen.

Men digital teknik kan också användas som ett verktyg för att öka kontrollen över ett land och dess medborgare även efter pandemin. Särskilt i länder där det redan finns auktoritära drag kan man tänka sig att det nu finns en helt ny spelplan för att öka kontrollen över landets medborgare. I det allmänna kaoset som till viss del uppstod när alla till varje pris ville rädda folkhälsan kan användares data i slutändan användas för mer än att stoppa själva viruset. 

En global rädsla blir en effektiv skyddsmantel för att snabbt införa storskaliga, oetiska och osäkra datainsamlingar. 

Datainsamlingar av det slaget ger auktoritära regimer enorma mängder sparad data om användares rörelsemönster, allmäntillstånd, sociala rutiner och nätverkande. Och även i demokratier kan det ligga nära till hands att vilja använda den data som finns hos telefonoperatörer om människors rörelsemönster. 

Ett massivt användande av ny teknik för att spåra smittade och människors rörelsemönster och liv kan få allvarliga konsekvenser för demokratin om man inte ser till att skydda människor och deras personliga integritet. 

När pandemin spred sig över världen fanns det ofta väldigt lite tid att tänka efter och göra de nödvändiga analyserna av hur säkra system var eller hur man kunde göra det tydligt vilken data man samlade in och till vad. I ivern att förhindra spridning snabbt var det logiskt att tänka innovativt runt hur ny digital teknik skulle kunna användas för att underlätta smittspårningen eller säkerställa att människor inte rörde på sig under karantän.

I Polen använde man sig av en hemkarantänsappen Kwarantanna domowa. Den använder mobilens platstjänsts och ansiktsigenkänning och skickar slumpmässiga förfrågningar till användaren om att ta selfies under karantänen. Om man inte svarar inom 20 minuter meddelas polisen. Har man inte mobilappen gör polisen istället regelbundna kontroller att man är på den ort man uppgett under sin karantän. 

Bröt man mot karantänsreglerna utfärdades böter som låg på 30 000 PLN (66 845 kronor) vilket är nästan sex gånger den genomsnittliga bruttolönen i Polen under det fjärde kvartalet 2019.

Israels premiärminister Netanyahu som idag hyllas för hur snabbt Israel vaccinerade sina invånare är en av de världsledare som i tider av oro kunnat utöka sin egen makt och förbättra sitt politiska läge. 

Den planerade korruptionsrättegången mot Netanhyahu ställdes in på grund av coronaviruset och smittorisken. Vid sidan av att han infört en mängd nödåtgärder som påverkat parlamentets makt och rättssäkerheten. I Israel har man också tidigt använt sig av mobilspårning och andra övervakningsmetoder för att spåra smittade. 

Foto: Nir Hirshman, demonstration mot Netanyahu, Jerusalem 2020 Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0

Genom en nödåtgärd kunde man spåra användares mobildata och punktmarkera misstänkt smittade personer. Tekniken användes för att kontrollera så att de misstänkt smittade inte skulle bryta mot karantänsreglerna. 

Datan användes sedan för att varna andra om att de varit i närheten av en smittad person.

Det var en nödåtgärd som tillsattes under ett sammanträde över en natt och utan parlamentets godkännande. Invånare i Israel som inte ens kände till den här coronaåtgärden fick plötsligt sms som informerade dem om att de varit i områden där de kunnat komma i kontakt med en smittad person. 

De coronasmittade i Israel övervakades också dygnet runt med både bild och ljud. Argumentet för det var att dessa patienters allmäntillstånd skulle kunna följas men väckte kritik eftersom det inte bara gällde de som fick intensivvård för corona. 

Hälsoministern försvarade det med att det var åtgärder för att minimera vårdpersonalens kontakt med coronasmittade. 

Cyberattacker och övervakning på jobbet?

Övervakningsmöjligheter under pandemin handlar inte bara om att spåra smittan via appar. 

Datasäkerheten var inte heller den bästa när alla anställda snabbt fick flytta kontoret ut på nätet. Antalet cyberattacker ökade under pandemins första månader. 

Genom allt hemarbete har många större företag också fått nya verktyg att spåra hur effektiva medarbetarna på ett företag är. Det har under pandemin lanserats en mängd nya digitala verktyg för arbetsgivare som marknadsförs med att de kan digitalt följa hur produktiv en medarbetare är och vad de använder sin arbetstid på nätet till. 

I Kina har använde man den populära betaltjänstappen Alipay genom att i den addera hälsofunktioner runt covid-19. När man ska röra sig ute i samhället för att till exempel resa med lokaltrafiken eller handla i butiker visar man upp en QR-kod som visar användarens hälsostatus som trafiksignaler i tre färger; grön, gul eller röd. 

Om den visar grönt får man röra sig fritt, visar den gult ska man stanna hemma i minst sju dagar och vid rött ska man anmäla sig till myndigheterna och vara i karantän i 14 dagar. Den gula eller röda koden kan betyda att man haft kontakt med en infekterad person, varit i smittodrabbade regioner eller rapporterat symptom online i något skede tidigare. 

Kritik har dock funnits mot appen att det inte fanns någon möjlighet alls att veta hur färgkodningen gått till eller vad man kunde göra för att påverka ett felaktigt resultat. Appen kunde fortsätta signalera rött trots att man tillfrisknat och det fanns en otydlighet runt hur gult skiljde sig mot rött.

Senare visade det sig också att en del av Alipays insamlade data skickade platsinformation och identifieringsnummer till polisen. Detta kände användarna inte alls till och ingen hade insyn i på vilka fler sätt som datan användes eller delades vidare. 

Appmakarna försvarade sig med att hänvisa alla frågor till myndigheterna.

Redan så tidigt i pandemin som i mars 2020, användes Alipay-appen på detta sätt i drygt 200 städer i Kina. Med de stora mängder av data som skulle samlas in hoppades man kunna lämna mer exakta förutsägelser om smittspridningen i de olika regionerna.

Trots kritik har också den kinesiska regeringen fått beröm från Världshälsoorganisationen, WHO,  för att framgångsrikt genom ny teknik försökt hitta sätt att begränsa spridningen av viruset.

Vid sidan av appen Alipay använde man tidigt infraröda temperaturmätare för att bli insläppt till exempel i tunnelbanan, butiker eller för att delta i olika evenemang. 

I Kina fanns det redan före pandemin ett väl utbyggt övervakningssystem där man bland annat använder sig av ansiktsigenkänning. 

Intressant nog har debatten om all datainsamling nu börjat debatterats i Kina. Plötsligt förstod fler hur datan kan användas och efterfrågade större insyn i användningen av deras data. Man kan säga ett det väcktes en slags konsumentrörelse om dataanvändning som inte tidigare funnits.

I andra länder har olika appar för smittspårning inte alltid väckt så stora reaktioner som de borde göra. I dessa länder litar man på att regeringen och institutioner kommer att ta väl hand om datan. 

Organisationer specialiserade på mänskliga rättigheter, medier och ny teknik har ofta följt den här utvecklingen när nya appar eller nya förslag har lagts fram. Deras roll har varit viktig för att driva diskussionen framåt om att data inte får hamna i händerna på regimers säkerhetstjänster.

En olycklig omständighet är också att apparna som använts i några fall har lett till obehagliga situationer med en slags folkdomstolar som återvänt till platser där de blivit smittade eller de förstått att människor är smittade. I rädslan för viruset blev människor så pass rädda så de stigmatiserade människor som bor i smittohärdar eller tvingade läkare och sjuksköterskor som arbetade med coronasmittade fly sina hem. 

Den viktiga frågan för vardagen efter corona är att oavsett om man bor i en demokrati eller mer autokratiska länder globalt fortsätta diskutera gränserna för oetisk datainsamling och hur medborgare i alla länder kan skyddas. 

Det är en sak att data samlas in för att skydda allas hälsa under en kortare period. Då kanske det till och med kan ses som att man delar med sig av sin data som ett bidrag till kampen mot viruset. Det kanske kan jämföras med att dela blod i katastrofsituationer? Många kan nog se det som ett bidrag till att vara med och producera ett slags digitalt vaccin. 

När den tyska appen GeoHealth utvecklades gjorde man det tydligt att spårningsappar från länder som Kina, Indien eller Sydkorea var uteslutna att kopiera av dataskyddsskäl. Man pekade på hur de samlar in personuppgifter och övervakar var användarna befinner sig. 

GeoHealth följer användarnas rörelsemönster och varnar för sannolikheten att man är smittad baserad på hur man rört sig de senaste dagarna. Om man blir smittad kan man sedan välja att dela med sig av den egna datan från de senaste 14 dagarna. 

Appmakarna för GeoHealth menade att användarnas säkerhet skyddas genom att datan lagras med en så kallad ”blockchain-teknik” som gör att individers anonymitet garanteras i varje led. Datan kan med andra ord inte kopplas till den enskilde individen och allt följer EUs datalagringsdirektiv. 

Under pandemin var det med andra ord mycket enklare för fler aktörer genom att betona folkhälsans fördel att få möjligheten att använda ny teknik inom områden där man tidigare undvikit att närma sig ny teknik. 

Brit Stakston

Samarbeten behövs för att tänka smart tillsammans

Pandemin krävde att man ofta behövde hitta nya lösningar på komplexa frågor. Många olika initiativ startades där man försökte att lära av varandra. 

Ett intressant exempel på ett samarbete är kopplat till detta med hur ny teknik kan användas. Initiativet hette ”Stop Covid-tech” och innehöll 13 förslag på hur ny teknik kan användas i arbetet med pandemin. De varnade också för en övertro och överanvändning av ny teknik. De som låg bakom Stop Covid-teck var framstående teknikexperter, epidemiologer och medicinskt kunniga från olika delar av världen.

De uppmanade också andra inom dessa yrkesgrupper att underteckna ett upprop för att ställa sig bakom deras förhållningssätt till ny teknik.  

Ett förslag var att man måste hindra annonsering för de som vill tjäna pengar på människors behov av skyddsutrustning. Annars riskerar man en utveckling där några få köper upp stora lager av handsprit och skyddsmasker som sedan säljs för det tiodubbla priset. 

I det öppna brevet ingick också uppmaningar till taxibolag som Lyft och Uber med råd om hur förarna bör skydda sig själva och sina kunder. 

De menade också att det borde prioriteras att utveckla digital rådgivning kopplat till isolering och depression online. De menade också att man inte borde använda touchscreens under den smittofas som rådde i mars 2020. 

Idag vet vi ju till exempel att risken att smittas via ytor som touch-screens är mindre än man först trodde. Det är i första hand ett luftburet virus.

Denna typen av initiativ är en form av nutidshistoria som påminner oss om hur många som snabbt behövde förstå vad som kunde göras.

  

Indisk kritiserad smittspårningsapp

En omdiskuterad smittspårningsapp är den indiska som heter Aarogya Setu. 

Rädslan för att appen ska användas som ett möjligt övervakningsverktyg för att hålla koll på medborgarna i landet har nyligen bekräftats genom ett domstolsbeslut. 

Regeringen har förnekat detta från början men ett beslut från en domstol i Delhi i april 2021 i ett annat ärende ger en annan bild. Aktivisten Umar Khalid har suttit fängslad i sju månader för att ha medverkat i Delhiupploppen och anklagas för ”olaglig verksamhet”. Han har nu har släppts fri mot borgen på ett villkor, att han laddar ner smittspårningsappen. 

Tillbaka till utställningens startsida

Demokratin i dvala

Desinformation

Ökad övervakning

Inställda val

Stängda skolor

Kulturen pausad

2021 CC BY-NC-ND 2.5 SE Blankspot - Wallingatan 37, 111 24 Stockholm