Blankspot om Blankspot

Veckans globala och lokala utblickar och analyser från Blankspot

Brit Stakston ger sin syn på Krisinformations kommunikation på twitter och summerar veckans utblickar hos Blankspot.

Av Brit Stakston 19 mars, 2021

I veckan tappade till slut en kommunikationsmedarbetare på Krisinformation.se tålamodet på twitter. De är en webbplats som förmedlar information från myndigheter och andra ansvariga i samband med en kris eller allvarliga händelser.

Inläggen där ilskan till slut lyste igenom var ett av många svar på många upprörda frågor gällande beslutet från Folkhälsomyndighetens beslut om att även Sverige pausar användningen av Astra Zenecas vaccin mot Covid-19.

Svaren som gavs från Krisinformation.se var konfrontativa, raljanta och bemötte kritiska frågor med att beskriva frågeställare som faktaresistenta. Tonen skruvades sakta upp från raljansen här “Din tolkning av att förmedla de ansvariga myndigheternas information var minst sagt kreativ./vakthavande redaktör” till “Jag har ett svar, men det skulle kräva åtta tweets för att svara på din “fråga” och du är inte ensam arg man ikväll. Välj en annan plattform. Det är inte svårt jag lovar. Mvh Marie.”

Dagen efter valde Krisinformation att publicera en ursäkt om att de efter en genomgång håller med om att en del av svaren är oacceptabla och att människor inte ska bli så bemötta i deras kanaler. De påminner om vikten av att hålla god ton vilket även inkluderar dem skriver de. Efter detta har de i den fortsatta diskussionen om och om igen publicerat samma formulering som kretsar runt att detta bemötande inte går i linje med deras kommunikationspolicy.

Jag har arbetat med kriskommunikation i många år och även med kommunikation i digitala plattformar för myndigheter. Inom detta har jag bland annat utvärderat Polisens arbete i sociala medier efter deras första två år på Facebook och Twitter. Digital myndighetskommunikation är intressant att följa och med tiden har uppgiften blivit allt mer utmanande. Det är å ena sidan självklara och väldigt viktiga kanaler men det behövs göras med stor vaksamhet och med säkerställande att man når medborgare i alla kanaler. Det är lätt att drunkna i digital kommunikation och meningsutbyten som ligger långt från syftet med kommunikation vilket veckans händelser sätter fingret på. Men detta hade lätt kunnat undvikas också.

Självfallet är det starkt olämpligt att ett officiellt samordnande myndighetskonto svarar såsom medarbetaren “Marie” och den “vakthavande redaktören” gjorde. Det handlar om vikten av att hålla sig till den saklighet och det förtroende som varje svar från en myndighet ska förstärka. Ambitionen med att föra “dialog” ska inte förväxlas med att börja diskutera.

Självfallet ska inte en myndighet agera på det här sättet. Ton och tilltal ska alltid följa den kommunikationspolicy som finns. Och det som är A och O i digital kommunikation är att komma ihåg att det svar man ger ska läsas av de dryga 80-90 procent som är tysta betraktare. Det är framför allt dem man förlorar genom att tappa huvudet så här. För de som redan var arga och säkerligen fanns det en hel det troll bland alla de som sedan retweetade “Maries” inlägg som enbart nådde sitt mål med de arga och ifrågasättande inlägg som publicerats.

Den lilla förmildring som finns i dessa inlägg är just att de undertecknats av “Marie”. Det påminner oss alla om att även den här typen av myndighetskommunikation görs av människor och alla kan göra misstag och bli trötta på alla ilskna och faktaresistenta kommentarer.

Recepet mot det är att alltid jobba i team. Se till att byta av varandra och testa inlägg på varandra. Vi vet inte idag om “Marie” och “vakthavande redaktör” var en och samma person men om det var så illa att hen var ensam på arbetet efter denna dag så hade det hela kunnat stoppats om hen läst upp inlägget för sig själv och påminnt sig om på vems mandat man svarar. Men vi känner alla också igen oss. Efter händelsen har det till och med på skoj bildats taggen #JeSuisMarie för att visa sitt stöd för Marie. Bättre kan nog inte samtiden sammanfattas än denna våg av reaktion.

Händelsen ska dock också förstås i kölvattnet av det vi tidigare skrivit om gällande hur en mängd olika samspelande konspirationsteorier och antivaxxers starka digitala närvaro måste beaktas. I ljuset av det är det högst anmärkningsvärt att den koordinerande myndigheten inte bättre förberett sina medarbetare för att detta inte ska hända. Det som sker nu gällande det indragna vaccinet från Astra Zeneca befaras kunna öka oron men också den långsiktiga vaccinationsviljan.

Här får myndigheters kommunikation en central roll och det man bör lägga tid på är inte att ge sig in i diskussioner med kritiska personer. Lär och lyssna av reaktionerna, summera dem i en tweet men ger er aldrig in i diskussioner. Passar på att tipsa om en video hos SVT med tre generella råd från mig om hur man hanterar riktigt envetna troll. Och ett av råden här borde “Marie” och hennes kollegor följt.

Det om att sitta på händerna. Och inte svara när man egentligen kokar. Det är den som väckt din ilska om du begår misstaget att svara.

Nåväl över till veckans utblickar hos Blankspot. Vi börjar med artikeln om en rapport som delvis knyter an till ovanstående. Säpos årsbok 2020 släpptes i veckan och beskriver hur bland annat pandemin bidragit till att öka säkerhetshoten i Sverige. De talar också om hur extremrörelser allt mer samverkar.

Linnea Bergqvist har intervjuat österrikiska Mireille Ngosso. Politiker och aktivist som berättar om hur rörelsen ”Black-lives-matter” som engagerade hela världen för att belysa polisbrutalitet och systematisk rasism mot svarta. I Wien var Mireille Ngosso en av arrangörerna till den största demonstrationen någonsin mot rasism i Wien, mitt under rådande pandemi. Ngosso gör det tydligt att Österrike måste göra upp om sin historia.

Och på tal om pandemin så skriver Martin Schibbye en krönika om årets bild och bildens betydelse för att förstå oss själva och världen bättre. Läs krönikan och se exempel på några starka bilder som får en att stanna upp och minnas vad vi och världen har bakom sig.

Vi skriver också om rapporten från Amnesty som visar hur fångar glömdes bort när världen skulle stoppa pandemin.

I veckan kom också nyheten om att Tanzanias president John Magafuli avlidit. Känd coronaskeptiker vars coronastrategier oroat hela världen. President sägs ha dött av hjärtsvikt men rykten förekommer att han avlidit till följd av Covid-19. Dessa rykten förnekas dock av regeringen. Kan detta öppna för att Tanzania kan få en bättre coronastrategi och ansluta sig till Covax för att deras medborgare ska få vaccin?

Apropå möjligheter att demonstrera så rapporterade vi i början av veckan om hur möjligheterna för demonstranterna i Jordanien att sända live stoppats enligt flera nätfrihetsorganisationer.

Vi har också följt upp händelserna i Myanmar och de blodiga sammandrabbningarna i Rangoon.

Och ytterligare en uppföljning till förra veckans rapporteringar är den om PFAS-rättegången i Blekinge.

I veckans dagbok från Mohammad i Afghanistan skriver han “Jag vet att min dagbok är mörk. Den ger inte så mycket hopp just nu. Men det ser mörkt ut. Ibland känns det som om omvärlden också bestämt sig för att det aldrig ska bli fred i landet.”

En pågående ny bevakning som våra läsare verkligen visat uppskattning för är den som fångar upp den ryskspråkiga världen. Rasmus Canbäck åker till Armenien nästa vecka och i hans krönika inför resan skriver han om rapporteringen kring konflikten om Nagorno-Karabach och vad som gör konflikten svårlöst.

Vi hoppas du hittar något som intresserat dig. Dela det gärna vidare så fler hittar till oss!

Om du löpande vill hålla koll på när vi publicerar något nytt och inte bara tålmodigt vänta på vårt nyhetsbrev så kan du nu också få nyhetsnotiser via din webbläsare. Gå till sajten och tacka ja så får du i realtid veta när vi publicerat något.

Av Brit Stakston