Blankspot om Afghanistan, Media, Migration

Våga vilja

Att göra journalistik på ett ekonomiskt hållbart sätt har sina utmaningar. Vår bevakning av utvisningarna visar att det är värt besväret.

Av Brit Stakston 7 januari, 2018

Hur går det för er? Det är en fråga jag ofta får. Svaret är att Blankspot ännu är småskaligt – men tillräckligt stort för att vi ska kunna prova nya och spännande saker.

Vi får jobba med journalistik exakt på det sätt vi vill och vi får chansen att i en turbulent tid för branschen försvara journalistikens roll i samhället tillsammans med läsarna.

För oss är journalistiken ett verktyg för att fylla i de vita fläckarna i medierapporteringen. Genom att bevaka ämnen som annars lätt glöms bort, och genom deltagande journalistik, ökar vi kunskapen om, och förståelsen för, journalistik som ett fundament i en demokrati.

Många av de som stöttar oss gör det för att de anser att det är angeläget att den sortens oberoende journalistik som vi gör existerar. De läser inte allt, men ser värdet i att stötta oss, på samma sätt som de kan stötta andra organisationer som utgör en positiv kraft. Alla de människor som under åren börjat kalla sig stolta Blankspottare är en resurs att förvalta väl och inspireras av.

Och vi får ibland nypa oss i armen – tänk att de tror på vår idé!

Vi har förstått att vi för tre år sedan gav branschen en efterlängtad energikick. Vi hoppas att vårt arbete fortsätter att inspirera fler till att våga nya vägar.

Intäkterna för Blankspot består av prenumerationer, stöd, och vidareförsäljning av reportage eller kompetens genom till exempel föreläsningar och böcker.

Antalet prenumeranter når ännu inte de nivåer som behövs för att driva verksamheten på enbart läsarintäkter. Vi är också beroende av tillskott i form av större donationer och bidrag. I skrivande stund arbetar vi till exempel med ett skolprojekt om journalistik, mediekritik och demokrati som delvis finansieras av Postkodlotteriets kulturstiftelse. Stöd handlar inte bara om intäkter utan även om att få tillgång till rätt kompetens som kan bidra till vår utveckling. Entreprenörerna Sven Hagströmer, Filip Engelbert och Jonas Nordlander bidrar med bägge delarna.

I dag har vi cirka 4 100 prenumeranter, eller medlemmar som vi hellre säger. Att använda ordet »medlemmar« är för oss ett sätt att uttrycka en nära relation till dem, och ett sätt att uttrycka respekt för det värde de ger oss i det dagliga arbetet. Det är ett sätt att visa att vi vill, om de låter oss, vara en del av deras vardag. Vi finns ett knapptryck bort på ett redskap som finns med dem dygnet runt. Vårt mål är 20 000 medlemmar år 2020.

Utöver våra medlemmar har drygt 2 700 personer under året bidragit genom att ge ett engångsstöd specifikt för journalistik som bevakat utvisningarna av asylsökande från Afghanistan. De flesta har valt betalappen Swish för att bidra med engångsbelopp, vilket speglar det faktum att 66 procent av svenskarna använder den appen.

Det verkar passa många läsare att stötta en särskild reportagesatsning, eller att tacka för en specifik artikel, på detta kravfria sätt. Över tid blir det dock svårt i och med att vi inte kan räkna dessa personer som prenumeranter i traditionell bemärkelse. Vi ser en stark tillväxt av mikrobetalningar för enskilda texter och det är något som vi kommer att utveckla framöver.

Vi har hittills ej använt oss av annonsering. I takt med att nya annonsformat nu utvecklas för läsare kanske vi omprövar det beslutet.

Trots en renässans för betalväggar bland digitala medier väljer Blankspot just nu att inte låsa in innehållet.

Vi vill att våra målgrupper ska vilja betala för innehåll som skapats tillsammans. Inte för en vägg som ska hindra andra från att ta del av innehållet.

Ju mer innehåll Blankspot producerar desto större sannolikhet är det att materialet når en bredare publik genom en googlesökning. Denna publik, som saknar tidigare relation till Blankspot, behöver vid ett besök på sajten i rätt stund, förstå på vilka villkor denna journalistik har skapats och uppmanas att betala.

Idén om att allt ska vara gratis för att det finns på nätet är absurd, självklart måste innehållsproducenter få betalt för det arbete som utförs.

Nu mer än någonsin anser vi att det är angeläget att särskilja journalistik från allt annat som finns på nätet. Vårt beslut att inte låsa in innehållet har inte med en misstro på möjligheten att ta betalt för journalistik att göra. Tvärtom, man både kan och ska ta betalt. Ekvationen för vår del handlar om bildningsvärdet och om att sprida kännedom om Blankspots innehåll. Vikten av att kvalitetsjournalistik tillgängliggörs är för oss överordnat behovet av att göra materialet exklusivt.

En betalvägg skulle strypa tillgången till vårt innehåll och göra det svårt för våra målgrupper att upptäcka det.

Enligt Svenskarna och Internet 2017 söker 96 procent av internetanvändarna efter lokala, nationella och internationella nyheter, fler än hälften gör det dagligen. Vi vill att alla dessa med lätthet ska kunna hitta Blankspots innehåll.

1. Vårt innehåll är värt att spridas. De underrapporterade, glömda skeenden, platser och händelser som vi vill sätta strålkastarljuset på måste kunna ses och läsas av många. Ofta innebär reportagen dessutom att de inblandande intervjupersonerna tagit stora risker. Då vill vi inte låsa in de vittnesmålen bakom en vägg, utan tvärtom, att de ska läsas i den stund de publiceras och kunna hittas i sökresultaten senare.

2. Vi bygger förtroende för journalistik genom synlighet. Blankspot vill vara ett vaccin mot ett slentrianmässigt avfärdande av traditionella medier som vinklade och lögnaktiga. Detta förakt för journalistik har bubblat länge och växer sig allt starkare i takt med populistiska rörelsers framväxt. Den fria pressen ses som ett hot av dessa rörelser, vilket många journalister, världen över, märker av. Kampen mot detta måste ske tillsammans med journalistikens konsumenter.

Här tror vi att de som uppskattar kvalitetsjournalistik har en nyckelroll. Nöjda läsare, lyssnare och tittare är de mest trovärdiga ambassadörerna för journalistik. De utgår från sitt eget behov av fler perspektiv på världen i sitt försvar av journalistiken. Det vittnesmålet blir så mycket starkare än när journalister talar i egen sak, vilket kan reduceras till ett föraktfullt »du vill bara ha ditt jobb och din maktposition«.

Mediekritik är samtidigt en viktig del av demokratin, och det finns ett behov av att bygga upp förtroendet för medierna genom att bemöta den kritik som finns.

3. Vi visar att betalviljan finns. Blankspots medlemmar har aldrig uttryckt en önskan om att låsa in innehållet. De vill säkerställa att vår journalistik kan göras. Och de kräver inte att det ska gömmas för andra.

Våra medlemmar har insikt i det journalistiska hantverket och förstår hur vi arbetar och varför journalistik kostar. Vi kan därför vädja till deras sunda förnuft för att få betalt.

De som stöttar oss får tillgång till andra förmåner än att enbart släppas in bakom en betalvägg. De blir del av en rörelse och får följa arbetet före, under och efter våra publiceringar. De bjuds in till specialevenemang och får rabatterade priser på produkter som Blankspot säljer. Att vi sakta men säkert bygger en rörelse för journalistik gestaltas kanske bäst av de medlemmar som väljer att köpa två prenumerationer. »Jag har råd att skicka vidare till fler« som en medlem sa. Papperstidningen kunde ju läsas av fler än de som betalat den. De betalande läsarna delar ofta vår syn på att detta ska vara möjligt även för digitala medier.

Blankspot handlar även om att utveckla och pröva nya vägar för engagemang och journalistik genom de möjligheter teknikutvecklingen öppnar.

Vi ser inte en mångfald av nya distributionsvägar, en mängd nya noder för information, miljoner delningar av kattklipp eller fejknyheternas breda genomslag på grund av Facebook som ett hot. Eller som ett bevis på att människor blivit korkade. Det nya medielandskapet ger tvärtom en gyllene möjlighet för originaljournalistik.

Vi vill ständigt ompröva allt, utom den självklara rollen journalistik har som fundament i en demokrati. Journalistikens roll och arbetsmetod har vi aldrig tvivlat på. Vi känner enbart nyfikenhet inför nya sätt att lösa uppgiften och vill komplettera bilden av hur journalistik kan göras i det nya medielandskapet.

Jag har under de senaste 10 åren, i mitt arbete som digital strateg, på nära håll kunnat följa vilka utmaningar det trots allt innebär för journalister att få en ny sorts relation till sin målgrupp. Det låter så enkelt och självklart att anamma den deltagande journalistik som Martin Schibbye talar sig så varm för i den här bokens förord, men det är svårare än man kan tro. Det krävs en ödmjukhet, passion och lust att tänka om och landa i ett arbetssätt som förenar det gamla hantverket och de nya möjligheterna. Det krävs också ett pedagogiskt och förebildligt ledarskap för att möta de medarbetare som skräms mer än peppas av utvecklingen. Journalistiken har här samma utmaningar som finns i alla andra verksamheter.

Det behöver vara högt i tak på en redaktion för att våga pröva att arbeta på nya sätt. Och det behövs kompetensutveckling.

Vi vill vara proaktiva och följa utvecklingen, vilket inte innebär att vi desperat försöker efterlikna det som gör succé på nätet i form av ton, tilltal eller bildval. Däremot vill vi lägga tid och energi på att lära oss nya sätt att berätta, och nya sätt att skapa journalistik tillsammans med vår målgrupp.

Det krävs mod för att våga släppa in publiken i processen. Men oj vilken fröjd det är att få se vad som kommer ut av det, på andra sidan ett reportage där medskapandet fått ta en stor del av arbetstiden.

Vi är övertygade om att vi med hjälp av ny teknik och ett genuint medskapande kan hitta fler nya sätt att skapa förtroende och relevans för det vi gör. Därmed kan vi också bidra till att stärka allmänhetens vilja att försvara journalistiken när den ifrågasätts.

Medskapande och deltagande journalistik stärker den kunskap som behövs för att kunna skilja fejkade nyheter och rewrites från orginaljournalistik.

Vi har från början sett att Blankspots målgrupp vill lära känna de journalister som gör jobbet, och vi har mött upp mot detta genom att skapa Facebookgrupper som kopplats till de olika bevakningsområdena. Det gemensamma samtalet i grupperna har gynnat alla parter och medskapandet har bidragit till att väcka intresse för de kommande reportagen.

Tanken med grupperna har varit att låta läsare flocka sig kring journalistiken utifrån deras intresseområden, i ett forum där reportrarna har varit närvarande som samtalsledare. Vi som redan genom vår finansieringsmetod vände oss direkt till målgrupperna med vår redaktionella idé hade ett försprång här. Läsarna var redan med om att bygga Blankspot.

Vår målgrupp visar att de vill betala för journalistik, och att de vill vara en del av en rörelse som möjliggör journalistik. I den här processen är det ytterst angeläget att känna sig trygg i rollen som oberoende journalist, trots närheten till de som finansierat journalistiken.

Det är också viktigt att låta denna första monetära relation förädlas till att läsarna bidrar även med tips, kontakter, kompetens och kunskap. Vi testar publicistiska idéer i ett tidigt skede, och utvecklar dem tillsammans med läsarna.

Medskapandet är något som mediekonsumenter förväntar sig i dag. För journalistiken leder dessutom medskapandet till produktutveckling. Journalisternas kunskap blir så mycket större när den korsbefruktas med målgruppens kunskap. Ur detta föds också en stark och lojal gemenskap kring en publicistisk idé. Målgruppen blir lika mycket medskapare som de är konsumenter. Svårigheten ligger i att landskapet hela tiden förändras, både gällande vilka plattformar som fungerar, och hur engagemanget skapas på dem.

Vi har i den här processen även låtit den nära medlemsrelationen utvecklas under andra former, såsom fysiska möten på redaktionen och livesändningar. Oavsett mötesform får målgruppen följa arbetet före, under och efter reportaget.

Den energikick jag sett hos redaktionen av att kunna leva ut sina allra högsta journalistiska ambitioner är svår att mäta.

Medskapandet är enligt mig den bästa metoden för att folkbilda om journalistik och dess villkor, inte genom att teoretisera, utan genom verkliga case. Medskapandet visar journalistikens byggstenar på ett pedagogiskt sätt.

Digital journalistik handlar inte om att se målgruppen som en distributionskanal. Visst, med lite tur vill de berätta vidare och dela det innehåll som producerats medskapande, men det handlar ytterst om vad de betyder för den egna journalistiska processen.

Att välJa FaceBook som huvudplattform för relationen med läsarna handlar om att finnas på en plattform publiken redan använder sig av dagligen.

Blankspot har inte resurser att bygga ett egen community men även om resurser funnits hade det varit ineffektivt. Av de 94 procent i Sverige som har tillgång till internet använder 74 procent Facebook, över hälften av dem gör det dagligen. Drygt hälften av Facebookanvändarna uppger att de läser nyheter, och ungefär lika många skapar egna inlägg eller delar andras inlägg.

För oss som reportagesajt ger Facebook samma möjlighet att nå fram som en gång i tiden när tidningen levererades hem. Nu finns det dessutom en möjlighet att bli påmind om oss flera gånger under en dag.

Drygt två av tre Facebookanvändare deltar i grupper. För oss handlar det om att på vår vanliga sida kunna berätta om allt vi gör, medan de enskilda grupperna är till för fördjupning i något ämne eller bevakningsområde.

Facebook som infrastruktur saknar i dag motsvarighet, men det utesluter inte att vi finns på fler plattformar. Särskilt för att nå andra delar av våra målgrupper.

Vi kompletterar Facebooknärvaron med nyhetsbrev via e-post och andra sociala medier.

Det är lätt att oroa sig för att crowdfundad journalistik kan hamna i pressetiska dilemman och i branschen hörs nu skeptiska uttalanden om så kallad »swishjournalistik«. Frågan är om det närmar sig en gräns då ordet inom branschen verkar bli synonymt med rena avarter inom journalistiken.

Men hur en finansieringsmodell med många mikrobetalningar kommer att bedömas avgörs förstås framför allt av vad man gör: hur de pressetiska reglerna efterlevs och att finansieringsformerna är transparenta. Det blir en möjlighet att förklara skillnaden mellan journalistik och annan verksamhet och det blir än viktigare att också förklara den redaktionella integriteten. Den kunskapen ökar också målgruppens förmåga att vara mediekritisk.

I mediebranschen finns redan i dag fenomen som native advertising, branded content och content marketing och även dessa begrepp är otydliga och allvarliga för oberoende journalistik.

Om de pressetiska reglerna ska kunna överleva behöver medierna själva ta ansvar för att diskussionen om dem är levande bland publiken. Vad som krävs är att medier blir bättre på att redovisa hur de jobbar med och efterlever de pressetiska reglerna.

Under åren har vi mött många journalister som med glädje i ögonen berättat om hur de inspireras av oss. Det glädjer oss att höra och vi delar gärna med oss av våra erfarenheter om hur roligt och bitvis tungt det är att starta ett nytt medieföretag. Det nya medielandskapet är krävande för journalistiken. Det är inte bara att själva journalistikyrket omstöpts utan det krävs också helt andra sociala och tekniska färdigheter samt förmågan att driva bolag. Affärsplaner och budgetprognoser behövs också göras och lusten för att utveckla affärsmodellen behöver vara nästan lika stor som den för journalistiken.

Som nytt varumärke på en etablerad marknad har vi regelbundet fått glada tillrop från läsare med uppmaningen om att »oj så bra, ni måste se till att dn skriver om det här«. Dessa uppmaninger ger oss en möjlighet att än en gång förklara ambitionen med vår publikation. Men visst har det ibland påverkat vårt redaktionella självförtroende.

Det påminner om att de starka varumärken som etablerade medier har är en fantastisk tillgång i den digitala medieutvecklingen. Vikten av dessa ska inte underskattas.

En annan nackdel med att vara ett nytt varumärke är att det är svårare att ställa makthavare till svars. De prioriterar vilka de talar med och väljer ofta bort små och nya aktörer.

Det spelar alltså ingen roll att Blankspot inom en liten mediebubbla lyfts fram som ett nytt och spännande medieprojekt. Vi är en okänd aktör och behöver långsiktigt bygga upp ett starkt varumärke. Även här ligger en stor del av lösningen i det innehåll vi producerar och i läsarnas engagemang.

Det är tufft att som journalist bli företagare, men om det samtidigt ger möjligheten att förverkliga drömmar, så är det värt det.

Vi uppmanar alla som ser en lucka i medielandskapet att prova. Bryt alla föreställningar om journalistrollen. Den nya tiden för medier ger så många möjligheter att tänka nytt.

Av Brit Stakston