Röster om Afghanistan, Dagbok
"Utbredd hunger under karantänen" – Dagbok från Kabul vecka 13
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul.
Av Mohammad 29 mars, 2020
27:e mars
Vid en presskonferens under torsdagen meddelade ministern för folkhälsa och generaldirektören för fängelserna i Afghanistan att president Mohammad Ashraf Ghani hade utfärdat ett dekret om att 10 000 fångar brådskande ska släppas för att motverka spridningen av Covid-19.
Hälsoministern sade att kvinnor, barn samt dödsjuka och människor över 55 år gamla skulle prioriteras men att de som begått brott mot ”inhemsk och utländsk säkerhet” inte skulle inkluderas.
– Fängelset är det farligaste stället att få in viruset på, sa folkhälsoministern Firouzuddin Firouz.
Fängelserna i flera av landets provinser är fyllda högt över sin kapacitet och alla har nu fått uppmaningar och befogenheter som att ”slutföra frisläppningsprocessen” under de kommande tio dagarna.
Även om denna åtgärd inte innefattar fängslade talibaner så har den afghanska regeringen och talibanerna sedan tidigare i ett fredsavtal enats om att tusentals talibaner ska släppas fria.
Den här nyheten känns bra eftersom det finns flera kvinnor och barn som sitter i fängelset utan att ha begått något brott och en man i Herat satt tre år innan det visade sig att han var oskyldig.
28:e mars
Från och med nu råder det karantän i Kabul för att förhindra spridningen av covid-19. Alla boende i staden uppmanas att stanna hemma och inte lämna huset om man inte har särskilda skäl. Flera av Kabulborna har dock ignorerat beslutet och varit ute och gått på gatorna. Människor samlas fortfarande i grupp och medborgarna verkar inte riktigt ha tagit coronaviruset på allvar. På sociala medier kan man se att livet pågår som vanligt i flera delar av staden.
En talesperson för hälsoministeriet sa att om situationen fortsätter så måste regeringen ta till tvångsåtgärder för att förhindra spridningen av viruset.
I de områden jag rör mig i ser jag inga restriktioner utan snarare är det så att fler människor än vanligt är ute och rör sig: gatorna är trånga och butikerna är öppna.
Medierna, ministerierna och civila aktivister jobbar nu hårt för att öka medvetenheten om viruset. En del verkar ta till sig informationen medan andra bara sett det som råd de kan strunta i. Så länge människor inte accepterar sanningen så kommer inte ens en obligatorisk karantän att vara effektiv.
Det viktigaste skälet till att de som stannar hemma väljer att göra det är för att man känner ett ansvar för sina äldre släktingar och familjemedlemmar. Människor är mer bekymrade över andra generationer än sig själva. Viruset är nytt och vi människor behöver nog tid för att acceptera detta nya fenomen.
Men eftersom viruset sprider sig snabbt så måste människorna acceptera detta utan dröjsmål, innan det är för sent.
Även om det bara gått några månader så har ju Kina, Italien, Iran, Spanien och USA redan drabbats och tusentals personer förlorat sina liv. Så fenomenet borde inte vara helt ok’änt för befolkningen i Kabul, även om det kommer hit först nu.
Att inte acceptera faran, eller vara likgiltig inför den kan leda detta fattiga land rakt ner i katastrofen.
29:e mars
Det har redan blivit väldigt tufft för folk i Kabul efter att karantänen infördes. De vanliga arbetarna kan inte längre hitta jobb så att de kan försörja sina familjer. Och om de inte jobbar så måste både de och familjerna sitta hungriga i hemma.
Jag har varit ut och såg hur poliser behandlade folk som jobbade trots att det var karantän utlyst på Kabuls gator.
Flera blev sparkade av som även tog deras vagnar och varor. Många grät och ropade att om de inte får jobba kommer de dö av hunger. Polisen svarade att ingen bryr sig om hur de dör, de var där för att verkställa den nya lagen.
I början tog ingen ordern om karantän på allvar men i dag var inga affärer öppna och jag såg färre människor ute.
Hungern och fattigomen är utbredd i landet och om människor inte kan jobba kommer de att svälta under de tre veckorna som detta ska pågå.
Jag såg en del taxibilar som stoppades av polis som gav förarna varningar. Om man som jag i dag var tvungen att gå till banken så fick det bli en promenad på en och en halvtimme genom ett lerligt Kabul. Fram och tillbaka.
Jag vill verkligen uppmana er som läser detta att om ni kan så stanna hemma och använd mask och handskar om ni går ut för att inte smittas av viruset.
30:e mars
Det finns otroligt mycket gatuhundar och katter hör i Kabul. Jag tror Afghanistan är ett av de länder i världen med flest gatuhundar. Men de har de svårt. Många dör och andra misshandlas.
Jag och några vänner som brukar handla tillsammans blev nyligen lurade. Vi köpte kött av en slaktare i kvarteret som senare visade sig vara hund. Det är första gången som jag hör talas om att någon gör på det sättet.
Men det var inte bara vi som blev lurade, många köpte av slaktaren och en del har blivit sjuka. Polisen har nu gripit honom.
Förr när man skulle sova så var det alltid en massa skällande.
Nu är det tyst på nätterna.
Jag vet verkligen inte hur allt fungerar i Kabul och lär mig fortfarande. Men jag märker att många försöker lura varandra. Bara denna vecka var det först detta med hundarna och för några dagar sedan så knackade det på vår dörr och en man ville sälja te ”mot corona”. Jag har sedan dess se folk varna varandra på Facebook för den här typen av falska saker. Om vi håller på så här kommer vi aldrig kunna bygga det land vi önskar se.
31:a mars
Det regnade idag. Alldeles för mycket. Översvämningar både på gator och i gränder. Det är så mycket vatten att bilarna får det besvärligt.
Avloppssystemet är det ingen ordning på så det finns inte plats för allt vatten. Regeringen måste planera för detta så att det inte varje gång det regnar blir en lervälling av allt. Livet är tufft som det är och regnar det inte så är det rök och avgaser.
Dessutom drar vattenmassorna med sig en massa skräp och folk kastar saker överallt. Men vad ska folk göra? Det finns inte heller några papperskrogar vad jag kunnat se.
Först krigen och nu kommer allt detta så tvärt. Det kommer dröja många år innan vi kan bygga upp det här landet så att man kan känna sig bra.
**
Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. Under hösten 2019 återvände Blankspots utsända reporter till Afghanistan för fjärde gången. Det senaste reportage från den resan kan du läsa här.
