Utan kultur blir vi dummare

Kulturen drabbades hårt under pandemin. Allt ställdes in. Många kulturarbetare är frilansare och förlorade sina arbeten på obestämd tid. Hur ser kulturens väg tillbaka ut?

Demokratin i dvala och kulturen som går i ide när pandemin breder ut sig och folkhälsan ska räddas. 

Och vad spelar väl några inställda konserter eller utställningar för roll när liv ska räddas? I ett akut läge är det förstås att bara stänga men hur ser vägen tillbaka ut? Och hur påverkas demokratin av att kulturen stängs på obestämd tid?

Kulturen behövs i ett samhälle. Den gör det möjligt att förstå varandra bättre och hitta sammanhang där vi känner oss hemma. Kultur gör att vi kan knyta an till en plats och den bygger broar med det vi redan känner till och det okända.

Den ger oss också en motståndskraft och gemenskap. Det ger oss en chans att möta mänskligheten och vår egen relation till glädje, sorg och förändring och som gör att vi växer.

Kulturen behövdes egentligen extra mycket under pandemin. Men det blev ett område som påverkades allra mest och tidigt i pandemin. Det är ju logiskt att om man bekämpar ett luftburet virus stänger platser där många människor trängs.

Alla museum, konserter, festivaler, biografer eller scenkonstarenor drabbades direkt i Sverige när det kom rekommendationer om smittskyddande åtgärder som social distans. Alla intäkter försvann därmed i princip över en natt och kultursektorn drabbades av stor ekonomisk påverkan. Många har fått sägas upp och frilansare hade på obestämd tid inga fler uppdrag.

Regeringen har fram till april 2021 genomfört tre omgångar med stödpaket till kulturen för inställda och uppskjutna kulturevenemang i Sverige till följd av covid-19. Stödbehoven är dock högre än stödbeloppen.

Få texten uppläst för dig:

Pandemin har visat att det kulturella ekosystemet är svagt och pandemistödsystemen som inte bara erbjöds i Sverige fanns också i många andra länder men fungerade ofta sämre för en kulturarbetares vardag.

Och vid sidan av alla artister, musiker och skådespelare som blev arbetslösa påverkade det också alla andra som är inblandade när ett kulturevenemang ska genomföras. Det kan vara matleverantörer eller olika produktionsbolag som arbetar ljud, ljus och bild. 

Ilska och frustration väcktes bland kulturarbetare när man såg att det hittades olika smarta lösningar och rutiner runt restriktionerna så att människor mer säkert kunde gå på till exempel restaurang eller shoppa i ett shoppingcentrum.  

För restaurangbranschen fanns det initiativ och kampanjer i sociala medier om att ”stötta din lokala restaurang” och liknande från första början. Kulturen i Sverige gick däremot över en natt till ”inställt pga av pandemin”.

I övriga delar av världen såg det lite olika ut. Med hjälp av social distans, handsprit, munskydd och feberkontroller kunde museer, konserter och biovisningar genomföras om lokalerna var tillräckligt stora och kontroller gjordes.  

Kulturbranschen upplevde att de glömdes bort som en central del av samhällsekonomin. 

Frågan om vad som händer om kulturen tystnar eller inte klarar vägen tillbaks kommer nog att diskuteras i den offentliga debatten när pandemin är över.

Precis som man nu talar om att det kommer att finns en vårdskuld efter pandemin, det vill säga att all den vård som har behövt skjutas upp eftersom den inte var akut, kommer det att  finnas en kulturskuld. 

Kulturen kommer behövas för tiden efter pandemin. Alla möjliga olika konstformer behövs för att vi tillsammans ska kunna bearbeta och tolka det vi gått igenom. Kulturen behövs för vår förmåga att känna tillit till varandra och samhället. 

När en återgång till en ny slags vardag kommer behöver också kulturens öppnande att planeras. 

Kommer man kunna eller ens vilja att gå på en konsert eller teater igen utan att veta att alla andra är vaccinerade? Eller ska alla testas innan man får gå in? 

Det låter kanske enkelt men innebär samtidigt att alla är vaccinerade eller att kulturarrangören har råd att erbjuda tester. Ur ett demokratiperspektiv är det problematiskt eftersom vaccineringen, ännu inte är, obligatorisk eller att bara de som har råd att erbjuda tester kan öppna sina dörrar.

Det kan också leda till att varje kulturaktör kommer att kunna veta vilka som finns i deras publik. Det väcker liknande frågor som i övervakningsavsnittet om personlig integritet och hur den sortens datainsamling skulle kunna användas på ett negativt sätt.

Vikten av att komma ihåg kulturens många och viktiga bidrag till ett lands välbefinnande och samhällsutveckling lyfter också Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, fast i en rapport om kulturen och covid-19.  I rapporten ”Kulturchock – covid-19 och den kulturella och kreativa näringen” betonas hur de kulturella och kreativa sektorerna är viktiga för både ett lands ekonomiska fotavtryck som de många arbetstillfällen de står för i ett samhälle. 

OECD beskriver hur kulturen bidrar till en mängd olika former av positiv social påverkan som välbefinnande och hälsa, utbildning, inkludering och stadsförnyelse för att nämna några effekter.

Att kulturen så snabbt stängde och utan politiska planer för hur också kulturföretagen och deras personal skulle kunna stöttas menar OECD har att göra med att kulturen ofta har andra affärsmodeller och anställningsformer. Dessutom hamnar ofta kulturnäringens arbetskraft utanför statistiken av olika anledningar. De menar också att man ofta glömmer hur mycket av en innovationsmotor kulturen också är.

Många kunde dock inom kulturfältet trots allt ställa om och till och med erbjuda streaming av sitt innehåll mot betalning – men i rapporten menar man att det i första hand gäller de största företagen i branschen. Pandemin har visat att kulturen är en strukturellt ömtålig bransch som bygger på små ensamföretag eller ideella organisationer med kulturarbetare som i sin tur erbjuder sina tjänster för de större företagen. 

Det är en dyster framtid som beskrivs för kultursektorn när OECD i rapporten publicerad i september 2020 går igenom de långtgående effekterna av hur kulturen stängdes ner. Det kan ta år även för den här branschen att återhämta sig skriver de.

Ett annat problem är att kulturen ofta lever på privata donationer och de här donationerna kommer att minska som en konsekvens av minskad köpkraft hos de som donerar. Det finns också en generell oro över att många länders offentliga budgetar kommer att prioritera mer resurser till vården efter pandemin. Och då måste resurserna komma någonstans ifrån. Kulturen och utbildningen oroar sig extra här att deras budgetar därför kommer att minskas.

Konkurrensen i den nya medieverkligheten och de många nya distributionskanalerna är ytterligare sådant som gjort det svårt för kultursektorn. Till viss del utvecklades verksamheter när allt stängdes och digitaliseringen öppnade nya dörrar även för kulturen under pandemin. I OECD-rapporten menar de dock att kultursektorn ofta saknat kompetens för att ta de digitala steg de borde tagit.

Men oavsett hur det står till med digital kompetens fungerar det inte att ge bort gratis innehåll på nätet hur länge som helst. Frågan är också om publiken är beredd att betala. De har ju redan kostnader för Netflix, Spotify och andra streamingtjänster.

Det räcker med att titta på hur tidningar och annan media kämpar för att få prenumeranter för att förstå kultursektorns utmaningar när de ska slåss med digitala upplevelser.

Mest intressant i de rekommendationer som rapporten ger är hur de trycker på att den kulturella och kreativa sektorn betyder så mycket för utvecklingen av andra delar av samhället, till exempel inom vård och utbildning. 

Inom kulturen ryms allt som rör attraktionskraft, identitet, människors hälsa, välbefinnande och den socialt hållbara utvecklingen. Utan allt det försvinner ett samhälles livsnerv och de djupa frågorna om vilka vi är utan varandra och vilka vi är med varandra kan tappas bort.

En sak är säker. Alla möjliga olika kulturupplevelser står nog högt upp på listan för topp 5 saker många drömmer om att göra när pandemin är över. 

Vad längtar du efter?

Brit Stakston

Kommer man ens kunna gå på konserter igen?

Det har gjorts ett första spännande forskningsprojekt i Tyskland där man ville ta reda på hur många kontakter en besökare har med andra under ett konsertevenemang och om det går att ”coronasäkra” evenemang. 1 200 testpersoner gick på en popkonsert.

Där undersökte forskarna hur alla kontakter sker under en konsert. Från det att man tar sig till arenan, går in genom entrén, dansar nära varandra, tränger sig längst fram, köper dryck, går på toaletten och åker hem. 

Med hjälp av spårare, rörelsedata och sensorer samlande man in data om hur konserbesökaren rörde sig under konserten. Med hjälp av fluorescerande desinfektionsmedel kunde man också se vilka ytor som man tog på särskilt ofta. De analyserade också hur viruset spred sig i arenan.

Efter tester rekommenderade forskarna att de större arenorna med god ventilation kan släppa in 50 procent av den kapacitet de har. Och slutsatsen efter denna första del i sin forskning är att sittande inomhusevenemanghar små effekter på spridningen av covid-19. Under förutsättning att de genomförs med hygienåtgärder och med tillräcklig ventilation.

Blir du nyfiken på att läsa mer om hur projektet gick till? Läs mer här.

Tydlig plan för kulturen i Österrike

I maj 2020 när det stod klart att pandemin kommer vara en del av verkligheten för en lång tid gjordes en särskilt pandemiförordning i Österrike där det fanns en detaljerad plan för hur kulturen skulle kunna öppna igen. Kulturella aktiviteter kan inte antas bidra till en högre risk än när man umgås i andra offentliga rum menade de.

I den österrikiska debatten om detta jämförde de med hur det såg ut på restauranger, i affärer och i lokaltrafiken. 

Men självfallet kommer det aldrig finnas garantier och i den österrikiska förordningen om kulturens öppningsplan formulerade man det som att:

”Smittskyddsåtgärderna kan inte garantera individen absolut säkerhet mot infektion med SARS-CoV-2, men syftar till att säkerställa att individen inte utsätts för en högre risk när man deltar i en kulturell aktivitet än när man annars kommer i kontakt med människor i offentliga utrymmen”.

Skillnaden mot Sverige var hur tidigt det fanns en plan för hur kulturen skulle inkluderas när samhället öppnade igen. I Österrike hade man i pandemins början en 46 dagar lång nedstängning med start fredagen den 13 mars 2020.

Men man ville planera för en öppningsstrategi utifrån det aktuella smittoläget. Hur olika Sverige och Österrike agerade här är är i mångt och mycket nutidshistoria. 

I Sverige skrev författaren Jonas Gardell en debattartikel i tidningen Expressen under rubriken ”Avgå – vi måste få en riktig kulturminister” riktat mot kulturministern Amanda Lind utifrån regeringens inkonsekventa beslut runt kulturen som han menade var på väg att gå under. ”Genom att offra en mängd frilansande människor som inte har någon stark lobbyorganisation bakom sig kan man framstå som handlingskraftig och tuff, medan man vikt sig för flyget, detaljhandeln och andra. Det är uppenbart att regeringen inte tycker att vår industri har samma status eller tyngd.”

I Österrike hade man samtidigt haft en tydlig ”comeback-plan” för hela samhället inklusive kultursektorn sedan flera månader. 

Steg för steg öppnade samhället upp i maj och även österrikarna fick anpassa sig till en ny verklighet 

Syftet medförordningen för kulturen var att man ville säkerställa att även kulturinstitutionerna skulle överleva ekonomiskt. Planen var en chans för sektorn att kunna planera för att öppna sina verksamheter igen. Alltid med hänsyn till det aktuella smittoläget som måste få styra eftersom allt alltid kunde förändras. Men det fanns en detaljerad plan!

Förordningen gav kultursektorn en chans att planera omstarten och anpassa sig till en pandemi som kan komma att pågå en längre tid. Under sommaren 2020 var museer, teatrar och nöjesfält öppna. Det fanns till och med publik, med social distans, på fotbollsmatcher. Den stegvisa planen för hur stor publiken kunde vara gick från 100 i maj till 10 000 i augusti. Rekommendationerna guidade även i hur platserna skulle fördelas.

Senare återgick man till mindre grupper och i november skedde en andra nedstängningsperiod och kulturen som allt annat stängdes.

I april 2021 gick Österrike återigen in i en tredje strängare nedstängningsperiod. Men planen framåt för kulturen finns. Vill du läsa mer om detaljerna som kulturförordningen innehöll, så läs gärna här.

Hur gick det för Österrike med sin plan?

Den österrikiska huvudstaden Wien tappade 83 procent av beläggningen på hotell under sommaren 2020 när landet väl öppnade igen. Det slår särskilt hårt mot kulturen.

Men kulturförordningen gjorde att allmänheten under sommaren 2020 trots allt kunde besöka museer, konserter, nöjesfält och utställningar som anpassade sig till de nya reglerna.

Det var också svårt för mindre arrangörer att gå efter de detaljerade avståndsreglerna.

Men för kultursektorn har det betytt mycket att kulturens dörrar inte var helt stängda på obestämd tid. Planen finns hur vägen framåt ska se ut. 

Tillbaka till utställningens startsida

Demokratin i dvala

Desinformation

Ökad övervakning

Inställda val

Stängda skolor

Kulturen pausad

2021 CC BY-NC-ND 2.5 SE Blankspot - Wallingatan 37, 111 24 Stockholm