Inaya är en av Sveriges bästa brottare men ska utvisas efter snart fyra år i Sverige. Västerås brottarklubb har prisats för sitt integrationsarbete - men frågar sig nu om deltagande i Pride-tåg och träningar med tjejer kan utsätta Inaya för fara i Kabul. – Vi vill inte ha pris för vårt integrationsarbete. Vi vill ha garantier för att Inaya får leva.
Av Martin Schibbye 17 juli, 2019
Att Inaya Mohseini var en talang visste alla vid det här laget. Att han skulle vinna juniorklassen på 61 kilo räknade alla med. Tränarna beskrev honom redan som en ”en världsbrottare”. Han hade gång på gång visat att han var nummer ett.
Men när SM i Arboga drog igång var den stora frågan om han skulle räcka till även bland seniorerna? Klubben hade också märkt att hans humör styrdes av de ständiga avslagen från Migrationsverket. De var inte säkra på att han skulle klara ett helt mästerskap.
Som många andra afghaner fick han dessutom ibland höra glåpord om sin och sina landsmäns ålder.
Svaret blev att tidigt börja brotta ner även seniorerna. Det satte stopp för spekulationerna.
Men ett SM var ändå ett SM.
Fyra år tidigare, hösten 2015 fick brottarklubben VBK i Västerås – precis som hela samhället – känna av flyktingvågen. Utanför dörren till klubblokalen stod nya ansikten som ville träna brottning. Många av dem hade brottats som unga i Afghanistan och nu efter flykten genom Europa ville de fortsätta att träna. Andra var nya och sökte ett sammanhang.
– Vi valde att öppna dörren, det var det vi gjorde, varken mer eller mindre, säger VBK:s Torbjörn Åström.
Västerås brottarklubb medlemmar kavlade upp ärmarna och ordnade fram trikåer, träningsoveraller och träningstider. De såg till att både killar och tjejer kände sig hemma och från 2015 och framåt, passerade många nya ansikten.
Efter ett par år utkristalliserades en kärna av extra träningsvilliga och det dröjde inte länge innan de såg resultat även i tabellerna.
Förutom de sportsliga framgångarna hände något med stämningen: Diskussionerna på väg i bussen till träningslägren blev högljudda. Det blev kulturkrockar. Det blev fel. Det blev diskussion. Och, framför allt, blev det mycket skratt.
– De som gjorde de stora integrationsinsatserna var alla våra ungdomar som lärde känna afghanerna, många umgås i dag också utanför brottningen, förklarar Torbjörn Åström.
En annan förklaring är att det ligger i hela brottningens filosofi att man kan komma som man är och att alla är lika mycket värda.
– Brottningen förenar människor. Det sitter i väggarna hos oss.
I takt med att tiden gick lärde sig killarna från Afghanistan hur Sverige fungerar. Vissa accepterade ii början inte att träna tillsammans med det motsatta könet.
– Men vi har alltid varit tydliga med att i Västerås Brottarklubb är alla välkomna, oavsett kön, religion, sexuell läggning, förklarar Torbjörn.
De som inte ville träna med tjejer droppade av eller ändrade uppfattning,
Som en del i klubbens samhällsengagemang har de sedan två år tillbaka medverkat i pridetåget i Västerås för att tydligt visa deras ställningstagande i HBTQ-frågor.
– Det har inte varit en självklarhet för våra brottare att visa upp sig i det sammanhanget. Det gäller även våra svenska killar och tjejer. De har känt en osäkerhet för var andra ”kompisar” ska tycka, berättar Torbjörn Åström.
Inför årets parad var det mycket diskussioner på träningarna.
– Vi ville som brottarklubb gå i bräschen eftersom det finns mycket homofobi inom brottningen. Dessutom är det rätt fattigt med idrottsklubbar i pridetåget vilket är sorgligt, så vi hoppades också kunna inspirera andra.
Inaya var en av de som var med diskuterade öppet och aktivt.
– Han valde själv att gå med i pridetåget för att visa sin ställning. Han är inte homosexuell, han ville bara visa sitt stöd. Att alla har ett lika värde oavsett sexuell läggning.
För arbetet med integrationen fick klubben av Västerås stad nyligen ett integrationspris. Ett kvitto på arbetet klubben lagt ner.
Men nu inför utvisningen funderar Torbjörn på om de bidragit till att göra situationen värre för Inaya genom detta?
– Vi som klubb, enskilda brottare och även Inaya har fått negativa kommentarer för att vi deltog i Pride. Men att ha åsikter i Sverige är tack och lov en rättighet, liksom att visa sin ställning. Men sen har vi pratat med Inaya och insett att hans åsikter och ställningstagande är inte accepterade i Afghanistan. Det är för många helt otänkbart och ett brott att ha sådana åsikter.
I och med att Inaya är känd, tack vare framgångarna i brottning, funderar Torbjörn Åström nu på om arbetet som de fått pris för, i själva verket kan ha gjort situationen värre?
– Har vi har varit med och satt Inayas liv på spel känns det helt oacceptabelt. Det känns så fel. Är det priset vi ska få betala för arbetet vi gjort? Vi vill inte ha pris från Västerås stad. Vi vill ha garantier för att Inaya får leva.
När SM var över stod Inaya med dubbla guld runt halsen och spåddes en lysande karriär inom brottningen.
17-åringen hade gjort vad han ville även med seniorerna. Han vann klassen utan att tappa en enda poäng.
Men den dubble svenske mästaren hade svårt att glädjas över sina guld. Allt han kunde tänka på var att han skulle utvisas.
Att han hade förlorat sin viktigaste match.
Matchen mot och migrationsverket.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Migration!
Blankspots journalistik göms inte bakom en betalvägg. Stöd det fortsatta arbetet med att bevaka Migration genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli prenumerant.
