Reportage om ,

Sudanesisk demokratiaktivist: ”Vi måste göra revolution – igen”

Den sudanesiska motståndsrörelsen har ofta beskrivits som segrare i maktkampen med militären. Något som aktivisten Afaf Doleeb menar inte stämmer. Enligt henne är revolutionen ännu ofullbordad.

Det är den 3 juni 2019, dagen innan Eid, och tusentals personer är samlade för en sittstrejk utanför den Sudanesiska militärens högkvarter i Khartoum. Många av demonstranterna har varit på plats i över två månader.

Bakgrunden till demonstrationen är de pågående förhandlingarna om ett avtal mellan militären och motståndsrörelsen.

Runt omkring i folkhavet hörs sporadiska skrattsalvor och många har tagit med sig mat och godis för att få fira Eid. 

Plötsligt hörs ljudet från bilmotorer som varvar upp, militärer, poliser och andra väpnade styrkor kör upp på en bro ovanför de sittstrejkande. 

Inom loppet av några sekunder öppnar de eld mot demonstranterna som förgäves försöker att ta skydd. Skottsalvorna som viner genom luften tar livet av uppemot 100 personer och skadar otaligt många fler.

Afaf Doleeb fortsätter kämpa för ett demokratisk Sudan.
Afaf Doleeb kämpar för ett demokratiskt Sudan.

– Det var blod och kroppar överallt. Jag var kvar i Khartoum i 7-8 dagar efteråt och det enda jag gjorde var att besöka människor som hade blivit skjutna, eller våldtagna, säger Afaf Doleeb.

I dag, 1,5 år senare är 32-åriga Afaf Dooleb bosatt i Uppsala. Hon flyttade dit för att påbörja sin master i freds- och konfliktstudier som hon snart är klar med. Men det var i Khartoum som hon bestämde sig för att aldrig ge upp.

– Det var då jag bestämde mig. Innan dess var jag okej med någon form av kompromiss, men efter Khartoum ändrade jag mig. Vi kan inte förhandla med människorna som dödar oss.

Arbetet med humanitära frågor började långt tidigare i samband med att Afaf Dooleb blev volontär för en välgörenhetsorganisation 2006. Sedan dess har hon studerat bland annat internationell utveckling och arbetat för FN. 

Parallellt med sina studier har hon varit engagerad i den sudanesiska revolutionen vilken 2019 ledde till att landets president blev avsatt samt att ett avtal skrevs på mellan militären och motståndsrörelsen.

– Ingen är nöjd med det avtal som skrevs på, endast några få är de, säger hon

Enligt Afaf är ett av problemen med avtalet att representanter från paramilitären Rapid support forces (RSF) kommer att vara en del av det nya styret.

RSF har bland annat blivit utpekade för att ha vara huvudansvariga för folkmordet i Darfur.

Hon påpekar även att det fortfarande pågår många konflikter, strider och humanitära brott i landet. Ett exempel är den våldsamma hantering av oppositionen, vilket har fortgått in i 2021.

– Frihet, fred och rättvisa. Det är de huvudsakliga kraven av motståndsrörelsen. Inte mer, inte mindre. Från att avtalet skrevs på har inga av dessa krav uppfylls, säger hon.

”Den sudanesiska revolutionen handlade om frihet, fred och rättvisa”, säger Afaf Doleeb.
Foto: Ahmed Khalid (Marfel)

Afafs långvariga intresse för hemlandets problem grundar sig också i ett besök i Darfur för över 12 år sedan. Sedan 2003 har området plågats av blodiga strider mellan rebellgrupper och den sudanesiska militären samt paramilitären RSF. 

Konflikten har skördat över 350 000 människoliv.

– Upplevelsen förändrade mitt tankesätt. När jag återvände kunde jag inte sluta prata om vad jag sett, men många trodde inte på att det här skedde i Sudan. Det var då som vi började organisera oss, för att nå ut med budskapet, säger hon.

Vid tidpunkten var det mycket information som ännu inte hade nått befolkningen.

Den främsta var att presidenten var korrupt och använde den största delen av landets inkomst för hans egna parti då det var det som kontrollerade alla landets investeringar.

När informationen nådde befolkningen växte ilskan vilket tillslut ledde till att de började utföra fysiska demonstrationer under 2013.

Enligt Afaf var det här som revolutionen började och när hon flyttade till Sverige fem år senare hade trycket i landet ökat. I december 2018 bröt slutligen stora demonstrationer ut i staden Eldamazin.

– Det började med studenter som skulle köpa frukost och såg då att brödpriset hade tredubblats. När de påpekade det till butiksägaren sa han “om ni har problem med det får ni gå till regeringen”, minns hon

Afaf Doleeb berättar att det var gymnasieelever som tände lågan som ledde till revolutionen.
Foto: Ahmed Khalid (Marfel)

Inom loppet av veckor spred sig demonstrationerna som en löpeld. Stora aktörer, både politiska och civila, anslöt sig och Afafs jobb blev att vara en av dem som koordinerade mellan de olika grupperna samt den civila befolkningen.

– Alla hoppade in när det behövdes. Oavsett vad det var så var alltid någon beredd att låna ut en hand och det var aldrig någon som stod utan hjälp. Det var exceptionellt organiserat helt enkelt, säger hon och ler.

Informationen om kommande demonstrationer spreds på medieplattformar eller mellan mun till mun och under månader gick miljontals människor ut och protesterade. Många av demonstranterna blev skadade eller till och med dödade.

I april betalade det hårda arbete äntligen sig när landets regent Omar Al-Bashir blev avsatt under en oblodig militärkupp. Däremot var slaget inte vunnet.

Styrkorna som tidigare hade följt Al-bashirs order satt nu vid makten. När ett avtal började diskuteras mellan motståndsrörelsens och militären blev många arga.

– Att samma människor som tidigare hade följt regimen som ledare skulle inte ge oss det vi ville ha. Sittstrejken var inte planerad utan var en spontan reaktion på det som höll på att ske, säger Afaf 

Även om den blodiga massakern skrämde många människor i landet berättar Afaf om den gemensamma styrkan i rörelsen, och hur uppemot 10 miljoner människor i slutet av juni återigen gick ut i protest trots risken för övervåld. 

Men ropen var förgäves. 

Under samma månad ingicks ett muntlig avtal mellan motståndsrörelsen och militären vilket sedan officiellt skrevs på i augusti.

Kampen för ett demokratisk Sudan är inte vunnen än säger Afaf Doleeb.
Foto: Ahmed Khalid (Marfel)

– Politiska partier kom med direktiv och även om vi hade kunnat enas så blev det inte så. Nu i efterhand så var diskussionen om ett avtal början på slutet, säger Afaf och suckar.

För henne och många andra var avtalet ett stort nederlag och enligt Afaf har försöken att kommunicera med den nuvarande regeringen inte lett till något. Hon har kritiserat ett flertal av deras beslut varav ett av det senaste är om årets budget.

– 80 procent av landets inkomst hanteras av militären vilket inte räknas in i budgeten. Vidare tar militären pengar från de kvarvarande 20 procenten, samtidigt som inflation var på 250 procent förra året. Du hör ju själv att det inte går ihop, säger Afaf och slår ut med händerna

På frågan om det inte bara hade varit lättare att bara ge upp, sluta försöka och fortsätta med något annat ler hon stort.

– Du vet, det är egentligen helt galet. Jag har varit väldigt sjuk de senaste månaderna men det enda jag kan tänka på är hur vi ska gå vidare, hur vi ska kunna gå framåt och göra skillnad. Vår plan är att starta en ny revolution. Det är vad vi säger: låt oss börja om från början, låt oss göra det igen, säger hon och skrattar.

Toppbild: Ahmed Khalid (Marfel)

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.