Blankspot om
Stakston: Samtal om samtalen fortsätter
När SVT nu sällar sig till gänget av samtalssatsningar konstaterar Brit Stakston ännu en gång det absurda i denna trend och sin längtan efter mer ljus på det som förenar.
Av Brit Stakston 27 september, 2019
Trenden att lite nyfrälst lansera idén om samtal som en nydanande lösning på polariseringen har fortsatt växa. I början av året kritiserade jag denna hyfsat cyniska förkärlek till samtal med oliksinnade. Startpunkten vare ett poddsamtal som släpptes på Förintelsens minnesdag där en central person inom den svenska extremhögern, som bland annat ifrågasätter Förintelsen, helt oemotsagt fick berätta om sin världsbild.
Och det är ju så det är. De där samtalen som ska föras handlar nästan uteslutande om att “våga möta” de där “kontroversiella” för att piska igång onlineflockarna i varsitt hörn. Detta trots att det offentliga samtalet redan domineras av de här polariserande röster. Syftet är förstås att dra trafik till läsare, lyssnare eller sina evenemang.
Sist ut i raden av samtalssatsningar är SVTs satsning Sverige möts. Även där handlar det om att välja ut de mest polariserande frågorna och sortera folk i grupper därefter. Ständigt leta efter den matchning där det finns minst chans att någon verkligen vill närma sig någon annan eller byta åsikt. Samtal är ju i grunden ett gemensamt lärande. Men här skyfflas man som alltid i de här satsningarna djupare ner i sina skyttegravar och kommer oftast snarare bekräfta sina fördomar om den andre eller förstärka den identitet man redan har.
Personligen har det sedan jag skrivit ett antal artiklar på temat varit intressant att se sig själv placeras i ett hörn som yttrandefrihetsmotståndare. När min startpunkt är den motsatta. Att jag vill försvara yttrandefriheten och den dagliga tillämpningen av den runt om i landet. Att jag saknar lusten hos fler att ge alla dem som inte skriker högst mer medieutrymme. Att visa på det som förenar människor. För det får inte glömmas bort att de här samtalslanseringarna alltid har en undertext av att yttrandefriheten inte finns i Sverige längre. De här satsningarna ska alltså stärka upp demokratin. När allt handlar om att domptera den rådande medielogiken och snarare förstärka polariseringen ytterligare ett varv.
Jag bestämde mig tidigt att inte fortsätta driva den här frågan. Förfrågningarna om att delta i allehanda debatter i radio, tv och samtalsserier i media har varit oändliga. Alla vill prata om samtalen. Det må vara meningslöst men det minsta jag kan göra är att avstå. Annars blir jag ju en del av den där effektsökande geggan själv.
Men det finns några få tillfällen jag tackat ja och det är i två panelsamtal. Ett i Almedalen med författaren Lena Andersson och ett sker idag på Bokmässan båda hos Svenska Dagbladet.
Det första tackade jag ja till för det var spännande att träffa någon som lever sitt liv utanför nätet vilket Lena Andersson gör. Jag lärde mig mycket av det samtalet och jag hoppas hon fick med sig en förståelse för varför ytterligare ett förstärkande av redan rejält synliga aktörer kan vara problematiskt. Det andra sker idag på bokmässan med dramatikerna Stina Oscarson. Hon har medverkat i Svenska Dagbladets samtalsserie. Och det tackar jag ja till för att vi har samma startpunkt men det är ju ingen som vill lyssna på när man väl hamnat i motståndarhörnan. Men vi tycker båda att man kan tala med alla. Men det behöver väl inte konstant livesändas, poddas och publiceras. Citerar mig själv ur en av dessa artiklar:
Samtal är nämligen inte teater. Samtal är viljan att mötas och lyssna. Människors sociala interaktioner i samtalsform har drivit utvecklingen och byggt samhällen i århundraden. Det är ingen innovation som enbart kan utföras av hummande samtalsledare. ur DN Kultur Samtiden präglas av en övertro på samtal med högerextremister
Välkomna till dagens samtal om samtal som sker på Bokmässan hos Svenska Dagbladet i monter B02:39 klockan 16:30 – 17.00.
Här kan du läsa mer om Blankspots deltagande på Bokmässan.