Analys om Österrike, Coronavirus, Media

Stakston: Är vi beredda på en helt förändrad vardag?

Vi kommer nu behöva ta en mängd beslut om helt nya situationer i vår vardag. Det kommer att krävas såväl ”social disciplin” som en stor dos medmänsklighet. Själv står jag inför ett av mitt livs svåraste beslut.

Av Brit Stakston 12 mars, 2020

Ska jag åka till min väldigt sjuka mamma i Österrike i helgen? Hon vårdas i sitt hem men har blivit sämre efter en operation. Hon behöver nu dygnet-runt-assistans och läget är akut.

Men kan jag åka?  

Det finns så många avvägningar att göra.

Vägen till mitt beslut består av en konstant jakt på mer information om utvecklingen av coronavirusets spridning i den österrikiska huvudstaden Wien.

Veckan inleddes med att man vid gränskontrollerna till Italien genomförde febermätningar och ställde in tågen. Sedan införde Italien sin karantän för 60 miljoner människor.

Antalet smittade har inte exploderat i Österrike, åtminstone inte på det sätt man skulle kunnat befara, med tanke på närheten till Italien. Med 8,8 miljoner invånare har Österrike i dagsläget 361 smittade, fyra friskförklarade och en avliden. I skrivande stund sker dock en oroväckande tillväxt med 54 smittade under de senaste 24 timmarna. Slovakien och Tjeckien har nu också stängt gränsen till Österrike.

Jag har hela veckan insett att det handlar om dagar. Både i relation till min mammas tid i livet men också i form av ett öppet resefönster mellan Sverige och Österrike.

I Österrike fortsatte man i i veckan införa ytterligare åtgärder för att stoppa spridningen av Coronaviruset. Här ingick bland annat, innan Sverige tog ett liknande beslut, att alla offentliga sammankomster med omedelbar verkan skulle begränsas och universitet stängas.

I en stad med ett så rikt och myllrande kulturliv stängdes statliga muséer, kulturinstitutioner, festivaler och marknader samt den välkända katedralen Stephansdom i centrala Wien. Även sjukhus har stängts för besök i många regioner, med undantag för besök på vissa palliativa avdelningar. Alla icke-akuta operationer ställs in.

Samtliga skolor i Österrike stängs från och med nästa vecka, för de yngsta kan man i undantagsfall erbjuda undervisning i grupper på max tre barn. Det är redan beslutat att centralproven skjuts fram.

Steg för steg har jag under veckan följt alla nya beslut, inför att jag måste fatta mitt eget, om att resa eller inte.

Under torsdagen vidgades restriktionerna till att man från och med den kommande veckan inte får genomföra gudstjänster, mässor, dop eller bröllop.

Kyrkorummet stängs alltså.

Det jag bär med mig när jag lever i den parallella mediebevakningen av hur både Österrike och Sverige hanterar Coronaviruset är att det finns ett större lugn i Österrike: Oerhört allvarligt men också lugnt och metodiskt rapporterar medierna. Det handlar inte enbart om att rapportera om antal drabbade och debattera eventuella förbud om att stänga skolor eller inte.

I Sverige är det historiskt unikt att mötes- och demonstrationsfriheten inskränkts med hänvisning till faran för “farsot”. De nya mötesrestriktionerna begränsar alltså de grundlagsstadgade rättigheterna enligt 2 kap. 24 § i regeringsformen för att motverka farsot (epidemi). Enligt 2 kap. 15 § i ordningslagen kan regeringen genomföra ett sådant förbud om det är nödvändigt för att motverka epidemi.

Men i Sverige präglas mediebevakningen och det offentliga samtalet till större del av ett ifrågasättande av myndigheters beslut och information.

Kanske kommer vi att efteråt kunna konstatera att en så starkt medialiserad tid – med ett redan helt skruvat offentligt samtal är illa rustat för att börja lita på fakta och känna tillit till de demokratiska institutionerna. Vi verkar inte ens i det här krisläget som kollektiv förmögna att ge arbetsro till de ansvariga så den nödvändiga långsiktiga planeringen kan göras. Bakom kulisserna sker det säkerligen dagligen hårda interna strider även bland ansvariga myndigheter. De höga rösterna från omvärlden letar sig in och politiker vill göra enkla poänger.

Vi är var och en människor i det som sker nu och kan alla drabbas av rädsla.

Jag var i Wien för 14 dagar sedan och upplevde redan då att det var skönt att slippa den svenska undergångsstämningen i medierna. Ägnar man dessutom en blick på kommentarsfälten under rapporteringen från myndigheters presskonferenser tappar man fullständigt andan alternativt själv får panik.

Sociala medier har jag helt fått stänga av för att kunna tänka logiskt.

Sluta skrik så mycket och ta hand om varandra istället vill jag förtvivlat hamra ner med versaler i varje kommentarsfält.

Jag bär också med mig något mycket viktigt från de österrikiska presskonferenserna som jag inte sett i svenska medier ännu. I de österrikiska budskapen till medborgarna finns en ödmjuk men också stark vädjan av att alla behöver förstå hur omfattande vi i Europa över en tid kommer att behöva lägga om våra liv.

Man ombeds i mycket större utsträckning än i Sverige visa en stor social disciplin och större hänsyn gentemot varandra. Här har det mesta istället handlat om vikten av att tvätta händerna och nysa i armvecket.

Förbundskanslern i Österrike Sebastian Kurz betonade under torsdagen återigen vikten av att minimera sina sociala kontakter och uppmärksammande också faran med falsk information på nätet och i sociala medier.

Uppenbart redan nu är att osäkerheten som råder är ett öppet mål för de krafter av politiker- och institutionsförakt som redan finns. En stor vaksamhet bör finnas för det meningslösa i att just nu prioritera att driva frågor om vilka huvuden som ska rulla. Det kommer vara lätt att bli en nyttig idiot för dessa krafter de kommande veckorna. Detta är exakt den perfekta storm de väntat på.

Kanske ligger också chocken i att perspektiven nu har vänts fullständigt upp och ner för oss. Vi i Europa är plötsligt de smittbärande som världen vill skärma av sig från. Alla flyg från de europeiska Schengenländerna har stoppats till USA. Och alla inkommande turistresor till Indien har stoppats. Norge har infört obligatorisk karantän i 14 dagar för alla som har varit utanför Norden.

Vi måste nu lägga de egna behoven åt sidan. Sluta tro att vi är skyddade för att vi inte varit i Italien. Förminska en egen förkylning och självsäkert säga ”jag är ju bara lite förkyld, det smittar inte!”.

Men inte heller bli arg på den som hostar för att man råkat få en smula i halsen. Eller se misstänkt på alla runt omkring oss.

Vi behöver tillämpa en större disciplin och tillit i vår vardag. Visa att vi är kapabla att leva i en demokrati och att vi självpåtaget kan begränsa vår egen vardags alla fördelar och agera för samhället. Av hänsyn till kollektivet och av omtänksamhet om de äldre och andra svagare.

Skippa gymmet även om just mitt gym inte valt att stänga anläggningarna såsom Sats nyligen aviserat. Hoppa över de flesta sociala aktiviteter och jobba hemma om du kan. Bli inte arg på allt som kommer att ställas in även om det är sociala aktiviteter vi längtat efter och kanske planerat under lång tid.

Och om jag sitter i karantän kan jag inte låta sotaren komma hem till mig som planerat.

Vänta inte på order.

Kräv inte inlåsning eller febervakter utanför varje port. Vore det verkligen den ultimata metoden och där resurser behöver läggas just nu?

Det kanske är extra svårt att i en samtid där allt upplevs vara kontrollerbart acceptera det som sker nu. Det är som om det vore otänkbart att en pandemi ställer nya krav på hälsosystemet som ingen digitaliserad vårdapparat i världen är beredd på.

I läget som råder nu är det minst konstruktiva vi kan göra att sluta lita på myndigheter, ifrågasätta varje beslut, ständigt leta syndabockar och bara vilja se om vårt eget hus.

Vi måste sluta jaga upp varandra och ifrågasätta alla beslut från ansvariga i den här akuta fasen.

För att kunna göra det har det varit nödvändigt för mig att begränsa min mediekonsumtion i Sverige. Dels på grund av den underliggande tonen av världsundergång – dels på grund av avsaknad av ett “vi” inför de gemensamma problemlösningarna som också krävs nu.

Med detta sagt började det dock sent ikväll bubbla av stöttande medmänskliga nätaktiviteter. Tips för hur man kommunicerar med grannar för att ta hand om varandra och många olika Facebookgrupper har startats där man erbjuder sig att handla åt de som ej kommer ut. Här behöver vi lägga vårt fokus. I omhändertagandet om varandra.

Och hur ska jag då göra med mitt beslut?

Bland mina Facebookvänner är svaret solklart: Åk! Förmedlat med stor omsorg. Och jag har otroligt nog till och med blivit erbjuden att få skjuts hem med någon som är i en liknande situation, om flygvägarna skulle stängas.

Ett beslut som bara under den stund det tagit att skriva detta ryckt närmare. Fler inskränkningar har aviserats under morgondagen och alla österrikare uppmanas ta sig hemåt – medan tid finns.

Feberkontroller kommer att införas på flygplatsen i Wien.

Men sanningen är att jag ännu inte vet.

Jag kan ju smitta också.

Uppdatering 14 mars 2020:

Jag åkte och är nu i Wien. Beslutet känns helt rätt.

Under gårdagen aviserades ytterligare begränsningar i Österrike för att minimera spridningen och minska alla sociala kontakter. Med imponerande lugn och saklighet införs stora samhällspåverkande förändringar. Den bärande berättelsen är vikten av att skydda de äldre. De som byggt det samhälle vi lever i idag. Budskapet är att de är ett “Team Österrike” som ska ta hand om varandra.

Inskränkningarna from nästa vecka innebär bland annat att endast matvarubutiker, apotek och banker tillåts vara öppna, alla andra butiker stängs. Restauranger, caféer och barer tillåts bara vara öppna till klockan 15 och detta görs för att de också har en samhällsfunktion. Gränser till Schweiz, Frankrike och Spanien stängs pga den allvarliga spridningssituationen där.

En stor skillnad är också att man tydligt adresserar problemet med alla rykten och lögner online för att bemöta saker som bidrar till en Coronapanik. Här var ett av de mest förekommande rykten under gårdagen att alla matvarubutiker stängs eftersom alla andra affärer stängs. Om och om igen förtydligades det under gårdagen att matbutikerna kommer att vara öppna och att det finns matvaror (och toalettpapper) och vikten av att inte sprida den typen av falska rykten vidare och undvika hamstrande. “Alla lager är fulla och kommer så förbli“. Trots uppmaningarna var köerna oändliga i många av butikerna under gårdagen. Och utanför butikerna sågs många fascinerat studera köerna och skaka på huvudet över andras hamsterinköp.

Fortsättning följer.

Av Brit Stakston