I dag såg jag ungdomar som greps av polisen i Kabul. Jag såg tio ungdomar framför en polisbil och fyra poliser med dragna vapen. Några rymde från polisen och andra kördes till polisstationen. Jag förstod aldrig vad de hade gjort.
Av Mohammad 14 januari, 2021
Det blir vanligare och vanligare med olika poliskontroller och det syns fler poliser på gatorna. Fredsförhandlingarna mellan afghanska regeringen och talibaner har återupptagits i Doha. Parterna är dock fortfarande oense om såväl vapenstillestånd som vilka islamiska lagar som ska gälla. Kanske är det därför?
Ett tag funderade jag på att ta en bild men jag avstod för min egen säkerhets skull. Man ska inte ta kort på poliser som arbetar, särskilt inte i Kabul. Allt är så osäkert och alla rädda så det skulle kunna missuppfattas. Den stämningen drabbar alla som försöker berätta om landet i olika reportage och just nu är det en hotfull situation för landets journalister. Politikerna har resurser att köpa säkerhet i form av skottsäkra bilar men hur ska medierna ha råd med det?
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
En journalist måste också vara ute där det händer för att göra nyheter. Ute bland nyheterna och det är inte alltid så roligt eftersom aktörerna i landet har lärt sig att det krävs ett stort attentat eller en massaker för att världen ska lyssna.
Om bara tio personer dör så blir det ingen nyhet.
En talesperson sprängdes i veckan med sin säkerhetsvakt och chaufför, men det får omvärlden aldrig veta.
En annan nyhet som inte når ut är hur farlig luften här är. Nu när alla eldar kol är himlen mörk på morgonen och mörk på kvällen. I fjol dog fler än femtusen personer i Kabul på grund av röken och avgaserna.
En annan sak som det pratas mycket om i Kabul på gatorna och som även oroar mig är vad som kommer att ske med hazarernas situation och rättigheter. Framtiden för oss ser inte ljus ut. Om talibanerna kommer tillbaka till makten så innebär det att situationen blir osäkrare för folkgruppen. Rädslan för det är stor bland de jag pratar med. De senaste tjugo åren sedan talibanernas fall har hazarer kämpat med att utbilda sig, bilda familjer och ta olika jobb.
Oron är nu stor för att det ska vara slut på den utvecklingen. Men också ett slut på de framsteg som kvinnor i landet tagit. Måste de framöver endast lämna hemmet med sina män? Hur ska de som tror på andra religioner kunna utöva sin tro?
Man kan diskutera och fundera över detta men när talibanerna kommer tillbaka så sker det med kraft, de är beväpnade och om de också löser in den makten mot politisk makt genom ett fredsavtal så är det de som bestämmer.
Freden är bara ett svepskäl för dem, det är inte fred de vill ha, de vill ha makten i landet.
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
