Nyheter om ,

Snabbguide till valet Tunisien: Ny vallag kan leda landet i en auktoritär inriktning

Vad står på spel i parlamentsvalet i Tunisien? I Blankspots serie om val i medieskugga har turen kommit till Tunisien.

Var: Tunisien

När: 17 december

Typ av val: Parlamentsval

Statsskick: Republik

Vilka är de största problemen i landet?

I december 2010 satte en förtvivlad grönsakshandlare eld på sig själv i staden Sidi Bouzid i Tunisien. Han avled i början av 2011 vilket utlöste en stor folklig vrede som drev landets diktator Ben Ali på flykten. Händelsen blev även början på den arabiska våren som spred sig till många av grannländerna.

Efter några turbulenat år tillkom därför en ny författning i Tunisien under år 2014 som ansågs vara arabvärldens mest liberala. Men samarbetet mellan partierna gick inte smidigt, samtidigt började landets ekonomi försämrades och väljarna stöd börjdea svaja. Det här har lett till att tio regeringar i rad fortfarande inte har kunna uppfylla kraven från den nya författningen.

Det har nu resulterat i att president Kaïs Saïed, som blev utnämnd år 2019 utan att vara kandidat för ett specifik parti, slutligen avsatte den dåvarande premiräminister under år 2021 efter en upptrappad folklig protestvåg.

Han tog därefter kontroll över domstolsväsendet och upplöste parlamentet, vilket innebar att han nu styrde genom dekret men lovade att nya val skulle hållas under 2022.

Parrallelt genomfördes en folkomröstning om en ny författning som skulle ge honom mer makt, ett beslut som har fått kritik från parlamentsledamöter. Det ledde även till att parlamentet ogiltigförklarade president Saïeds undantagsåtgärder som genomfördes under 2021, medan presidenten istället hävdar att det är parlamentarikerna som har försökt genomföra en statskupp. 

Ett annat problem är domstolarnas brist på oberoende samt missnöjet hos medborgarna med att sjukvårdssystemet inte kunde hantera covid-19-pandemin.

En stor del av närlingslivet ägs fortfarande av politiska makthavare vilket gör det svårt för personer utan kontakter att förbättra sitt ekonomiska läge och många protester sedan år 2011 har genomförts mot arbetslöshet, sociala problem samt brister i sjukvården. I dagläget är landets inflation på runt 10 procent.

Även det förslag som lades fram 2014 om att införa en sanningskommission har bara delvis genomförts, och trots folkligt motstånd antogs även en amnestilag 2017 som gör att personer som var inblandade i korruption på diktatorn Ben Alis tid slipper straff.

Vad står på spel?

Inför valet har landets vallag ändrats så att det nu finns nu 161 valdistrikt snarare än 217. Det kommer även bli första gången befolkingen kan rösta på enskilda kandidater snarare än på partilistan.

Däremot har det blivit förbjudet att ta emot offentlig finansiering av kampanjer och varje kandidat måste ha 400 rekommendationer för att kunna ställa upp. Jämställdhetkraven mellan könen, som infördes år 2016 och var en av nyckelkraven från den arabiska våren, har även tagit bort.

I sin tur har även kravet på att en viss del av ledamöterna ska vara kvinnor avskaffats, vilket lär leda till att parlamentet kommer att bestå av främst män. Beslutet har blivit starkt kritiserat av flera människorättsorganisationer men även av partier som har kämpat för att utöka jämställdheten i landet, framförallt inom maktapparaten.

Enligt Tunisiens oberoende valmyndighet tilläts kandidater från fem partier att delta, de flesta med ganska okända namn, medan 12 andra partier inklusive det största Ennahda-partiet har beslutat att bojkotta valet helt.

Dessutom är internationell press förbjudna att rapportera om enskilda kandidater innan och under valet.

Allt sammantaget har detta lett till att oron ökat bland befolkningen gällande landet demokratiska rättigheter och huruvida det nya parlamentet kommer att ta beslut självständig eller under ledning av president Saïed.

Men trots att stora dela av oppostionen kommer att bojkotta valet har dess ledare har varit tydliga med att de hoppas kunna ta besvikelsen som allmänheten känner och kanalisera den till en återgång till demokrati. Flera har uttryckt att de inte kommer godkänna det kommande resultatet eller presidentens ökade inflytande.

Vilka är aktörerna?

Partiväsendet i Tunisien är rörligt och i dagsläget finns det många olika partier, allt från enskilda till nya grupperingar. Inför det kommande valet har 1058 kandidater godkänts att ställa upp.

I det senaste valet år 2019 blev islamistpartiet “Ennahda” det största. Partiet bildades redan år 1989 men var under den förra diktatorn Ben Alis styrelsetid förbjudet. När presidenten tvingades fly under den arabiska våren år 2011 kunde partiet återigen ställa upp och har sedan dess varit en av de största eller det största, främst till följd av att de övriga partierna har svårt att få stabila väljarbaser.

Ennahda förordar en moderat islamistisk linje och har ett stort stöd bland landets fattigaste. Partiet leds fortfarande av sin grundare Rachid Ghannouchi som var i exil i över 20 år i samband med att partiet var förbjudet. 

Inför det kommande valet har Ennahda valt att ingå i en ny allians som har namnet ”Nationella räddningsfronten” för att utmana president Kaïs Saïed. Alliansen har som mål att samla olika politiska krafter för att återskapa demokratin som har gått förlorade under presidentens styre. Sammanlagt ingår fem partier, Ennahda inräknat, och fem enskilda organisationer i alliansen.

Genom en författningsändring som godkändes i somras har Tunisiens president Kaïs Saïed fått en ökad makt i landet, något som kommer påverka det nya parlamentets möjligheter.
Bild: president Kaïs Saïed

Ett av dessa är partiet ”Qalb Tounes” (Tunisiens hjärta) som är ett stödparti för affärsmannen Nabil Karoui. I föregående val ställde Karoui även upp som presidentkandidat, trots att han var misstänkt för bland annat skattebrott.

I valet år 2014 vann det nybildade partiet ”Nida Tounes” (Upprop för Tunisien) som bestod av liberala, oberoende och sekulära politiker. Partiet bildades av Béji Caïd Essebsi som vann även vann i presidentvalet samma år, trots att han hade varit talman under Ben Alis regim. 

Flera andra av partiets medlemmar hade också anknytningar till Alis då förbjudna parti ”Demokratisk konstitutionell samling” (RCD).

Under mandatperioden splittrades Nida Tounes. Bland annat valde Youssef Chahed, som blev utesluten ur Nida Tounes efter strid om ledarposten med dåvarande presidenten Essebis son, att bilda ett nytt parti som fick namnet ”Tahya Tounes” (Leve Tunisien).

Ytterligare ett var ”Harakat Machrou Tounes” (Rörelsen för projektet Tunisien) men såväl moderpartiet som avknoppningarna lyckades dåligt i valet.

Istället gjorde tre andra partier bra val vilket visar hur stor åsiktsspridningen är i landet.

Ett av dem var ”Fria författningspartiet” som är uttalat antiislamiskt och lyckades ta 17 mandat i parlamentet under ledning av Abir Moussi som även anmälde sig som presidentkandidat. 

Ett annat var ”Attayar” (Den demokratiska strömmen), som leds av Mohamed Abbou och som uppfattas som socialdemokratiskt.

Det tredje var ”al-Karama” (Värdighetskoalitionen) som är en allians som också har anslutit sig till Nationella räddningsfronten. Ledaren Seiffeddine Makhlouf har gjort sig känd för att försvara misstänkta salafister.

Flera sekulära partier som hävdade sig i valet 2014 har däremot haft svårt att hålla ställningarna.

Ett av de är ”Samling för republiken” (CPR) som bildades av läkaren och aktivisten Moncef Marzouki. Marzouki utsågs till president 2011 och var kandidat i presidentvalet 2014, men hamnade sedan i exil och är nu i osämja med president Saïed.

Valets formalia

Tunisiens presidenten väljs vart femte år och är överbefälhavare samt ansvarig för nationens säkerhet och för utrikespolitiken. För att vinna måste en kandidat få minst hälften av rösterna, annars blir det en andra valomgång mellan de två ledande kandidaterna. 

Sedan år 2019 är det Kaïs Saïed som är Tunisien president.

Fram till i år kunde även presidenten avsättas om två tredjedelar av parlamentet röstar för det, men efter en grundlagsändring har det nu blivit nästintill omöjligt att genomföra.

Den nya grundlagen har fått kritik, dels då den kan öppna vägar för diktatur men också att den slogs igenom trots att röstdeltagande var lågt (endast 30 procent av landets röstberättigade gick och röstade om lagändringen).

Lagen har även gjort det möjligt för presidenten att utse landets regeringen utan stöd i parlamentet, och denne får även lägga fram lagförslag som parlamentet då måste prioritera. 

I samband med införande av den nya lagen återinfördes även en kammare i parlamentet som har en regional förankring. Denne blev parlamentets överhus och kallas ”Nationalförsamlingen för regioner och distrikt”. Den undre kammaren kallas representantförsamlingen och ledmöterna väljs vart femte år. I och med införande av de nya kamrarna har antalet medlemmar i representanförsamlingen minskat från 217 ledamöter till 161.

Innan år 2022 delade presidenten och premiärministern på den verkställande makten där premiärministern hade ansvar för inrikespolitiken och utse regeringens medlemmar, med undantag för försvars- respektive utrikesministern som tillsattes av presidenten.

Toppbild: Tunisiens flagga

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.