Nyheter om Demokrati, Kuba

Snabbguide till valet i Kuba: Befolkningen kräver yttrandefrihet och ekonomisk stabilitet

Snabbguiden granskar denna vecka parlamentsvalet i Kuba där frågor om ekonomi och yttrandefrihet väger tungt.

Av Linnea Bergqvist 26 mars, 2023

Var: Kuba

När: 26 mars

Typ av val: Parlamentsval

Statsskick: Republik

Vad är de största problemen i landet?

Kuba är en av de sista enpartistaterna i världen där landets författningen slår fast att “kommunistpartiet” (PCC) är det enda tillåtna partiet. Kommunistpartiet spelar därmed den ledande rollen i samhället och staten. 

I sin tur har regeringen blivit starkt kritiserad för att förtrycka och tysta oppositionella personer och grupperingar. Både journalister och konstnärer har systematiskt fängslat och i många fall har polisen och underrättelsetjänst beordrade dem att stanna i sina hem, ofta i dagar eller veckor, i vad som motsvarar godtyckliga frihetsberövanden enligt människorättsorganisationen HRW.

År 2018 tog Miguel Díaz-Canel över rollen som president vilket ledde till att många hoppades på en förändring.

Sedan år 1959 hade familjen Castro styrt landet, först Fidel Castro och sedan hans bror Raúl Castro, som både hade en auktortär ledarstil. När den nya presidenten tillsattes gjorde han sig känd som anhängare av en öppnare politik men under hans första år vid makten ägnade han sig åt att slutföra arbetet med en ny författning som bekräftade kommunistpartiets maktmonopol, vilket visade sig innebära att han var minst lika hård mot oppositionen som sina företrädare.

I Kuba har även en pågående ekonomisk kris lett till att befolkningens sociala och ekonomiska rättigheter har påverkats hårt. När Covid-19 pandemin började spridas i världen under år 2020 stängdes landets gränser samtidigt som USA genomförde en rad sanktioner och restriktioner i utbytet med Kuba vilka drabbade ekonomin. Det här resulterade att landets BNP krympte med 11 procent och bristen på varor blev akut.

Missnöjet ökade bland befolkningen och flera uppmärksammade protester följde under 2020 där demonstranterna krävde att yttrandefriheten skulle stärkas och att ekonomin skulle fokusera på att få ordning på de negativa effekterna av Covid-19 pandemin.

Situationen nådde sin kulmen när i juli år 2021 de mest omfattande protesterna på 30 år i hölls i över 40 städer i landet. Trots att många av protesterna genomfördes under lugna förhållande möttes demonstranterna av kraftigt våld och mer än 1 300 människor greps och närmare 800 åtalas. Under sommaren år 2022 hade närmare 400 av dessa dömts och parlamentet hade även antagit en ny strafflag som minskade utrymmet för demonstrationer.

Det folkliga missnöjet avspeglades även i lokalvalen i november år 2022 då drygt 31 procent av väljarna avstod från att rösta, den högsta siffran i landets historia. Den politiska plattformen “Rådet för demokratisk övergång på Kuba” (CDTC), som arbetar för en demokratisk omvandling av Kuba, hade innan valet uppmanat befolkningen att bojkotta valet.

Vilka är aktörerna?

Inför det kommande valet har 470 personer godkänts att ställa upp, det här efter att antalet ledamöter i nationalförsamligen kommer sänkas från 605 till just 470.

Ingen av kandidaterna tillhör oppositionen och det är inte heller lagligt för kandidater att hålla några enskilda valkampanjer inför ett val. Väljarna har därför två valmöjligheter på sina röstsedlar: de kan kryssa i namn på individuella kandidater eller så kan de välja alternativet “rösta på alla”.

Hälften av de som kandiderar kommer från kommunfullmäktige som röstades in under valet i november och den andra hälften består av välkända personligheter som föreslagits av arbetarförbund och sociala organisationer.

Bland kandidaterna återfinns flera välkända namn såsom landets president Miguel Díaz-Canel, den halvpensionerade Raúl Castro, ekonomiministern Alejandro Gil och premiärminister Manuel Marrero.

På listorna återfinns även musikern Eduardo Sosa, Raúl Castros dotter Mariela Castro som är en välkänd feminist och förespråkare för HBTQ-personer rättigheter samt vetenskapsmannen Eduardo Martínez.

Infört valet har CDTC återigen uppmanat befolkningen att inte rösta och gruppens ledare, Manuel Cuesta Morua, har bland annat sagt att befolkningen är trött på ett system som inte representerar mångfalden i samhället. 

CDTC bildaders inför lokalvalen förra året men ha sagt att myndigheterna i landet inte lät dem ställa upp. Gruppen består bland annat av “Rörelsen för kristen befrielse” (MCL) som har förbjudits att bedriva politiska aktiviteter eller kampanjer i landet.

En tidigare medlem i partiet, José Daniel Ferrer García, grundade år 2011 paraplyorganisationen “Patriotiska unionen” (Unpacu) som beskrivs som en av de största och mest aktiva oppostionella organisationerna på Kuba. Han har suttit fängslad vid flera tillfällen och i juli år 2021 arresterade polisen honom för “allmän oordning” efter att han hade beslutat att delta i demostrationerna. Sedan dsss har han suttit fängslad.

Andra oppostionella partier i Kuba är bland annat den kristdemokratiska “Rörelsen för kristen befrielse” ( MCL), “Kubanska liberala unionen” (ULC), socialdemokratiska alliansen “Progressiv båge” (AP), ungdomsrörelsen “Övärld” (Archipélago).

Den kändaste oppostionella rörelsen i Kuba är “Damer i vitt” som har genomfört tysta marscher sedan år 2003 vid gudtjänster på söndagar. Bakgrunden är att deras anhöriga har fängslats på politiska grunder och manifestationerna har ofta avbryts av polisen som griper deltagarna i några timmar innan de släpps igen.

Vad står på spel?

De nyvalda lagstiftarna kommer att tillträda i en tid när Kuba står inför flera stora problem. Den pressade ekonomiska situationen har lett till brist på mat, bränsle, medicin och elektricitet och nationalförsamligen kommer att bli ansvariga för att försöka omvända den negativa utvecklingen.

När nationalförsamligen väl har valts kommer de även att utse en president, och det antas bli den sittande Diaz-Canel som blir omvald.

Den ekonomiska situationen har även lett till att andelen personer som emigrerar har nått en historisk topp under år 2022. Enligt den amerikanska gränspatrullen grep över 203 000 kubaner mellan januari och september år 2022, vilket är en dramatisk ökning jämfört med de 33 000 personer som greps under samma period 2021. 

Den amerikanska kustbevakningen stoppade även 6 182 kubaner ute till havs från oktober 2021 till september 2022, vilket är överlägset flest under de senaste fem åren.

Även den nya strafflagen som antogs förra året har lett till ökad oro i landet då den har en bred men oklar definition. Enligt den nya lagen kan personer få uppemot 10 års fängelse om de har “tillhandahållit, tag emot eller har medel avsedda att betala för aktiviteter som kan skada staten och dess konstitution.” 

I och med det finns det nu risker att fler åtalas vilket i sin tur kan undergräva befolkningens rätt att mobilisera sig och fredligt ifrågasätta regeringens övergrepp.

Även kritik från omvärlden har haft påverkan i landet. Förutom USA har även Europeiska unionen uttryck oro över kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kuba. 

Det här ledde till att Europaparlamentet i december år 2021 genomförde en resolution som fördömde de “systematiska övergrepp” mot oliktänkande och kritiker i landet. Parlamentet uppmanade även EU att överväga att avbryta sin politiska dialog med Kuba på grund av kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

Valets formalia

Sedan år 2019 har Kuba en president som är statschef och en premiärminister som är regeringschef. Innan dess var det ordförande i statsrådet, ett styrelseorgan i landet som hjälper till att sköter parlamentets uppgifter, som erhöll dessa postioner.

Landets presidenten är även överbefälhavare och utses av parlamentet. En president kan endast väljas om en gång och får inte vara äldre än 59 år vid sitt tillträde. I sin tur utser presidenten landets premiärministern som leder regeringens dagliga arbete.

Landets lagstiftande parlamnet kallas nationalförsamlingen och håller möte ett par gånger per år för att klubba igenom regeringens lagförslag. Val till nationalförsamlingen hålls vart femte år och i dagsläget består församlinegn av 605 ledamöter i. Alla kandidater måste på förhand godkännas av partiet och det finns bara en kandidat till varje mandat. 

Nationalförsamlingen utser i sin tur 21 ledamöter som sitter i statsrådet och som sköter den löpande verksamheten mellan nationalförsamlingens möten. 

Kuba är även indelat i 14 provinser och 169 kommuner. Ön Isla de Juventud har speciell status och styrs av centralregeringen. Provinserna leds av en guvernör som fungerar som statens representant och nomineras av presidenten. Till sin hjälp har guvernören ett råd som består av kommunala ledare och ledamöter i de kommunala beslutsfattande församlingarna.

Toppbild: Kubas flagga

Av Linnea Bergqvist