Nyheter om Bosnien, Demokrati, Hercegovina

Snabbguide till valet i Bosnien och Hercegovina

Vad står på spel i parlaments- och presidentvalet i Bosnien och Hercegovina? Blankspot guidar dig bland kandidaterna och partiernas vallöften.

Av Linnea Bergqvist 2 oktober, 2022

Var: Bosnien och Hercegovina

När: 2 oktober

Typ av val: President- och parlamentsval

Statsskick: Republik

Det bosniska statsskicket har kallats det mest komplicerade i världen och består av två så kallade entiteter. Det här innebär att det finns en president, ett parlament och en regering både på nationell nivå samt i de båda landsdelarna: Republika Srpska och Federationen Bosnien och Hercegovina.

Sedan kriget tog slut år 1995 har landet även haft ett internationellt ombud på plats som kallas “höge representanten”. Denne har den högsta politiska makten i Bosnien och utses av EU för att övervaka det civila genomförandet av Daytonavtalet som skrevs på efter kriget.

Representanten har flera långtgående befogenheter såsom att utfärda och dra tillbaka lagar samt avsätta tjänstemän och politiker.

Sedan år 2021 är det den tyske politikern Christian Schmidt som innehar positionen.

Beslut som rör utrikespolitik, finanspolitik och andra övergripande områden ska fattas på nationell nivå men övriga frågor hanteras av entiteterna.

Förutom det finns även distriktet Brčko som formellt är en del av de båda entiteter. Däremot utgör området en egen kommun som har sin egna förvaltning.

Styret nationellt såväl som i entiteterna är halvpresidentiellt vilket innebär att den verkställande makten delas mellan regeringen och statschefen, som på nationell nivå utgörs av ett presidentråd bestående av tre personer. 

Alla i presidentrådet utses genom direkta majoritetsval vart fjärde år och rollen som ordförande i rådet roteras mellan dessa tre vart åttonde månad.  En person kan som mest sitta två mandatperioder i rad i rådet. 

Rådet har främst ansvar för utrikespolitik, för att lägga fram en budget för parlamentet samt utser ministerrådets ordförande. Denna ordförande, motsvarande premiärminister, utser i sin tur övriga ministrar i regeringen.

De tre nuvarande personerna i presidentrådet är Milorad Dodik, Šefik Džaferović och Željko Komšić och sedan år 2019 är det Zoran Tegeltija som är landets premiärminister.

Det nationella lagstiftande parlament består av två kamrar: ett underhus, representanthuset, och överhuset som heter folkens hus. 

Bosniens befolkning är även uppdelad i tre officiella folkgrupper: serber, bosnier och kroater. Tillsättning av statschefen samt representanter i folkens hus sker utifrån dessa folkgrupper, något som har anklagats för att vara diskriminerande mot andra folkgrupper i landet. 

Representanthuset består av 42 ledamöter som utses i allmänna val vart fjärde år varav två tredjedelar av platserna är reserverade för kandidater från Federationen och en tredjedel för representanter från Republika Srpska. 

De 15 ledamöterna i folkens hus utses istället indirekt där tio kommer från parlamentet i Federationen och fem från parlamentet i Republika Srpska. De tre folkgrupperna garanteras fem platser vardera i överhuset. 

Även Federationen består av ett parlament med två kamrar vars ledamöter utses direkt av väljarna vart fjärde år. I Republika Srpska finns en kammare som kallas nationalförsamlingen vars ledamöter också väljs ut vart fjärde år.

Lokalval hålls vart fjärde år (mellan de nationella valen) vilket innebär att det aldrig är mer än två år till nästa val.

Partiväsendet i Bosnien är generellt splittrat och nya partier och allianser uppstår ofta. En stor del av partierna har en tydlig nationalistisk-etnisk prägel och domineras ofta av en av de tre folkgrupperna. Att placera partierna utifrån deras ideologi på höger-vänsterskala är vanligtvis svårt.

Vilka är aktörerna?

Det största partiet i landet är det bosniaknationalistiska “Partiet för demokratisk handling” (SDA) som grundades år 1990 av den dåvarande presidenten Alija Izetbegović. Idag leds partiet av hans son Bakir Izetbegović som var medlem i presidentrådet mellan år 2010–2018 och som nu är talman i parlamentets överhus.

Två andra bosniakiska partier är “Allians för en bättre framtid i Bosnien och Hercegovina” (SBB) som grundades år 2009 av mediemagnaten Fahrudin Radončić. Det andra, “Partiet för Bosnien och Hercegovina” (SBiH) grundades år 1996 och leds av Haris Silajdžić. 

Ett av SBiH mål är att avskaffa de två entiteterna, vilket har mötts med blandade åsikter.

Ytterligare ett parti som domineras av bosniaker är “Bosnien och Hercegovinas socialdemokratiska parti” (SDP) som är ett sekulärt och socialdemokratiskt parti med rötter i det gamla jugoslaviska kommunistpartiet. SDP identifierar sig som mångetniskt men består främst av bosniaker.

Efter en utbrytning ur SDP bildade Željko Komšić år 2013 “Demokratiska fronten” (DF), ett parti som även det kallar sig socialdemokratiskt och mångetniskt. Komšić var kroaternas företrädare i presidentrådet mellan år 2006–2014 och återkom på posten år 2018.

Från den serbiska sidan var “Serbiska demokratiska partiet” (SDS) länge det största partiet. SDS bildades av bosnienserbernas ledare under bosnienkriget Radovan Karadžić. Efter kriget misstänktes Karadžić vara skyldig till att ha organiserat en etnisk rensning av bosniaker.

I över 10 år var han på flykt från den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY), domstolen i Haag som har till uppgift att åtala misstänkta krigsförbrytare från det forna Jugoslavien. Efter att han greps år 2008 dröjde det 8 år innan han slutligen dömdes till 40 års fängelse. 

Han överklagade beslutet och år 2019 skärptes han straff till livstids fängelse.

År 2006 passerades SDS i popularitet av det mer vänsterorienterade serbiska partiet “Oberoende socialdemokraters allians” (SNSD). SNSD grundades av Milorad Dodik som är partiets ledare. Dodik var även president i Republika Srpska från år 2010 till 2018 innan han samma år valdes till serbernas företrädare i det nationella presidentrådet.

Från början profilerade sig SNSD som ett EU-vänligt parti men har med tiden blivit allt mer nationalistiskt och uteslöts år 2012 från Socialistinternationalen, en internationell politisk organisation där de flesta socialdemokratiska partier i världen ingår, till följd av sin nationalistiska retorik. 

Bland de kroatiska partierna är det “Kroatiska demokratiska unionen” (HDZ ) som är störst. Partiet bildades år 1990 och definieras som ett nationalistparti med starka band till det kristdemokratiska systerpartiet i Kroatien med samma namn. 

År 2006 splittrades partiet i två fraktioner: HDZ BiH och HDZ 1990.

Likt andra kroatiska partier förespråkar HDZ en ny författning där Federationen delas i två självstyrande delar, en kroatisk och en bosniakisk. Partiet har även glorifierat och hedrat dömda kroatiska krigsförbrytare.

I valet för presidentposten väntas ett tätt race mellan två bosniakiska kandidater: Bakir Izetbegovic, SDA:s partiledare och Denis Becirovic, partiledare för SDP. Den senare nämnda stöds av 11 medborgarorienterade oppositionspartier medan Izetbegovic representerar det största bosniska partiet.

Bland de kroatiska kandidaterna står det mellan de nuvarande representanterna i presidentrådet, Željko Komšić och Borjana Kristo som är partiledare för HDZ. Komšić har sedan tidigare varit kritisk mot HDZ och de andra nationalistiska partierna då han själv är ledare för “Den demokratiska fronten” (DF), ett multietniskt och socialliberalt parti.

Den serbiska befolkningen kommer även de att ha ett val mellan två kandidater: Zeljka Cvijanovic, en nära allierad till presidenten Milorad Dodik, och oppositionsledaren Mirko Sarovic.

Vad är de största problemen i landet?

Bosnien är ett av Europas allra fattigaste länder och nästan var femte bosnier beräknas leva under fattigdomsgränsen. Barn är framförallt särskilt utsatta i landet samt många av dem som inte kunnat återvända till sina hem efter kriget som tog slut år 1995. 

Runt 15 procent av befolkningen är arbetslösa och bland unga är det närmare hälften som inte har jobb.

Svårast är det för landets romska befolkning som räknas som den största av ”övriga” folkgrupper i Bosnien. Romerna har konstant tvingats leva i samhällets utkant och möts dagligen av fördomar och diskriminering inom sjukvården och skolväsendet. 

Landet är en av de 10 nationer i världen som har sett en stor befolkningsminskning under de senaste åren, vilket i sin tur har skapat en osäker ekonomisk framtid och misstro mot de styrande partierna.

Bosniens komplexa statsskick har även lett till att att befintliga lagar sällan upprätthålls eller uppdateras, och korruptionen i den offentliga och privata sektorn har ökat kraftigt. Landets makthavare har fått kontrollen över majoriteten av de offentligt ägda industrierna och företagen, vilket har resulterar i en ovilja att implementera effektiva antikorruptionslagar.

Detta har lett till att landet har hamnat på plats 110 av 180 länder på Transparency Internationals rankning över korruption.

Under föregående år larmade även landets Höge representant, Christian Schmidt, efter att oroligheterna i landet hade ökat. Enligt Schmidt berodde det på president Milorad Dodiks uttalanden om att Republika Srpska hade för avsikt att distansera sig från nationella bosniska institutioner, och istället skapa ett serbiskt parallellsamhälle.

Dodik sa bland annat att de skulle bilda ett eget skatteverk, rättsväsende och underrättelsetjänst men vad som väckte störst uppmärksam var uttalandet om att Republika Srpska tänker dra tillbaka alla serbiska soldater från den nationella armén – och istället skapa en egen försvarsstyrka.

Det här fick Schmidt att jämställa uttalandet med en självständighetsförklaring och skrev även i sin årliga rapport  att om Dodik gör verklighet av sitt hot är risken stor för nationellt sönderfall, vilket skulle kräva att den internationella militärens närvaro behövs trappas upp för att undvika ett fullskaligt krig.

Den redan spända situationen förvärrades ytterligare efter Rysslands invasion av Ukraina och den ökade rädslan för att oroligheterna kunde sprida sig till de västra balkanländerna. Särskilt eftersom Dodik är en stor anhängare av Rysslands president Vladimir Putin.

I januari i år utfärdade även USA nya sanktioner riktade mot Dodik och TV-kanalen ATV, som enligt uppgifter ägs av ett företag som står partiledarens familj nära. Sanktionerna motiveras med Dodiks påstådda inblandning i korrupta affärer, och hans försök att underminera den bosniska staten. 

USA har redan tidigare infört sanktioner mot Dodik år 2017 på grund av anklagelserna om att han underminerade Daytonavtalet som satte punkt för kriget i Bosnien år 1995. De nya sanktionerna är dock mer omfattande och kriminaliserar också finansiella gåvor till partiledaren.

Vad står på spel?

Det är ännu oklart vad utfallet i valet kommer att bli men enligt flera analytiker så pekar det på att de nationalistiska partierna kommer att förbli dominerande.

På den serbiska sidan så har Milorad Dodik från SNSD valt att inte ställa upp i det nationella valet, men skulle hans allierade Zeljka Cvijanovic vinna tros Dodik inflytande fortsatt vara stort. 

Från den kroatiska sidan står det mellan den sittande presidenten Zeljko Komsic och Borjana Kristo från HDZ. 

HDZ:s partiledare Dragan Covic, som ökänt använde bosniska fångar från kroatiska koncentrationsläger som slavarbete under kriget, har precis som Dodik valt att inte ställa upp i det nationella valet. 

Däremot antas han, precis som Dodik, bli den som styr från sidlinjen om hans partikollega vinner.

Om Željko Komšić istället vinner presidentvalet antas HDZ försöka blocka bildandet av federationens regering och istället försöka driva på en “omorganisation” av regionen för att skapa en egen administrativ enhet.

Om HDZ- och SNSD-kandidaterna vinner de kroatiska och serbiska presidentposterna och därmed får 2 av 3 platser i presidentrådet kommer Covic och Dodik att få kontroll över statens centralbank, budget och väpnade styrkor.

Oavsett hur det nya styret kommer att se ut kommer det att tillträda i en tid när Bosnien står inför många svårigheter. 

Landet är bland annat en av de 10 nationer i världen som har sett en kraftigt befolkningsminskning under de senaste åren, vilket i sin tur har skapat en osäker ekonomisk framtid och misstro mot de styrande partierna.

För varje år som går minskas hoppet hos landets yngre befolkningen och även om många fortfarande utbildar sig i landet väljer ett stort antal att lämna Bosnien efter sin examen. I sin tur lägger staten ut miljontals kronor till utbildningar som de sen inte får tillbaka då studenterna söker jobb och boende i andra länder.

Den nya regeringen kommer därför att bli ansvarig för att försöka ändra den här negativa utvecklingen, vilket på långt sikt kan vara förödande för landets välfärd.

Vill du läsa mer om några val som redan har gått av stapeln under 2022? Klicka här!

Toppbild: Bosniens flagga

Av Linnea Bergqvist