Nyheter om Demokrati, Irak, Qatar, Tjeckien

Snabbguide till de tre nästkommande valen i världen

Var i världen hålls nästa val? Och vad står på spel? Blankspot guidar bland kommande folkomröstningar och parlamentsval.

Av Linnea Bergqvist 1 oktober, 2021

Under 2020 påverkades över 70 inplanerade val runt om i världen av pandemin vilket Blankspot rapporterat om tidigare. Många av de inställda valen har under slutet på föregående år kunnat genomföras trots den speciella situationen och nu genomförs allt fler val.

Här är de tre nästkommande valen i världen:

2 oktober: Parlamentsval i Qatar

Den 2 oktober ska det första parlamentsvalet i Qatar gå av stapeln.

Landet är en monarki där statschefen, kallad emir, innehar den största makten. Sedan 2013 är det Tamim bin Hamad bin Khalifa Al Thani som är landets emir sedan hans far abdikerade. 

Familjen Al Thani har formellt styrt Qatar sedan 1971, när landet blev självständigt, men har haft makten sedan mitten på 1800-talet. 

Någon politisk opposition existerar knappt då det går emot det klansamhälle som landet är uppbyggt kring. Det är även förbjudet med politiska partier.

År 2005 antogs landets första skriftliga författning, som i teorin innebar att den verkställande, dömande och lagstiftande makten skulle få mer inflytande. I praktiken är det däremot fortfarande emiren som har den absoluta auktoriteten, och han fattar själv de flesta besluten (ibland i samråd med parlamentet) bortsett från mer rutinmässiga beslut som ministerrådet får hantera.

Ministerrådet består av 20 ledamöter som väljs av emiren efter rekommendationer av premiärministern. 

Rådets officiella uppgift är att utforma lagförslag som sedan presenteras för parlamentet. De övervakar även genomförandet av förordningar och resolutioner samt godkänner kommande ekonomiska projekt. Varje år sammanställer de även en rapport där de gör en kartläggning av sitt arbete som utförts internt samt utomlands.

Ministerrådet är ansvariga inför landets parlament som består av en kammare som kallas den rådgivande församlingen, eller majlis al-shura. Församlingen består av 45 ledamöter som tidigare valdes av emiren, men i det kommande valet ska 30 av ledamöterna väljas genom en folkomröstning och resterande av emiren. Varje folkvald ledamot kommer att representera ett valdistrikt.

Inför valet är det sammanlagt 284 kandidater som har anmält sig.

Församlingen har lagstiftande befogenheter och ansvarar för att fastställa den allmänna budgeten samt granska beslut och utredningar som ministerrådet föreslår. 

Ministerposter samt andra högre befattningar har historiskt nästan alltid gått till släktingar och anhängare till den styrande familjen.

Det kommande valet skulle ursprungligen ske redan under början av 00-talet men har blivit uppskjutet åtminstone fyra gånger. En anledning tros vara att Qatar möttes av ett visst motstånd från medlemsländerna i “Gulfstaternas samarbetsråd” (GCC).

GCC (Gulf Cooperation Council) är ett politiskt och ekonomisk förbund vars syfte är att verka för säkerhet och stabilitet i regionerna vid persiska viken genom samordning och integration.

Bakgrunden till bildandet av samarbetsrådet var hotet man upplevde från Iran efter islamiska revolutionen 1979, och det senare Iran-Irakkriget under 80-talet. Sedan 1981 har Qatar tillsammans med Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Oman och Kuwait tillhört GCC.

I jämförelse med sina grannländer är Qatar på en försiktig resa mot demokrati där flera reformer har gjorts sedan 1990-talet som bland annat har ökat kvinnors inflytande. Däremot kvarstår det kritiserade vårdnadssystem som nekar kvinnor rätt att fatta egna beslut. 

År 1999 började även landet hålla i folkomröstningar för ett råd vid namn Al Majlis Al Baladi som skulle hantera lokala frågor.

Både män och kvinnor fick kandidera och valdeltagande var på runt 50 procent.

Att Qatar ska ha ett parlamentsval innebär att landets makthavare välkomnar ett civilt inflytande vilket är anledningen till att de andra länder i GCC har kritiserat det. Flera av länderna, främst Saudiarabien, är oroliga att deras befolkning i sin tur ska kräva fler rättigheter och större inflytande till följd av valet i Qatar.

Relationerna inom GCC och Qatar har även varit problematisk under de senaste åren då Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Bahrain valde att införa en hård blockning mot Qatar år 2017. 

Bakgrunden till beslutet var en flerårig misstro gällande Qatars relation med Iran och anklagelserna att emiren ska ha stöttat terroristorganisationer. En av de organisationer han har kopplats samman med av sina kritiker är det Muslimska brödraskapet. Det är en internationell sunnitisk organisation som betecknas vara en terrororganisation i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

I över tre år var relationen mellan länderna dålig, och medborgare från Qatar som bodde i Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Bahrain var tvungna att lämna. Qatarierna fick inte heller genomföra omra eller hajj (vallfärden till islams heliga stad Mecka) i Saudiarabien och alla flygturer till och från Qatar från de andra länderna togs bort.

I samband med ett möte som skedde i början av 2021 började kontakten mjukna upp igen, vilket delvis berodde på den avgående Donald Trump-administrationen samt representanter från Kuwait som medlade mellan länderna. 

Ytterligare en anledning var att Saudiarabien ville visa en enad front inför den tillträdande presidenten Joe Biden, som förväntas ta en fastare ställning gentemot Saudiarabien samt lägga ett stort fokus på Iran. 

Inför det kommande parlamentsvalet ratificerades en kontroversiell vallag som handlar om vilka delar av befolkningen som får kandidera samt rösta. 

Om man vill rösta måste man vara minst 18 år medan om man vill kandidera så måste man ha fyllt minst 30 år. Gemensam är att det krävs att ens familj har varit bosatta i landet sedan 1930 eller tidigare. Anledningen är att det här ska bevisa att man är en “äkta” Qatari, vilket endast 10 % av befolkningen är.

För ett flertal klaner, såsom Al-Murrah som bor i både Qatar och Saudiarabien, innebär detta att de varken kan rösta eller ställa upp med kandidater då de inte uppfyller kraven. 

Det här har lett till protester som har synts främst online där representanter från Al-Murrah kräver att lagen ska tas bort. I samband med protesterna arresterade Qatars säkerhetsstyrkor sju medlemmar från klanen, som enligt myndigheterna ska ha förmedlat felaktig information.

Genom att ha en folkomröstning nu tror många att emiren och landets andra makthavare hoppas på att bilden av Qatar och framförallt huvudstaden Doha, där fotbolls-VM ska hållas 2022, kommer att förbättras.

Sedan Qatar vann arrangörskapet för VM har kraftiga kritik riktats mot de, framförallt kring hanteringen av landets enorma migrantsarbetstyrka. Anledningen är det höga antalet dödsfall som har ökat successivt sedan år 2010 när byggnationerna för fotbollsmästerskapet påbörjades.

Folkomröstningen är även en del av “Qatar National Vision 2030” som är en färdplan för hur Qatar vill utvecklas det kommande decenniet. Bland annat vill man skapa ett mer avancerat samhälle som kan upprätthålla sin egen och mer hållbara utveckling med en hög levnadsstandard, varav ett val är en del av det.

Även om det teoretiskt sett påstås råda yttrandefrihet i landet är det många tidningar som lever under en egen censur. Bland annat beror det på en medielag från 2012 som uttryckligen förbjuder kritik mot försvaret, emirfamiljen och den nationella säkerheten.

I samband med kritiken kopplad till VM har bland annat en fristående tidning blivit nedstängd, och ett flertal internationella medier har blivit anklagade för att sprida falska nyheter om landet.

8 oktober: Parlamentsval i Tjeckien

Den 8 september är det parlamentsval i demokratin Tjeckien.

Landets blev självständigt när republiken Tjeckoslovakiens upplöstes den 1 januari 1993 och blev två länder, Tjeckien och Slovakien. 

Tjeckiens regering och premiärministern har den verkställande makten och är ansvariga inför parlamentets underhus.

Landet har även en presidentn vars roll är mer formell och ceremoniell, men hen innehar en vetorätt som kan brukas vid exempelvis lagstiftningar. Hen väljs direkt av folket, istället för att som tidigare utses av parlamentet, och kan sitta max två mandatperioder på fem år var. Tjeckiens president är även landets statschef och utser premiärministern. 

Tjeckiens president är sedan 2013 Miloš Zeman medan den nuvarande premiärminister, Andrej Babiš, intog sin ämbete 2017.

Landets lagstiftande makt ligger hos parlamentet som är uppdelat i två kammare: deputeradekammaren (poslanecká sněmovna) och senaten (senát). 

Vart sjätte år väljs de 81 ledamöterna i senaten, som är parlamentets överhus, i majoritetsval i enmansvalkretsar. Vartannat år sker val i en tredjedel av valkretsarna, vilket gör senaten till en permanent institution som inte upplöses. Senatorer arbetar i olika kommittéer, kommissioner och delegationer som hanterar allt ifrån utrikesfrågor till vattenbrist och utbildning.

Deputeradekammaren är parlamentets underhus men innehar ett större inflytande. Bland annat kan kammaren genomföra lagförslag trots att senaten lägger in ett veto. 

Sammanlagt väljs 200 ledamöter vart fjärde år i proportionella val, och för att få plats i kammaren måste ett parti få minst fem procent av rösterna. 

Majoriteten av lagstiftningsarbetet hanteras i deputeradekammaren där majoriteten av lagar klubbas igenom. Senaten har främst inflytande vid förslag till författningsändringar, då tre femtedelar krävs i båda kamrarna för att en ändring ska godkännas.

Sedan 90-talet är det främst två partier som har turats om vid makten: det borgerliga “Demokratiska medborgarpartiet” (ODS) och det vänsterinriktade “Socialdemokratiska partiet” (ČSSD). 

ODS bildades år 1991 av Václav Klaus och har en ideologi som kombinerar marknadsliberalism med euroskepticism. Partiet har innehaft regeringsmakten, tillsammans med olika koalitionspartier, i tre omgångar och under deras senaste styre mellan 2010 till 2013 skakades regeringen av en rad korruptionsskandaler.

Bland annat åtalades en tidigare rådgivare vid namn Marek Dalik för bedrägeri i samband med att regeringen investerade i beväpnade personbilar från Österrike år 2009. Enligt polisens källor hade Dalik bett om en muta på 18 miljoner för att säkra överenskommelsen om affären, vilket han senare dömdes till fem års fängelse för.

Det andra dominerande partiet, ČSSD, grundades redan i slutet av 1870-talet och är till skillnad från många andra partiet i forna öststaterna inte ett omdöpt kommunistparti. Istället bygger partiets ideologi på socialdemokratiska traditioner och de vann valet 2013. Däremot har väljarstöder försvagats gradvist sedan dess och i det senaste valet kom ČSSD på delad femteplats.

Likt ODS har de socialdemokratiska partiets rykte fläckats ner av ett flertal korruptionsskandaler. 

Bland annat åtalades och dömdes en lokalpolitiker från partiet vid namn David Rath år 2015. Anledningen var att han hade blivit tagen på bar gärning med sju miljoner kronor från en muta. Vid händelsen, som skedde redan 2012, var pengarna nerstoppade i en vinlåda. Han dömdes till 8,5 år för att bland annat ha manipulerat offentliga anbud, tagit mutor och skadat EU:s ekonomiska intressen. 

På grund av skandaler samt det växande missnöjet med sociala och ekonomiska klyftor har ett flertal nya partier intagit scenen under de senaste åren. Det mest framgångsrika har “Missnöjda medborgares aktion” (ANO) varit som vann i valet 2017.

Partiet bildades år 2011 av företagaren, miljardären och den forne kommunisten Andrej Babiš. Partiet betraktas som ett populistiskt och brett mittenparti och redan i sitt första val år 2013 fick de nästan 19 procent av rösterna. 

ANO, som betyder “Ja” på tjeckiska, vann senare valet 2017 men fick ingen majoritet i några av parlamentets kammare. Partiet bildade först en minoritetsregering på egen hand som senare föll, men i juni 2018 bildades slutligen en koalitionsregering mellan ANO och Socialdemokraterna med stöd från kommunistpartiet (KSČM).

Inför valet 2017 gav partiledaren Andrej Babiš löften om att bekämpa immigration och korruption i Tjeckien, även om han själv har varit misstänkt för bedrägeri.

Bland annat hade han tvingats avgå som finansminister några månader innan valet på grund av anklagelser om att han tillskansat sig EU-medel på falska grunder.

Anledningen var att ett konferenscenter utanför Prag hade mottagit två miljoner euro i bidrag från EU som var öronmärkt för små företag. Babiš uppgav att centret vid tiden för bidraget ägdes av familjemedlemmar, men senare överfördes centret till hans egna konglomerat Agrofert.

Enligt Tjeckiens lag får ett företag som en minister äger mer än 25 procent av inte tilldelas offentliga uppdrag eller statliga bidrag. Lagen innebar att Babiš skulle föra över Agrofert till en förvaltningsfond, men gjorde det aldrig. Det här ledde till att EU-Kommissionen slog fast att Agrofert fått stora belopp på felaktig grund och krävde att de skulle återbetalas.  

Just korruption är ett utbrett problem inom statsförvaltningen och politiken. Misstron mot politiker och partier är stort i Tjeckien. Enligt organisationen “Transparency International” som bekämpar och redogör korruptionen runt om i världen har Tjeckien 54 poäng på deras korruptionsindex, en skala där 100 poäng innebar att man är korruptionsfri. Ju lägre siffra desto högre grad av korruption. Andra länder som ligger på samma nivå som Tjeckien med 54 poäng är Rwanda och Oman. 

I en rapport från 2020 som GRECO, Europarådets korruptionskommitté, publicerade blev Tjeckien kritiserade för att de inte har fullföljt någon av de 14 rekommendationerna som kommissionen hade gett dem året dessförinnan. 

Bland annat efterfrågade parlamentarisk transparens, såsom offentlig dokumentering från sammanträdande, samt en tydlig beskrivning kring vilka gåvor eller tjänster en politiker får mottag. Endast sju av rekommendationerna hade delvis genomförts.

En lång rad åtal har väckts, men än så länge har inget av dem lett till någon fällande dom och ANO är alltjämt det klart populäraste partiet. I en opinionsmätning som gjordes den 22 september var ANO det partiet med störst stöd inför det kommande valet.

Det växande missnöjet mot regeringen ledde till omfattande demonstrationer under 2019 där 430 000 personer skrev under ett upprop där de krävde att Babiš skulle avgång.

Protesterna skedde på 30-årsjubileet av sammetsrevolutionen som ledde till att kommuniststyret föll i den dåvarande Tjeckoslovakien. Under demonstrationen sjöng många deltagare “Vi är här” vilket även sjöngs under revolutionen för tre decennier sedan.

Även en starkt islamfientlig opinion har vuxit fram i Tjeckien och 2018 röstade landet nej till FN:s internationella avtal som skulle innebära att lagliga och säkra vägar för migration skulle inrättas. President Miloš Zeman är en av de som ofta uttalat sig om muslimer i mycket grova ordalag, vilket har väckt avsky internationellt. Däremot är han fortfarande väldigt populär i sitt hemland och valdes om till president 2018.

10 oktober: Parlamentsval i Irak

Den 10 oktober är det parlamentsval i Irak.

Landet år en republik och federal stat med ett parlament som heter representantrådet (Majlis al-nuwwab). Rådet består av 329 ledamöter som utses i allmänna val vart fjärde år. Minst en fjärdedel av ledamöterna ska vara kvinnor.

Presidenten utses av parlamentet, och måste ha minst två tredjedelars majoritet. Hen kan sitta i maximalt två mandatperioder om fyra år, och om ingen kandidat har tillräckligt med röster ställs de två kandidater mot varandra där den mest flest röster vinner.

Presidenten utser sedan en premiärminister på förslag från det dominerande politiska blocket, och har därefter ett begränsat inflytande över den dagliga politiken. Premiärministerkandidaten utser sedan en regering och utfärdar en regeringsdeklaration, som måste få stöd av en absolut majoritet av representantrådets ledamöter. 

En praxis har utvecklats där de viktigare federala posterna (såsom presidentskapet, premiärministerposten samt representantrådets talman) ska fördelas mellan landets största folkgrupperna vilket är kurderna, de arabiska shiamuslimerna samt de arabiska sunnimuslimerna.

Kurderna utgör sammanlagt en femtedel av landets befolkningen och de flesta är sunnimuslimer. Den största delen är bosatta i tre provinser i de nordöstra bergstrakterna i ett självstyrande område som heter Kurdistan. 

Sedan 1920-talet har kurderna vid flera tillfällen försökt att göra Kurdistan till ett självständigt land men initiativen har misslyckats.

De arabiska shiamuslimer utgör omkring 60 procent av befolkningen medan de arabiska sunnimuslimer beräknas utgöra ungefär 20 procent. Enligt praxisen ska presidenten vara kurd, premiärministern shiamuslim och talmannen sunnimuslim. 

Den iranska centralmakten ger även självstyre till landets autonoma regioner, vilket är provinserna som enskilt eller tillsammans har bildad självstyrande områden. Det innebär att regionerna bland annat kan stifta lagar, utom om sådana går emot det som står i grundlagen eller har att göra med centralregeringens arbete (exempelvis försvar och utrikespolitik). De flesta av regionerna består av specifika folkgrupper eller minoriteter.

Valkampanjerna och det parlamentariska arbetet domineras av större koalitioner, men det händer ofta att ledamöter och partier byter samarbetssidor. Dessa stora koalitioner innehåller många olika rörelser och har sällan tydlig ideologi. 

I valet 2018 var det uppemot 7000 kandidater som ställde upp.

Vinnarna blev partialliansen “På marsch mot reform” som leddes av Muqtada al-Sadr, känd som predikant och son till en inflytelserik shialedare som mördades av diktatorn Saddam Hussein. 

Tvåa i valet blev alliansen Erövring (Fatah). I koalitonen fanns flera representanter för andra shiamuslimska grupperingar, med kopplingar till organisationen “Irakiska islamiska högsta rådet” (ISCI).

ISCI är en Iranstödd shia-islamistisk grupp vars väpnade gren Badrorganisationen anses ha starkt fäste inom irakiska inrikesministeriets polis- och specialtrupper. 

Däremot upplöste regeringen inom ett år och en ny regering samt en premiärminister vid namn Mustafa al-Kadhimi tillsattes under 2020.

Anledningen var de blodiga gatudemonstrationerna som under 2019 hade lett till att över 420 personer dog, och 20 000 skadades. 

Demonstranterna ville bland annat förbättra levnadsvillkoren, arbetsmarknaden samt stoppa den enorma korruptionen i landet. Även Irans inflytande i det politiska systemet, vilket är en effekt från när USA gick in i Irak för att avsätta Saddam Hussein, kritiserades hårt.

Bakgrunden tar sitt avstamp från när de amerikanska styrkorna lyckades säkra Saddam Hussein år 2003. I samband med det valde de att splittra det då regerande Baathpartiet, som Hussein hade styrt, och upplöste även regims armé och säkerhetsstyrkorna. Det här ledde till att sunnimuslimerna, som är en stor del av makthavarna, tappade sitt tidigare starka fotfäste i landet. 

Istället bildades nya pro-iranska shiafraktioner som snabbt fick en stor makt. I sin tur bildades sunni-rebellgrupper som motsatte sig shiafraktionerna nyvunna makt och inom kort eskalerade läget när våldsamma strider bröt ut mellan parterna.

Snart började jihadistiska sunni-islamister anlända från Saudiarabien, Syrien och andra länder och i oktober 2006 förenades al-Qaidas irakiska gren och flera mindre sunni-organisationer i en allians kallad Islamiska staten (som senare kallade sig IS).

Gruppen blev snabbt beryktad för sina brutala metoder, inklusive bombdåd och videofilmade avrättningar. IS frammarsch ledde tillslut att USA åter klev in i en militär roll och ett blodigt krig, som tvingade tusentals människor på flykt, påbörjades som fortgick fram till 2017 när Iraks regering utropade seger mot IS.

Sedan dess har landets kämpat för att kunna återgå till ett fungerande samhället men inga fungerande metoder har implementerats, vilket ledde till demonstrationerna under 2019.

Det är framförallt den ökade arbetslösheten och fattigdomen som har varit påtaglig under 2010-talet, och i samband med Covid-19 pandemin har det förvärrats ytterligare. I en rapport från UNICEF och världsbanken från 2020 påvisas det här tydligt.

Enligt den har fattigdomen i Irak ökat från 20 % av befolkningen under 2017-2018 till 31,7 % under 2019-2020. Det här innebär att minst 11 miljoner människor idag lever i svår fattigdom, många utan tillgång till rent vatten och vård.

Toppbild: Qatars, Tjeckiens och Iraks flaggor.

Vill du läsa mer om några val som redan har gått av stapeln under 2021? Klicka på Snabbguide 1, Snabbguide 2, Snabbguide 3, Snabbguide 4 , Snabbguide 5, Snabbguide 6 och Snabbguide 7 för att läsa mer.

Av Linnea Bergqvist