Nyheter om ,

Så avslöjades de saudiska interneringscentren

Den etiopiska journalisten Zecharias Zelalem avslöjade i The Sunday Telegraph att hundratals migranter hålls inlåsta under avskyvärda förhållanden i saudiarabiska interneringscenter. Nu berättar han för Blankspot om hur det gick till.

Lukten av avföring och ruttet kött är kväljande inne i Saudiarabiens överfulla förvar för gripna afrikanska migranter som uppehållit sig illegalt i landet. 

Under flera månader har det oljerika kungariket hållit tusentals migranter från främst Etiopien – flera av dem minderåriga – fängslade under omänskliga förhållanden i ett försök att förhindra att coronaviruset sprider sig till resten av samhället. 

Under tiden har flera migranter antingen dött av törst, utmattning eller självmord.  Det skriver The Sunday Telegraph, som i hemlighet har varit i kontakt med fängslade migranter i två interneringscenter i Saudiarabien.

Ett flertal lågupplösta mobilfoton och filmer har också publicerats av tidningen som visar hur hundratals migranter ligger halvnakna och livlösa på golvet i ett av interneringscentren nära staden Mecka där det för närvarande upp till 42 grader varmt.  

Migranterna vittnar, enligt den engelska tidningen om att de inte fått tillräckligt med mat eller vatten och att de utsätts för tortyrliknande våld och rasistisk förnedring av de saudiska fängelsevakterna.

Andra bilder är tagna på ett fängelse nära staden Jazan vid gränsen till Jemen. På båda ställena har fängslade etiopiska migranter berättat om en fruktansvärd situation, som bara har blivit mer förtvivlad och desperat i takt med att världens gränser stängts som en följd av coronakrisen.

Nu har de inte heller någon möjlighet att återvända hem frivilligt. 

På en av bilderna kan man se kroppen av en ung man inrullad i i ett vitt lakan mitt i en fullsatt sal. Enligt migranter som tidningen pratat med dog han nyligen av värmeslag och ligger nu och ruttnar tills vakterna återigen går sin runda för att samla ihop de som dött.

Migranter lämnas att dö i Saudiska interneringsläger, enligt den brittiska tidningen. Bild: The Sunday Telegraph.

”Vakterna slänger bara ut kropparna bakom huset, som om det var skräp”, säger en av de etiopiska migranterna.

Ett annat foto visar en ung man som har hängt sig från järngallret i ett fönster. 

”En ung pojke runt 16 år lyckades hänga sig själv förra månaden” lyder förklaringen. 

 ”Det är ett helvete här inne. Vi behandlas som djur och slåss varje dag”, säger en annan av migranterna som suttit fängslad i över fyra månader.   

”Mitt enda brott är att lämna mitt hemland på jakt efter ett bättre liv. Men de slog oss med piskor och kablar, som om vi var mördare.” 

Bilder på männens överkroppar visar smala avlånga sår och tydliga märken efter slag.

Vittnesmålen har nått omvärlden tack vare den etiopiska journalisten Zecharias Zelalem som under flera veckors tid har intervjuat migranter via telefon- och och videosamtal med hjälp av insmugglade mobiltelefoner i de två olika interneringslägren i Saudiarabien.  

– Jag har en källa i landet som har hjälpt till att smuggla in mobiltelefonerna till migranterna, säger Zecharias Zelalem till Blankspot.  

 – Vi fyllde på telefonerna med samtalstid och mobilsurf och pratade med människorna i veckor – även via videosamtal – för att dokumentera det som skedde. Jag har sett det live på video. Det är därför jag är 100 procent säker på att vad de säger är sant. 

Journalisten fick också migranterna att skicka sin position via den krypterade appen Telegram och jämförde sedan koordinaterna med satellitbilder från Google Maps så att de exakta byggnaderna där migranterna är inspärrade kunde lokaliseras.   

På en annan bild som tidningen publicerat syns två män med märken på kropparna, som de ska ha fått efter att ha blivit slagna av vakter. Foto: The Sunday Telegraph.

Satellitbilderna avslöjar också flera andra stora byggnader alldeles intill de utsedda centren, vilket enligt journalisten visar att det troligen finns tusentals andra migranter i liknande situationer i andra hallar och centra i landet.  

– Det finns bara manliga migranter i de förvar vi har intervjuat personer i. Men de säger att det också finns byggnader fyllda med enbart kvinnliga migranter.   

Berättelserna om migranterna har länge hållit den etiopiska journalisten sömnlös.

– Jag har haft mardrömmar och har haft svårt att sova eftersom jag ligger och tänker på mina unga landsmän. Jag ser deras sår och ärr framför mig när jag blundar. Det är djupt störande, säger Zecharias Zelalem.   

– Vi talar samma språk, använder samma slanguttryck och har samma humor. Men när jag har befunnit mig i säkerhet i mitt eget hem, sitter de i ett helvetes tortyrhål och kämpar för att hålla sig vid liv. Det är deprimerande och ger mig dåligt samvete. 

Migranterna på de bägge förvaren är främst från Etiopien och Somalia och har vanligtvis migrerat genom det av inbördeskrig drabbade Jemen för att söka arbete i det rika Saudiarabien, som länge har haft ett behov av billig arbetskraft. 

I åratal har landet varit målet för arbetslösa östafrikaner på grund av de goda möjligheterna att få jobb, särskilt inom bygg och jordbruk.   

Men under de senaste tre åren har den saudiska regimen gått hart åt  migrantarbetarna i ett försök att sätta stopp för den illegala invandringen och istället reservera jobben för landets egna medborgare – en politik som initierades av kronprins Mohammed bin Salman som tog makten i landet 2017.  

Sedan dess har cirka 100 000 migranter varje år deporterats enbart till Etiopien.

När coronaepidemin drabbade området i mitten av mars i år fruktade de saudiska myndigheter att de överfulla interneringscentren skulle fungera som infektionscentra.
– På grund av coronakrisen är migranter strandsatta över hela världen och kan varken komma fram eller tillbaka. Men Saudiarabien är förmodligen det mest extrema exemplet, eftersom människor är så nära varandra under eländiga förhållanden och inte har tillgång till grundläggande hygienanläggningar, säger Hans Storgaard, som bland annat har skickats till Etiopien av Danska Röda korset att arbeta med att ta emot tiotusentals deporterade migranter. 

I början av pandemin försökte sig regimen i Saudiarabien på att deportera sig ur problemet. Nästan 3 000 etiopiska migranter deporterades de första dagarna i april och i ett läckt dokument anges att upp till 200 000 skulle följa efter. 

Men deportationerna ställdes in efter internationella påtryckningar och påstådda samtal på högsta politiska nivå mellan Saudiarabiens kronprinsen och Etiopiens ledare – förra årets vinnare av Nobels fredspris, premiärminister Abiy Ahmed.

Statistik från IOM visar också att bara några hundra etiopiska migranter deporterades från Saudiarabien i maj, juni och juli i år. 

Som jämförelse deporterades nästan 30 000 etiopier under samma tre månadersperiod förra året.

Som ett resultat är nu interneringslägren fyllda.  

– Överbefolkningen väcker många frågor kring mänskliga rättigheter och hälsoproblem, särskilt i samband med COVID-19.  IOM är djupt bekymrad över de störande bilderna av etiopiska migranter som hålls kvar i Saudiarabien under till synes omänskliga förhållanden. Vi är i kontakt med landets mänskliga rättighetskommission, som genomför en intern utredning om förhållandena i de nämnda centren, säger IOM-taleskvinna Safa Msehli.

På Addis Abebas flygplats i Etiopien är Röda korset redo att hjälpa till när de deporterade migranterna från Saudiarabien börjar anlända igen.   

– De tiotusentals deporterade migranterna från Saudiarabien som vi normalt tar emot har inte kommit hit under coronakrisen. Men vi förväntar oss att de snart kommer att komma tillbaka, för det finns också ett växande opinionstryck på Etiopiens ledare för att hjälpa sina strandsatta medborgare ur den låsta situationen, säger Hans Storgaard från Danska Röda korset.

Bild: The Sunday Telegraph

Hjälp oss skriva mer om Coronavirus!

Coronapandemin har fört ut oss alla till en outforskad del av kartan och skapat stora utmaningar för demokratin. Vi fokuserar på att berätta om detta.

Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem för fortsatt bevakning av pandemins effekter på demokratin.