En månad efter den ryska invasionen av Ukraina har det ryska civilsamhället tvingats till förändringar.
Av Rasmus Canbäck 31 mars, 2022
– Vi har helt avbrutit alla våra aktiviteter på centret, och nästan alla våra formella evenemang har minskat drastiskt. Vi förstår inte hur vi kan ha roligt samtidigt som människor lider i Ukraina. Vi är helt dedikerade till att arbeta mot kriget.
Verksamhetsledaren för det aktivistiska Pimenovcentret Daria Ananjeva berättar om de förändringar som de har blivit tvungna att göra de senaste veckorna.
Efter att den ryska regeringen förbjöd all aktivism mot kriget så ströps också pengarna för Pimenovcentret i Syktyvkar. Det blev dessutom förbjudet att sponsra en illegal aktivitet.
Blankspot skrev då om hur organisationen fick oanmälda polisbesök och hur de tvingades att ta ner affischer som förespråkade fred framför krig.
Sedan dess har flera oberoende medier tvingats att stänga ner, och i slutet på mars meddelade den största av dem, Novaja Gazeta, beslutat att de inte kan rapportera så länge kriget pågår. Redaktionen har konstaterat att det är bättre att pausa rapporteringen än att censurera den i enlighet med myndigheternas direktiv.
Darias organisation har dock valt att fortsätta sitt arbete, och förstår att de har varit tvungna att anpassa verksamheten efter de restriktioner som nu råder.
– Vi kan bara arbeta med antikrigsmaterial utifrån ett sorts historiskt perspektiv. Det är det enda sättet vi kan diskutera fredliga lösningar utan att bli bötfällda eller till och med fängslade. De säger att vi kan få upp till 15 år i fängelse, och vi kan inte kritisera regeringens ageranden.
En annan omställning är att de nu för samtal med advokater som bistår dem med rådgivning. Aktivisterna på Pimenovcentret får genomgång i vad man ska säga, hur man ska agera och vilka rättigheter man har om polisen försöker gripa en.
– Polisen har kommit till oss tre gånger, men hade inga egentliga bevis. Men vi har förstått att vi måste fundera på hur vi ska agera om något händer. Vi håller möten med advokater så att de som är här vet hur de ska agera om polisen kommer.
Förutom det försöker de att fortsätta med daglig aktivism, som inte relaterar till kriget. Daria resonerar att det är ett sätt att fortsätta arbetet med att ena de som kommer till Pimenovcentret.
– Vi har organiserat stödgrupper kan man säga, och dessa är väldigt populära. Vi planerar evenemang om den ekonomiska krisen, om vetenskap, hybridrevolutioner och fascism inom sporten. Vi försöker verkligen fortsätta. Jag tror att poängen är att vi är vana vid att skapa trygga platser runt oss genom detta. Och nu ger det väldigt mycket stöd.
Hon suckar.
– Givetvis är alla väldigt deprimerade, men på något sätt så gillar jag att vi har funnit enighet i att ha en gemensam fiende mot vilken vi är beredda att motarbeta på ett fredligt sätt.
Men trots enigheten känner Daria att det råder en konstant och kollektiv rädsla.
– Varje dag är vi oroliga för att bryta mot något… för lagarna i Ryssland är dysfunktionella och otydliga. Vi pratar med advokater varje dag för rådgivning i hur vi kan fortsätta vårt arbete på ett tryggt sätt. Faktiskt. Vi har förberett kläder med texten ”inre frihet” sedan länge. Så när vi har dem på oss så är det just vad vi känner, inre frihet. Och jag hoppas att det kommer vara överallt.
Foton: Från Pimenovcentret.
Av Rasmus Canbäck
Hjälp oss skriva mer om Demokrati!
Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.
Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.
Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
