Gerillagruppen Oromofolkets befrielsefront (OLF) tilläts återvända till Etiopien 2018 som ett led i den nytillträdde premiärministern Abiy Ahmeds reformer. Nu tror dess nya ordförande Dawud Ibsa Ayana på en kommande valseger.
Av Martin Schibbye 20 februari, 2020
Receptionisten på Scandic Hotell i Skärholmen tittar stressat upp från sina papper. Runtomkring henne dansar ett helt bröllopsfölje förbi till taktfasta klappningar och höga rop, samtidigt som det dukas till middagen och fixas inför morgondagens konferens.
– En tyst plats för en intervju med en av våra gäster? Det blir nog lite svårt, svarar hon.
Efter en del överläggning hänvisas vi förbi de dukade borden in till ett rum med en tapet med bokhyllemotiv.
När Dawud Ibsa Ayana väl slår sig ner ber jag om ursäkt för strulet, men han är nöjd att vi har plats att sitta. Han har länge velat berätta.
I över 40 år slogs oromofolkets befrielsearmé mot centralregeringen i Addis Abeba och då var journalister tvungna att ta sig ut i de gerillakontrollerade områdena för att förstå OLF:s positioner i olika frågor, vilket medförde att deras kamp i praktiken antingen missförstods eller förblev helt okänd för omvärlden. Den svenska journalisten Martin Adler var en av få som rapporterade om rörelsen under 2000-talet.
Men i spåren av de politiska förändringarna på Afrikas Horn är Dawud Ibsa Ayana gerillagrupp sedan en tid ett politiskt parti som ställer upp i valen.
– Jag hade för några år sedan inte trott att vi skulle förbereda oss för en sådan situation. För ett val!
Berlinmuren föll. Sovjet kollapsade. Men i de skogsbevuxna delarna av södra Etiopien utkämpade Dawud och hans kamrater ett krig som för många av rebellerna var äldre än dem själva.
1900-talets etiopiska kejsare, som var från folkgruppen amhara, hade koloniserat oromofolkets resursrika hemtrakter, samtidigt som de europeiska stormakterna koloniserade resten av Afrika.
De andra länderna hade till sist fått sin självständighet men inte oromofolket – en av de största folkgrupperna i Afrika.
Kontinentens kurder.
Den folkiga revolution som sopade bort Mengistu-diktaturen 1991 löste inte heller upp regionens grundläggande konflikt med centralmakten.
Dawud Ibsa Ayanas egen personliga historia är tätt sammanlänkad med organisationen. Han studerade på Hailie Selassies universitetet under 1970-talet och kom då i kontakt med studentrörelsen som han sedermera blev ledare för. I slutet av 1970-talet valdes han in i OLF:s centralkommitté och fängslade kort efteråt av den etiopiska regimen. Efter att han släppts flydde han till Sudan och kombinerade studier i statistik med att delta i rebellgruppens militära utbildning.
Väl tillbaka i Etiopien ledde han den OLF-pluton som startade den väpnade kampen i Welega provinsen. Men efter en tid greps han igen, förgiftades, torterades och hölls fängslad utan att ges en rättegång fram till 1986 då han återigen anslöt sig till rebellarmén och även återupptog sitt arbete i centralkommittén.
I intervjuer med honom från den tiden är han alltid bergfast övertygad om att den dagen fria val tillåts kommer OLF vinna och bilda stommen i landets nästa regering.
Men trots att han numera förbereder sig för just sådana val – blev det ändå inte som han tänkt sig.
– Målet med vår väpnade kamp var att upplösa TPLF, jag trodde aldrig de skulle överleva. Men nu ställer också de upp till val och eftersom de nu hävdar att de öppnat upp det politiska utrymmet och bjudit in oss att delta så, ja, då har vi valt att göra så.
När Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed tog emot Nobels fredspris i höstas var det främst för freden med Eritrea han belönades. Mer bortglömt, men desto viktigare för Etiopiens framtid var freden med de lokala rebellgrupperna, däribland OLF.
Att TPLF överlevt, menar Dawud Ibsa Ayanas beror på att regimen förstod att protesterna som växte sig starka var riktade mot det egna partiet och att man var tvungna att ”reformera” landet för att kunna fortsätta styra.
– Jag sätter ”reformer” inom citationstecken eftersom de tvingades släppa fångar fria. Det var inget de ville göra. Det var ingen amnesti. Vi är inte helt glada över situationen, men vi bestämde oss för att ”spela spelet”.
Var det ett svårt beslut?
– Det var ett tufft beslut absolut, men vi hade inget val. TPLF skapade förvirring och omvärlden trodde att detta var en genuin förändring, så då tvingades vi ”spela spelet” eftersom regeringen sa att de skulle bjuda in exilorganisationer och ta bort terrorstämpeln. Om vi inte tagit chansen hade vi brännmärkts som de som ”förstörde freden” ja som ”nihilister”, säger Dawud Ibsa Ayanas.
När OLF och den etiopiska regeringen satte sig ner efter decennier av väpnad konflikt var en av de stora stötestenarna de OLF medlemmar som under åren försvunnit.
– Vi presenterade en lista på 300-400 namn och ville ha svar: lever dessa personer eller är de döda?
På den frågan fick de inga raka svar, men de kom överens om att förbrytarna för människorättskränkningar på båda sidor skulle prövas och OLF föreslog att en kommission skulle utses. Idén tillbakavisades inte, men blev inte heller verklighet, utan sköts upp till efter valet.
– Om valet går bra kommer detta att vara ett prioriterat område för oss. Om vi enas om en sydafrikansk försoningsmodell eller ett eget upplägg återstår att se, säger Dawud Ibsa Ayana.
Rörelsens problematiska relation med statsmakterna upphörde heller inte för att de lade ner vapnen och tog avstånd från den väpnade kampen.
Redan när de skulle registrera sitt parti fördröjdes och försenades processen och det tog över ett år efter fredsavtalet att få det formella på plats.
– Sedan vi tog hem våra soldater från Eritrea i september 2018 har vi haft det tufft. Regeringen har obstruerat och försvårat vårt arbete, de har stängt ner våra lokalkontor som vi öppnat och över 20 000 av våra medlemmar har fängslats i kortare eller längre perioder.
De områden där rörelsen har mött mest svårigheter är i Ambo och de sydvästra delarna av regionen.
– Här finns den etiopiska arméns stora garnisoner och i dessa har flera medlemmar kvarhållits i månader utan att ges en rättegång, ofta under tortyrliknande förhållanden. Inte bara före detta soldater utan även bönder, ungdomar och lärare har tagits från hela Oromoregionen till dessa platser, säger Dawud Ibsa Ayanas
Syftet tror han är att försvaga partiet inför valet i augusti 2020.
– Ja, så ser vår relation ut med regeringen, säger han och slår ut med armarna.
Men trots svårigheterna är han lika segerviss i dag som förr och OLF har inför valet bildat valtekniska allianser med andra organisationer såsom Oromo Federalist Congress och Oromo National Party.
– Vi är säkra på att vi vinner en majoritet regionalt och signifikativt med säten i det nationella parlamentet, spår Dawud Ibsa Ayanas.
Men partiets oro handlar nu om tiden fram till valet i augusti och det är numera fler än OLF själva som oroar sig för utvecklingen i regionen.
I mitten av februari kom Amnesty med en rapport visade att 75 medlemmar av OLF arresterats i början av det nya året. Människorättsorganisationen menade att det var illavarslande att oppositionella politiker greps så nära inpå det stundande valet.
Dessutom var det precis så den tidigare regimen opererade och Amnesty varnade för att det som skedde var ett trendbrott som riskerade att underminera både den nyvunna organisations- och yttrandefriheten i landet.
Amnesty noterade också att flera lokala kontor som öppnats av OLF stormats av polis och i samband med det hade flera OLF medlemmar dödats. Även journalister som arbetade för satellit-tv kanalen Oromia News Network (OMN) hade enligt Amnesty fått sina fordon och utrustning sönderslagen.
Regeringen själva menar att man bekämpar Oromo Liberation Army (OLA), en utbrytargrupp ur Oromo Liberation Front (OLF) som inte accepterat fredsavtalet utan fortsatt den väpnade kampen.
Dawud Ibsa Ayanas är orolig för hur lokala miliser och ”soldater som tar order från politiska partier” kommer att agera under den kommande valrörelsen.
– Kommer de att fortsätta trakassera och gripa våra medlemmar eller kommer regeringen att disciplinera dem? frågar han sig.
En annan stötesten är den kommande bemanningen av vallokalerna och frågan om rösträknarnas sympatier. Under TPLF-eran var många organisationer som kallade sig själva ”civilsamhälle” i själva verket fronter för det styrande partiet.
– Vi kommer noga att följa valmyndighetens bemanning på bynivå så att de rekryterar oberoende administratörer och volontärer?
Om situationen fortsätter att eskalera inställer sig också frågan om det är möjligt att hålla val så som situationen ser ut?
– Nej, i dag är det inte möjligt att hålla fria val i de områden som lyder under undantagstillstånd och styrs av militärens ”command post”, säger Dawud Ibsa Ayanas.
OLF:s oro är att de områden i regionen där man är som starkast, det är också i de områdena som militären kommer skapa en situation som gör val omöjliga att genomföra.
– Vi inväntar valmyndighetens bedömning av var val kan hållas, vi har en bra dialog med myndigheten och vet att de också lyssnar på oss innan de fattar beslut.
I arbetet med det formella kring valet tror Dawud Ibsa Ayanas att länder som Sverige har en stor roll att spela.
Både med oberoende valobservatörer och kunskap men han framhåller också att utländska stater som gett sitt stöd till Abiy Ahmeds reformer har ett ansvar för processen och för att pressa regeringen så att militären håller sig borta under valrörelsen.
– Vi förväntar oss att Sverige inte accepterar att någon missbrukar makten, utan ser till att det blir ett fritt, genuint val i vilket folket kan välja sina företrädare.
Dawud Ibsa Ayanas forsatta resonemang dränks i ljudet av bröllopsföljet som nu återigen är på väg genom lobbyn.
Vi går längre in i lokalen och hittar ett ny plats där basgången får både bord och väggar att vibrera.
Jag berättar att för ett par veckor sedan intervjuade jag aktivisten och journalisten Eskinder Nega som menade att det sker en etnisk rensning i Oromo-regionen i syfte att driva ut icke-oromos.
I botten menade Eskinder Nega att det låg en hämnd för upplevda historiska orättvisor.
– Det är inte förvånande att Eskinder exploaterar detta och reser runt i världen och varnar FN för att Oromos ungdomar, querroos, är terrorister, men det får stå för honom. Men om man ska tala om sakfrågan: situationen för Amharas i Oromoregionen så har han fel, att de skulle tvingas fly är nonsens, säger Dawud Ibsa Ayana.
Enligt honom är den senaste tidens rapporter om attacker på civila studenter inget som hans organisation har något ansvar för.
– OLF opererade i regionen under 40 års tid samtidigt som tiotusentals civila från amhararegionen levde i området, men de angreps inte av OLF. Vi slogs mot den etiopiska armén, aldrig mot folkgruppen amharas, deras hus eller hem.
Han lyfter fram att det i flera av regionens största städer alltid bott 100 000-tals amharas och att det även inom OLF:s led finns officerare och generaler som är från Amhararegionen.
– Varför skulle någon av oss angripa oskyldiga unga studenter? Att påstå det är ett angrepp mot oss.
Så i en framtida Oromoregion, där ni innehar en majoritet av platserna, kommer minoriteters rättigheter att vara garanterade?
– Utan tvekan! Det har stått svart på vitt i vårt politiska program sedan 1976: OLF respekterar minoriteters rättigheter. De har rätt att välja och att själva kandidera och driva sina frågor i parlamentet. Varför skulle vi efter 27 års tid ha ändrat oss nu? Vi är kristallklara när det gäller detta.
Anklagelsen är inte heller ny. Sedan rörelsen bildades har de slagits mot benämningen som en terroristorganisation.
Inför 2005 års val kallade landets dåvarande premiärminister Meles Zenawi OLF för ”landets Interhamwe” det vill säga han jämförde rörelsen med de som var ansvariga för folkmorden i Rwanda.
I intervjuer har OLF alltid slagit tillbaka anklagelsen och menat att terrorism är en metod hos desperata grupper och individer, medan de är en etablerad massorganisation som har ett stöd hos en majoritet av befolkningen och att den typen av metoder enbart skulle innebära att de tappade sitt folkliga stöd.
Men vad kan enligt OLF göras för att stoppa det våld som sker på universiteten, både i Oromo- och Amhararegionen?
– Det är regeringen som måste ta sitt ansvar. Regeringen har ett ansvar att skydda studenterna och få ett stopp på övergreppen. Den federala polisen måste utreda om det är lokala miliser som angriper studenterna eller om det är säkerhetstjänsten eller andra politiska organisationer. De studenter som tvingats bort måste återvända och familjerna som förlorat barn måste kompenseras.
Även om OLF nu står inför ett vägval har dess kamp alltid handlat om två saker: Dels att skapa ett politiskt medvetande hos befolkningen men också om självständighet.
Efter en lång tid av feodalt förtryck hade det enligt OLF skapats en politisk kultur som fått många att ge upp tron på att kunna påverka sitt liv vare sig ekonomiskt eller politiskt.
När OLF bildades var målet därför slåss mot förtryck i alla dess former och att ge regionens invånare det politiska självförtroendet att stå upp för sig själva.
Men huvudfrågorna var också att regionen och dess invånare hade rätt till självbestämmande och till ett eget land.
Så när den Etiopiska konstitutionen skrevs efter att Mengistu störtades 1991 blev en paragraf om rätten till självbestämmande inskriven. Men rörelsen valde också att i samband med att konstitutionen togs fram att delta i övergångsregeringen med målet att skapa ett demokratisk Etiopien och inte driva frågan om självständighet.
Men kort efteråt bröt övergångsregeringen samman och OLF valde eller tvingades, beroende på hur man ser det, ut i skogen igen.
Så hur ser OLF i dag på kravet om en självständig stat?
– Det var OLF:s position tidigare att verka för det. Men i dagsläget förstår vi att det inte är något vi kan kräva av den etiopiska staten eftersom den inte är kapabel att ge oss det, svarar Dawud Ibsa Ayana.
Precis som åren 1991-1992 har man valt att delta i demokratiseringsprocessen med målet att de vill se ett demokratiskt Etiopien.
– Vi har valt att spela ner vårt eget historiska krav på självständighet och prioriterat en demokratisering av Etiopien som en federation, ett land med flera delstater, flera nationer, som lever i fred. Vi ville då och vi vill nu igen ge detta en chans, säger Dawud Ibsa Ayana.
Enligt honom är det ett ”pragmatiskt drag” fattat utifrån analysen att dagens Etiopiska statsbildning inte skulle respektera ett helt självständigt Oromo.
– Vad som sker i framtiden, det ligger i framtiden, det finns så klart flera Eritrea-liknande möjligheter till att hoppa av, om de skulle vara så rigida att de inte accepterar ett självbestämmande, under detta Etiopiska paraply.
Om allt går vägen i valet så kommer en prioriterad fråga att vara en jordreform i regionen.
– Jordägandet är den centrala politiska frågan för oss. Land som förr ägdes av feodalherrar i regionen ägs i dag av regeringen och genom att folket inte själva äger den jord de brukar så har de inte heller kontrollen över sina liv.
Målet är en jordreform där brukarna tar över ägandet. Men Dawud Ibsa Ayana betonar att tidigare ägare ska kompenseras.
– En sådan här process är komplex och för att ingen ska luras av banker eller investerare vill vi också inrätta en kontrollmyndighet för att övervaka hur jord säljs och köps i regionen.
Områden som i dag är jordbruksområden kan också komma i fråga för att bli framtida industriområden.
– Industrialiseringen kommer bli en ”game changer” för området och innebära att vi går från en agrar ekonomi till en mer blandad. I denna kommande utvecklingen välkomnar vi privata företag och investerare, men vi har en socialdemokarisk syn på samhället och vill att centrala funktioner som kommunikationer, utbildning, infrastruktur, hälso – och sjukvård sköts av det allmänna.
Mer hinner han inte säga innan bröllopsföljet återigen drar upp musiken och vi går tillbaka mot receptionen.
Det politiska självförtroendet är stort och trots trakasserier och fängslade partimedlemmar tror Dawud Ibsa Ayana att de inom kort kommer att stå som valets segrare.
Men den fråga som han funderar mycket på är om regeringspartiet kommer att lämna över makten?
– Kommer valet bli fredligt? Kommer resultatet accepteras? Det vet vi ännu inte – men vi vill visa omvärlden att vi är för freden och för fria val. Sedan får det visa sig vem som bryter detta. Vi har våra farhågor om att resultatet inte kommer accepteras, säger Dawud Ibsa Ayana.
**
Blankspot följer sedan en tid utvecklingen i Etiopien på nära håll. Tidigare reportage i denna serie kan läsas här. Vill du ha dagliga uppdateringen om processen så gå med i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Eritrea och Etiopien” och bidra med din kunskap.
Av Martin Schibbye
Hjälp oss skriva mer om Etiopien!
Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.
Blankspot har genomfört flera reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för nya. Rapporteringen på plats kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen.
Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem. Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.
