Röster om Afghanistan, Dagbok
Rädsla för Coronaviruset också här – Dagbok från Kabul vecka 8
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. Läs tidigare inlägg här. 19:e februari Förra veckan föll en lavin över vägen till Daykondi. Många civila dog, men inget visades på nyheterna här. Ingen fick reda på vad som hänt. I vissa delar av landet lever människor under hot både […]
Av Mohammad 26 februari, 2020
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. Läs tidigare inlägg här.
19:e februari
Förra veckan föll en lavin över vägen till Daykondi. Många civila dog, men inget visades på nyheterna här. Ingen fick reda på vad som hänt.
I vissa delar av landet lever människor under hot både från talibaner och laviner.
Värst är talibanerna. Bilar som kör mot Daykondi och Bamiyan blir ofta stoppade och talibanerna undersöker om de finns Hazarer med i bilarna.
Vi Hazarer ser mer kinesiska ut, så Talibanerna känner direkt igen en Hazar bara genom att se på personens ansikte.
Men man kan också mista sitt liv i laviner.
När lavinen drog ner över vägen till Daykondi, kunde de som satt i sina bilar inte göra någonting. Ingen hade möjlighet att rädda dem i tid, bara några bybor kom till platsen för att börja skotta bort snön.
Det var inte lite snö. Lavinen täckte alla bilarna och männen skottade med bara spadar. Inga statliga initiativ gjordes för att få bort snön, sa folk som var på plats. Ingen snöplog kom.
17 personer dog under snön och många skadades.
När snön kommer sker många olyckor i olika delar av landet, antalet döda ökar.
Vägarna stängs i några dagar medan civila skottar bort snön och folk får vänta i sina bilar innan de kan åka vidare.
20:e februari
Svårigheterna blir allt större i Afghanistan. Jag tar ofta emot killar som utvisas från Sverige och hjälper dem som har mest problem, som måste bort från Afghanistan direkt.
Det är de kristna som har mest problem. De har ofta inte tillräckligt med pengar för att kunna lämna Afghanistan och jag kan inte hjälpa dem med det.
Vi kan bara hjälpa en i taget med att lämna Afghanistan.
Jag håller på att skaffa visum till en av de kristna, för att han ska kunna ta sig till Iran. Men det visar sig vara besvärligt att skaffa visumet här i Kabul.
De som är skrivna i Bamiyan och Daykondi måste åka till Kandahar eller Jalabad för att billigare kunna fixa ett 3-månaders visum – bara ett sånt gör det möjligt att lämna Afghanistan.
Men de vågar inte åka dit eftersom talibaner undersöker bilar på vägen. Så det är ett problem.
Just nu funderar jag på hur jag ska lösa det.
21:a februari
Jag ringde till Iranska Ambassaden och frågade om vem som helst kan söka visum här i Kabul. Kvinnan på Ambassaden frågade vilken provins och region personen kommer ifrån.
Jag svarade att han kommer från Daykondi, men att han gjort sitt pass i Kabul. I passet står ju allting, vart han kommer ifrån exakt och vilken provins.
Men han måste åka till Kandahar eller Jalabad för att göra sitt 3-månaders-visum, här i Kabul kostar det för mycket.
Så jag kan inte hjälpa honom, han måste resa dit själv. Jag har verkligen letat efter ett möjligt kontor här i stan, men även ett 1-månads-visum kostar mycket att göra här.
Men med ett sånt kan han lämna Afghanistan, så jag funderar på hur vi ska göra.
Det är så besvärligt att fixa visum för Iran.
Men i Iran är det säkrare än i Afghanistan. Man är i alla fall säker på att inte dödas av talibaner, även om det fortfarande finns hot för dem som är kristna.
Jag frågade killen om hur han tror att han klarar sig i Iran som kristen. Han sa att han inte ska stanna där, han ska vidare till Turkiet.
Jag kommer i alla fall att hjälpa honom att fixa ett visum för en månad.
22:a februari
Folk är oroliga för coronaviruset som sprider sig över hela världen. Viruset skrämmer afghaner, för här finns ingen möjlighet till sjukvård eller att komma till sjukhus.
Människor har inte råd att betala läkare, om de drabbas kan de dö.
Just nu pratar alla om viruset, så det visar att folk verkligen är rädda.
I många länder är det gratis att gå till en läkare och undersöka sig, men här måste man betala mycket. Det finns få statliga sjukhus och de privata kostar oerhörda summor.
De statliga sjukhusen har heller inte tillräckligt bra utrustning och de flesta av läkarna där har sina privata kliniker. Så de säger:
– Kom till min privata klinik så undersöker jag dig ordentligt!
Där tjänar de mer pengar såklart.
Alla tänker på sig själva. Så för vanligt folk gäller det antingen att ha råd att köpa mediciner eller så dör man av sin sjukdom.
Människor dör ofta utan att ens ha sett en läkare.
Det är ett stor problem att sjukvården kostar mer här än i andra länder. För i länder där det finns jobb betalar människor skatt, så när de blir sjuka behöver de inte betala så mycket.
Jag hade en sjukförsäkring i Frankrike fastän jag var Dublin, så när jag blev sjuk kunde jag besöka en läkare gratis.
23:e februari
Innan jag ens hade hunnit hjälpa min vän med visum, stängdes gränsen till Iran och ingen får åka dit och eller komma därifrån till Afghanistan. Import och export av varor har också stoppat av den afghanska regeringen.
Varför? I Iran har just de första fallen av coronaviruset upptäckts och fler riskerar att drabbas.
Så min kristne vän som verkligen har problem med att stanna i Afghanistan, får inte åka dit eftersom gränsen är stängd.
Jag hoppas att viruset försvinner, för annars blir det ännu besvärligare att leva i Afghanistan – utöver allt elände vi redan har!
I utvecklade länder finns större möjligheter att hindra virusets spridning, men vad ska hända här i Afghanistan? Ingen vet.
Tre smittade i coronavirus har upptäckts i den afghanska provinsen Herat.
Herat är en provins som gränsar till Iran och många reser mellan länderna. Så nu kommer viruset att spridas i Afghanistan.
Tre personer hade blivit sjuka och misstänktes vara smittade – och de visade sig att de verkligen hade viruset.
24:e februari
Dessutom har luften i Kabul blivit mycket mörkare de senaste veckorna, hela staden är alldeles mörk.
På morgonen är det mörkast och man får svårt att andas. Vädret har blivit varmare, men det är fortfarande svart av rök och avgaser. Man ser inte långt.
I Kabul måste människor använda masker mot avgaser och rök, men många gör inte det – fastän avgaserna är farligare än coronaviruset. Varje dag dör människor av avgaserna.
Innan kostade 3 masker 10 Aghani, men nu kostar en mask hela 10 Afghani. De som säljer masker är så klart glada att få sälja sina masker dyrare, de bryr sig inte om andras liv.
Många som är rädda för coronaviruset är beredda att köpa flera masker, även om de kostar tre eller tio gånger dyrare än vanligt.
Snön och regnet räcker inte för att rena luften. Det ger ingen effekt.
Stadens barrträd är alldeles svarta och det finns över huvud taget inte så mycket träd här i stan. Inte så att de räcker för att rena luften.
Och bilarna från 70- och 80-talet släpper ut en massa rök.
Regeringen bryr sig inte om hur Kabuls luft ska bli renare, så det blir ingen förändring. Vem bryr sig om människors hälsa?
25:e februari
Tusentals barn i Kabul säljer plastpåsar för att kunna försörja sina familjer.
Jag såg ett barn som grät och sa:
– Jag måste jobba hela dagen! Jag får 30 till 40 cent (lika mycket som 30 Afghani).
Ett bröd kostar 10 Afghani och en familj äter minst tre bröd per dag.
Afghanska familjer har oftast tre till nio barn. Så ett barn som fyller 6 år måste börja jobba, ifall föräldrarna är handikappade eller inte orkar arbeta. En familj med 9 barn måste göra någonting för att kunna hitta mat.
När vuxna inte kan försörja sig själva, varför gifter de sig och får barn när det är så stora problem i samhället? Barnen måste ju växa upp i det här eländet. De försöker hela tiden att överleva genom att hitta lite mat.
Barnen som jobbar är smutsiga och kan inte duscha eller tvätta sina händer. Så det är risk att många av dem blir sjuka.
Från bussen såg jag ett barn som ramlade, han tappade alla sina ägg på gatan, allt han skulle sälja gick sönder.
I Sverige såg jag inte ett enda barn som gick ensam på gatan, men här i Kabul jobbar barn från morgon till kväll. Varje dag.
Jag ser inte mänskliga rättigheter i Afghanistan. Länder som har kontor här i Kabul med skylten Rädda Barnen – vad gör de? Själva namnet är ingen medicin och räddning för Afghanistans barn.
Många barn får inte tillräckligt mat och de får sjukdomar. Många dör av undernäring.
26:e februari
Idag skedde en explosion här i Kabul. Det var i Daralaman-området och 9 civila skadades, bland dem en kvinna.
På nyheterna sa talesmannen för Kabuls poliskommando, Ferdows Faramarz, att explosionen inträffat på Faiz Mohammed Katib Road.
En talesman för inrikesministeriet, Nusrat Rahimi, sa att bomben placerats i en motorcykel.
Ingen grupp har tagit på sig ansvaret för attentatet, men polisen har börjat sin utredning.
Talibanerna förkastade attacken i sitt uttalande och deras talesman, Zabihullah Mujahid, skrev på Twitter att attacken inte hade riktats mot soldater. Han menade att det kan vara underrättelsetjänsten som försöker skapa misstankar mot Talibanerna..
För attentatet kommer mitt i veckan när en fredsplan håller på att undertecknas mellan USA och Talibanerna. Om det lyckas, kommer fredsavtalet att undertecknas 29 februari.
Vi brukar ibland köra förbi Daralaman – där attentatet hände – när vi åker in till stan. Vi har just flyttat till ett nytt ställe.
Vi flyttade från vårt tidigare hus av säkerhetsskäl, så nu har vi en ny hemlig adress. Precis som för det förra huset.
Men fanns fler anledningar. Vissa av oss är allergiska mot rökning inomhus och irriterades av rök, så vi blev tvungna att lämna det boendet.
Ingenstans är det säkert i Kabul, men vi försöker ändå leva i ett hemligt hus.
Men så fort vi behöver åka någonstans, så vet vi aldrig var det kan ske ett attentat.
**
Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Under hösten 2019 återvände Blankspots utsända reporter till Afghanistan för fjärde gången. Det senaste reportage från den resan kan du läsa här. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
