När spår av radioaktivitet hittades i de australiensiska fåren 1979 var det många som trodde att det kunde röra sig om ett hemligt kärnvapentest. Men ingen visste säkert. Nu presenterar en svensk forskare lösningen på den nära 40-åriga gåtan.
Av Martin Schibbye 14 augusti, 2018
Vad som orsakade explosionen och ljusfenomenen nära ön Marion mellan Sydafrika och Antarktis har debatterats ända sedan 1979. När det fyra dygn senare regnade över Australien upptäcktes det radioaktiva nedfallet.
En vetenskaplig artikel i magasinet Science & Global Security av forskarna Christopher Wright och den svenske kärnvapenexperten Lars-Erik De Geer på Totalförsvarets forskningsinstitut har nu väckt liv i debatten.
Nu hävdar forskare att det radioaktiva ämnen iodine-131 som hittades är just vad man kan förvänta sig efter ett kärnvapenprov.
“Analytiker har tidigare argumenterat för att de optiska och hydroakustiska spåren var indikatorer för ett kärnvapenprov, medan förekomsten av iodine-131 nu bekräftar och utgör en robust bevisning för att det rör sig om en kärnvapenexplosion”, skriver forskarna.
Men vem utförde då – i strid med det internationella förbudet mot kärnvapentester – en provsprängning?
1979 hade ingen av de då stora kärnvapenmakterna behov av illegala tester och Pakistan, Indien och Sydafrika var alla långt i från att kunna utföra egna provsprängningar.
Det enda landet som då återstår är Israel, argumenterar forskaren Leonard Weiss.
Bild: Provsprängning på Bikini-atollen 1946.
