Jämte det självklara stödet till Ukrainas hårt krigsdrabbade folk måste det även finnas utrymme för ytterligare solidaritet, med dem som under mycket svåra förhållanden gör vad de kan för att förändra Ryssland inifrån. Det skriver Martin Uggla från Östgruppen.
Av Blankspot 8 mars, 2022
Text: Martin Uggla, ordförande för Östgruppen för demokrati & mänskliga rättigheter
De vet vad de ger sig in på och vilka risker de tar, ryssarna som protesterar mot kriget. Många års upplevd erfarenhet har lärt dem att deltagande i en regimkritisk demonstration i Ryssland kan leda till polisvåld och fängslande, och i förlängningen relegering från universitetet eller avsked från arbetsplatsen.
Inte för alla, så total är inte repressionen. Men ingen vet i förväg vem som kommer att råka värst ut just den här gången. Vad alla däremot vet är att de i praktiken är rättslösa. Att en falsk anklagelse om exempelvis ”våld mot tjänsteman” kommer att backas upp av dennes vittnande poliskollegor och kan leda till fällande dom även om en filmsekvens från händelsen skulle bevisa att den var grundlös. Att det råder en utbredd straffrihet för de övergrepp som många utsätts för på polisstationerna efter att de gripits.
Jag lyssnar på ett ljudklipp från just en sådan episod efter söndagens demonstration i Moskva, där över 2000 personer greps. Det är en ung kvinna som med sin mobil lyckats spela in hur hon blir slagen, dragen i håret och hånad i samband med polisförhöret. Rått våld ackompanjerat av förövarnas självsäkra kommentarer: ”Tror du att någon kommer att sätta dit oss för det här?”
Så här ser kontexten ut sedan länge, men nu har insatserna höjts ytterligare i samband med Putins invasion av Ukraina och hans rädsla för en kritisk folkopininon mot kriget.
Nya repressiva lagar har införts, med upp till femton års fängelse i straffskalan. I vissa fall med vaga formuleringar om vad som anses utgöra landsförräderi eller extremism, men där tolkningsföreträdet hur som helst alltid ges till åklagarsidan.
Ändå går de ut, ja faktiskt i imponerande antal med tanke på de potentiella följderna.
Jag ser några av dem i mitt Facebook-flöde på väg till demonstrationerna. Och sedan dyker de upp igen, på ett foto inifrån en polisbuss. Eller – om de själva skonats den här gången – med sin beskrivning av dagens upplevelse. Ofta finns ett inslag av humor eller åtminstone munterhet i deras berättelser. Ett segertecken framför kameran. En humoristisk beskrivning av klumpiga ”kosmonauter” – det utbredda öknamnet på tungt kravallutrustade poliser som sätts in mot fredliga demonstranter.
Och en av få kvarvarande oberoende tidningar, Novaja Gazeta, rapporterar på söndagskvällen. Bland annat från Vladivostok. Skribenten har anpassat sig till de nya censurlagarna, som till exempel innebär att kriget i Ukraina inte får kallas ”krig”, och berättar därför om en demonstration ”mot det som inte får nämnas”.
Han skriver vidare: ”Några personer hade på sina kläder band i två färger som vi inte kan nämna. Några stod med plakat, vars innehåll vi inte har rätt att återge.”
Alla som vill förstå förstår. Och vi skrattar. Men ingen ska hysa något tvivel om att det bakom humorn hos dem som på olika sätt uttrycker sin protest mot regimen också finns en rädsla för ytterligare repression. De är rädda. Men de har hittat sätt att hantera och övervinna denna rädsla. Bland annat med hjälp av stöd och solidaritet utifrån, genom att de blir sedda och uppmuntrade. Så att de vågar och orkar ta sig över rädslans och riskernas tröskel även nästa gång.
Häri ligger också en uppfordran till oss i omvärlden. Att inte stanna vid skrattet. Att fortsätta se de goda krafterna i dagens Ryssland. Och att inte inskränka vår solidaritet till att bara gälla det ukrainska folket.
Hoppet om en annan, demokratisk framtid i Ryssland – och därmed även en stabil säkerhetspolitisk situation i Europa – står att finna hos de modiga människor som trotsar risken för repressalier och uttrycker sin protest mot Putinregimen. Det är de som på sikt kan åstadkomma positiv förändring, men de kommer inte att klara det om de inte får stöd och hjälp utifrån.
**
Detta är en argumenterande text. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Foto från Östgruppen. På bilden håller Martin Uggla tal vid en manifestation mot kriget i Ukraina på Sergels torg i Stockholm den 4 mars 2022.
Av Blankspot
Hjälp oss skriva mer om Demokrati!
Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.
Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.
Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
