Reportage om Armenien, Nagorno-Karabach
Oro bland svensk-armenier efter vandalism mot gravar
Efter en armenisk manifestation i Stockholm i början på september vandaliserades en av arrangörernas familjegrav. Nu talar armenier i Sverige ut om att skadegörelse skett de senaste åren och att det upplevda säkerhetshotet mot armenier ökar.
Av Rasmus Canbäck 18 oktober, 2023
– När jag kom hit på söndagen så låg lanternorna krossade och huller om buller. Korset var förstört och inget var i ordning. Jag blev så stressad att jag började städa upp allt med detsamma. Jag skar mig på skärvorna.
Isa-Lei Arminé Moberg drar en djup suck.
– Jag kom på mitt i det hela, att den här gången så måste jag dokumentera vad som skett. Jag vet att jag borde ha tagit bilder på en gång, men du vet… jag var förfärad när jag såg min mormors grav på det här viset, säger Isa-Lei.
Det har gått snart en och halv månad sedan Isa-Lei Moberg i egenskap av medlem i den Armeniska apostoliska kyrkan höll en manifestation vid Raoul Wallenbergs torg i Stockholm den 2 september.
Platsen var noga utvald i och med Raoul Wallenbergs betydelse för förintelseöverlevare under andra världskriget. Armenierna ville påvisa magnituden av blockaden av Nagorno-Karabach som då fortfarande pågick. Internationella folkmordsforskare varnade då för ett annalkande folkmord om den skulle få fortgå.
Dagen efter manifestationen kom Isa-Lei Moberg för att åtminstone själsligt berätta för sin mormor, en överlevare av folkmordet mot uppemot 1,5 miljoner armenier i det Ottomanska riket 1915, om manifestationen.
– Jag brukar komma hit för att slappna av och se efter mormors och morfars gravar. Det finns något vid denna plats som gör att jag känner ro. Denna gång var det annorlunda. Jag blev i stället orolig och ledsen. Det kanske är därför som jag väntat så länge med att berätta om det, säger Isa-Lei Moberg.
Det är inte första gången som graven skändas, berättar hon. Under kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan 2020 skedde det också. Den gången hade någon försökt att välta gravstenen, men misslyckades i och med att den gick för långt ner i marken.
Hon berättar också att andra armenier drabbats av liknande saker de senaste åren. Enligt Isa-Lei Moberg var det flera gravar som utsattes för skadegörelse vid flera kyrkogårdar runtomkring i Stockholm under kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan 2020.
– Ingen har gjort en stor sak av det. För när vi armenier berättar för vänner eller kollegor på jobbet så får vi liksom inget gehör. Alla är överens om att det är förfärligt, men sedan stannar det vid det. Vi har blivit så vana vid att låta det passera – att inte störa, resonerar Isa-Lei Moberg.
Det är svårt att säkert fastställa om det finns en koppling mellan att Isa-Lei Moberg var arrangör till manifestationen den 2 september och att skadegörelsen skedde. Inga andra armeniska gravar vid den allmänna kyrkogården utsattes den helgen för skadegörelse, men de armeniska gravarna är utspridda och därmed inte enkla att lokalisera.
Det som går att konstatera är att kyrkogårdsförvaltningen inte hört om eller noterat annan skadegörelse den helgen, uppger de när vi frågar. Det är också andra gången som just Isa-Lei Mobergs familjegrav utsätts, vilket ger fog att tro att den är känd inom kretsar som vill armenier illa.
Tidigare har illasinnad stämning uppstått i samband med att det skett eskaleringar kring konflikten i Nagorno-Karabach. 2016 dömdes turkiska riksförbundets vice ordförande Barabos Leylani för hets mot folkgrupp efter att ha skrikit “död åt de armeniska hundarna” vid en manifestation under det som benämns som fyradagarskriget mellan Armenien och Azerbajdzjan.
Under kriget 2020 syntes turkiska etnonationalistiska grå vargarna vid en demonstration i Stockholm och när Azerbajdzjan invaderade Armenien 2022 möttes en armenisk manifestation av Grå vargar som gjorde “vargtecknet” mot dem.
Enligt flera studier upplever armenier världen över en ökad “armenofobi” särskilt sedan 2016.
I början på september i år var stämningen återigen mellan Armenien och Azerbajdzjan, trots att Azerbajdzjan militära offensiv mot Nagorno-Karabach inte inletts på ett par veckor, rejält uppskruvad.
Det märktes i sociala medier hur andelen hatfulla kommentarer ökade och informationskriget om blockadens legala status var i full gång. Medan Armenien förlitade sig på Internationella domstolen i Haags order mot Azerbajdzjan, så hävdade Azerbajdzjan att blockaden var i enlighet med folkrätten.
Världssamfundet stod, åtminstone muntligt, på Armeniens sida.
Annelie Sjöström, Stockholm stads kommunikationschef för kyrkogårdsförvaltningen, framhåller att det är viktigt att anhöriga hör av sig så snart som möjligt som att de upptäcker skadegörelse.
– Om något händer med en grav eller smyckningen vid graven vill vi att personen som är ansvarig för graven kontaktar oss. Då kan vi ha extra uppmärksamhet på graven när vi är på plats. Om det är ett tillfälle med skadegörelse på en grav är det den som ansvarar för graven som ska polisanmäla. Om det är upprepade trakasserier eller om det är flera gravar som omfattas så är det kyrkogårdsförvaltningen som polisanmäler, skriver Annelie Sjöström.
Hon skriver också att det är ovanligt att det sker skadegörelse riktat mot olika nationaliteter.
– Med tanke på att på det antal gravstenar som finns på Stockholms stads begravningsplatser, med många olika trosbekännelser och nationaliteter, så förekommer nästan ingen skadegörelse. När det har förekommit skadegörelse eller vandalism är det enligt polisens bedömning ofta kopplat till psykisk ohälsa eller till bus av ungdomar som inte förstår bättre.
Hon skriver också att det finns ett visst samband mellan hur utsmyckade gravarna är och ökad risk för skadegörelse.
– Det är svårt att helt skydda sig för risken för skadegörelse då stadens begravningsplatser är allmänna platser som är öppna för alla. Det vi noterar är att om en grav avviker från hur andra gravar ser ut, exempelvis genom att den är väldigt smyckad, är risken större för åverkan.
Den liberale politikern Åsa Nilsson Söderström, som sitter i Stockholms kommunfullmäktige och är ledamot i Järva stadsdelsnämnd som kyrkogården tillhör, säger att det är ett återkommande problem att internationella konflikter får effekter för stadsdelen.
– Det är inte första gången vi ser hur internationella konflikter får effekt även i vår stadsdel. Det är väldigt sorgligt och upprörande, säger Åsa Nilsson Söderström till Blankspot.
Hon fortsätter resonera att det är oacceptabelt att armenier ska drabbas inte bara i Kaukasien, utan även i Sverige.
– Det folkmord som nu pågår i Nagorno-Karabach är fruktansvärt, och påverkar självklart de armenier som bor här. Att de nu dessutom utsätts för gravskändningar är helt oacceptabelt. Sverige måste bli tryggare och bättre på att skydda de människor som har tagit sin tillflykt hit.
På Riksdagsnivå har frågan om armeniernas säkerhet i Sverige nyligen börjat uppmärksammas. Ordföranden för den svensk-armeniske vänskapsgruppen i Riksdagen, Björn Söder (SD), skrev nyligen en skriftlig fråga till justitieminister Gunnar Strömmer.
I frågeställningen framkommer att armenier anser att säkerhetssituationen försämrats de senaste åren.
Svaret på frågan förväntas komma den 25 oktober.
Inom den armeniska apostoliska kyrkan i Sverige utreder man nu hur säkerheten kan förbättras, berättar Isa-Lei Moberg.
– Sedan kriget 2020, och strax innan det, upplever vi verkligen en ökad otrygghet i Sverige. Det är som om kriget aldrig lämnat oss och vi inte kan slappna av. Det handlar bland annat om obehagliga meddelanden och påhopp som skickas i sociala medier.
Genomför ni några åtgärder?
– Vi försöker ansöka om stöd för att tillsätta säkerhetsvakter när vi har gudstjänster. Men det är bara en lösning till en del av problemet. Jag tror dessvärre att vi kommer få vänja oss vid att ha ett par extra ögon i ryggen , säger Isa-Lei Moberg.
Hon petar undan några löv som har fallit vid hennes mormors och morfars grav.
– Det är så mycket som har hänt i Artsach (Nagorno-Karabach på armeniska) och den etniska rensning som har skett gör att vi alla påminns, återigen, om att vi är folkmordsöverlevare precis som min mormor. Det verkar aldrig få ett slut, men vi får aldrig sluta prata om det. Det är vår moraliska skyldighet.
Toppbild: Ett förstört kors vid Isa-Lei Arminé Mobergs familjegrav. Foto Rasmus Canbäck
