Skolstart i Kabul men inte för alla. I veckans dagbok skriver Mohamad om fredsavtalet och de risker det innebär för landets kvinnor att talibanerna ges mer makt.
Av Mohammad 13 augusti, 2020
Många kvinnor har inga rättigheter och sitter instängda hemma hela dagarna, eftersom deras män misstänker att de skulle träffa andra män annars.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här. )
Vissa män lämnar sin fru och reser till Iran för att jobba. Det dröjer ibland flera år innan mannen kommer tillbaka. Det är inte lätt för kvinnan att klara av att ta hand om barnen och mycket annat i livet, helt själv.
Det finns män som misshandlar sin fru. I vissa delar av landet är det ett helvete att växa upp och kunna klara sig som kvinna. Många kvinnor dör på grund av misshandeln och av de slag som de får mot huvudet.
Om talibanerna får dela makten, kommer landet att styras av män som har dåliga tankar om kvinnor. Därför kommer fredsavtalet med talibanerna att minska kvinnors rättigheter än mer.
På talibanernas tid hade inga kvinnor rätt att jobba eller studera. De jobbade hårt hemma, men aldrig utomhus. Det finns många ställen där talibaner fortfarande styr. Om en kvinna går till domstolen där är talibanerna domare.
Jag blir så trött på att inte mänskliga rättigheter respekteras.
Genom fredsavtalet har parlamentet släppt ut 400 terrorister ur fängelserna och kriminalitet och mord har ökat på ett väldigt skrämmande sätt. Terroristerna sattes i fängelse eftersom de sköt på kvinnor och barn. De greps för att de dödat människor, eller när de försökte bli självmordsbombare.
Vilken tro och vilken lag säger att de ska släppas fria i samhället? Det är ett stort brott mot våra mänskliga rättigheter.
Jag blir rädd att kvinnorna här kommer att tappa sina rättigheter mer än vad de gör nu.
Zarqa är en av dem som blivit offer för sin man. Hennes man var alltid misstänksam mot henne. Han slog henne varje dag. Hon blev trött på hans misshandel och flyttade hem till sina föräldrar för att rädda sig själv.
Efter att maken lovat att han inte skulle misshandla henne mer, gick hon tillbaka till sitt hem och till sina barn.
Men våldet började igen. Han började slå henne och hon rymde men grannens dörr var låst.
Maken tog då hennes kläder och kastade ut henne på gården. Han tog en kniv och skar av näsan på henne. Hon ont och var mycket blodig, men lyckades ändå ta sig till doktorn. När Doktor Zalmay såg hennes sår, bestämde han sig för att operera hennes näsa gratis.
Nu längtar hon efter sina barn, men om hon går tillbaka till sin man, så kommer han säkert att döda henne. Den afghanska domstolen beslutade att inte ge henne sina barn, de bestämde att barnen måste vara hos mannen.
Hon saknar sina barn men får inte träffa dem. Hon vill aldrig leva med sin man igen.
Det här är bara ett exempel. Det finns tusentals liknande situationer runt om i landet, även i Kabul.
Igår exploderade en magnetisk bomb i Kabul. Trots att vi är i en fredsprocess.
När ett land är svagt kommer detta alltid att gynna terrorister.
Jag hoppas att det blir fred i Afghanistan och att flyktingar inte dör på väg till Europa och Iran. Men det är svårt att tro att det ska bli så.
För vilken fred har det blivit genom avtalet?
Afghanistan kommer inte att vara säkert även om det blir fred.
Vägen från Kabul-Kandahar och Herat är väldigt osäker och idag blev många familjer stoppade när de skulle resa dit.
De stoppades av anonyma beväpnade män. Kvinnorna och flickorna blev våldtagna. En flicka var under 18 år. De plundrade passagerarna på pengar och saker, och sedan våldtog de kvinnorna och den lilla flickan.
Det är den enda nyheten som jag skriver om idag. Men det finns massor av liknande situationer.
Regeringen kunde inte rädda passagerarna.
Bland de 400 fångar som ska släppas finns flera av de farligaste talibanerna.
Fredsavtal är bara ett ord.
På de flesta ställen har skolan börjat igen, men många elever har fortfarande inte ett ställe där de kan studera.
En av mina vänner skickade några bilder på sin skola och jag blir ledsen när jag ser deras situation. Jag studerade också i en liknande skola när jag var barn. Vi hade inte tak över och inte heller väggar. De som studerar i den värmen har det mycket svårt.
Det kommer miljoner dollar från omvärlden för att afghanska barn ska kunna studera, men pengarna placeras på andra ställen. Afghanistan har så mycket korruption. Man kan inte tro hur stora summor som försvinner.
Var är regeringen? Vem hör våra röster?
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
