Nyheter om Armenien, Azerbajdzjan, Nagorno-Karabach
Omvärlden fördömer ny azerbajdzjansk kontrollstation vid Nagorno-Karabach
Söndagen den 23 april blockerade azerbajdzjansk militär den nedre delen av Latjinkorridoren. Nu fördöms Azerbajdzjans agerande av omvärlden.
Av Rasmus Canbäck 25 april, 2023
Efter flera månader av verbala önskemål, som har uppfattats som hot av den armeniska sidan, har Azerbajdzjan slutligen placerat en “kontrollstation” på vägen till Nagorno-Karabach.
Kontrollstationen är placerad strax bredvid en rysk militärbas som bevakar vägen mellan Armenien och Nagorno-Karabach. I praktiken innebär kontrollstationen att Azerbajdzjan tar kontroll över gränsen mellan Armenien och den armeniskdominerade regionen Nagorno-Karabach.
Efter krigsslutet 2020 där Armenien, Azerbajdzjan och Ryssland undertecknad ett trilateralt avtal är den så kallade Latjinkorridoren den enda väg in i Nagorno-Karabach.
Avtalet från den 9 november 2020 stipulerar att 2 000 fredsbevarande trupper ska bevaka eldupphöret mellan Azerbajdzjan och armenierna i Nagorno-Karabach, men också att Latjinkorridoren ska fungera som en humanitär korridor.
Sedan den 12 december blockeras korridoren av azerbajdzjanska så kallade miljöaktivister (som har bevisats vara regeringsutsända). Sedan dess kan inga civila ta sig vare sig in eller ut ur regionen utan Internationella rödakorsfederationens hjälp.
Medan Internationella domstolen i Haag har uppdragit åt Azerbajdzjan att med alla tillgängliga medel garantera obehindrad passage in och ut ur regionen, så har Azerbajdzjan inte hörsammat ordern.
I en särskild rapport om Azerbajdzjan som godtogs av EU-parlamentet i mars uppdrar parlamentet åt EU-kommissionen att införa sanktioner mot azerbajdzjanska regimrepresentanter om inte blockaden upphör.
Efter över 140 dagar av blockad anklagas Azerbajdzjan av så väl Armenien som flera västerländska länder (däribland USA och Frankrike) för att bryta mot både Haags order och avtalet från 9 november 2020.
Amerikanska utrikesministeriet understryker i ett uttalande från den 23 april att den fria rörligheten ska garanteras och uttrycker oro över Azerbajdzjans agerande.
Den franska regeringen anklagar Azerbajdzjan för att bryta mot ordern från Haag.
De ryska fredsbevarande trupperna rapporterade den 23 april om att Azerbajdzjan ensidigt och utan samstämmande satt upp en kontrollstation. Därtill kallas det för en ”blockad”.
Den ryska utrikesministern Sergej Lavrov har sedan flera månader tillbaka emotsatt sig det azerbajdzjanska önskemålet om en kontrollstation.
Sent på kvällen den 25 april gjorde även EU-kommissionen ett uttalande genom dess säkerhets- och utrikespolitiska kommissionär Josep Borrell.
“Azerbajdzjan egna initiativ att etablera en kontrollstation vid Latjinkorridoren går strikt emot EU:s tidigare uppmaningar om att minska spänningarna och lösa oegentligheter genom samtal. EU fortsätter att understryka vikten av att ha fred och stabilitet i Sydkaukasien. Rättigheterna och säkerheten för Karabacharmenierna måste garanteras.”
Azerbajdzjan hävdar å sin sida att armenierna i Nagorno-Karabach brutit mot avtalet från 2020 genom att föra in vapen i regionen genom vägen. Dagen innan kontrollstationen sattes upp spreds budskapet i flera av de regimkontrollerade medierna.
Ryska fredsbevarande trupper uppges föra diskussioner med den azerbajdzjanska sidan om att föra bort kontrollstationen.
Till nättidningen OC Media säger den armeniska journalisten Marut Vanyan, som är bosatt i Nagorno-Karabach, att agerandet från Azerbajdzjan kan vara ”början på slutet [för ett armeniskt Nagorno-Karabach]”.
Den armeniske analytikern Sossi Tatikyan har kallat Azerbajdzjans strategi gentemot Nagorno-Karabach för ”krypande etnisk rensning”, vilket syftar till att Azerbajdzjan sakta men säkert tvingar undan den armeniska befolkningen från regionen.
Det görs bland annat genom att långsamt ta kontroll över nya områden eller spärra av vägar till byar som blir isolerade.
Den azerbajdzjanska regeringen hävdar att det endast bor 25 000 armenier i regionen, medan den officiella siffran är uppemot 120 000.
EU-parlamentet röstade i mars 2021 igenom en resolution som fördömer Azerbajdzjan för att på ett systematiskt sätt sprida rashat mot armenier.
Den azerbajdzjanska analytikern Rusif Huseynov, som arbetar för den regimlojala tankesmedjan Top Center, skrev på Twitter i samband med installationen av kontrollstationen att den länge varit efterlängtad.
Mellan åren 1994–2020 pågick fredsförhandlingar om Nagorno-Karabachs status, vilka var på uppdrag av FN:s säkerhetsråd och genom Organisationen för säkerhets och samarbete i Europa (OSSE).
Förhandlingarna har utgått från principerna om ett lands territoriella integritet, folks rätt till självbestämmande och icke-våld. I teorin ska de verka med varandra, men i praktiken har viljan från Azerbajdzjan om territoriell integritet och armeniernas krav på att få rösta om sitt eget öde kommit att verka mot varandra.
Efter 2020 har Azerbajdzjan inte velat gå tillbaka till det internationellt erkända förhandlingsformatet. I stället har förhandlingar skett parallellt med varandra i Bryssel, Moskva och Washington, utan att leda någonvart.
Toppbild: På kort tid tog Azerbajdzjan kontroll över vägen som ligger precis bredvid en rysk militärbas.
