Nyheter om
Ökat våld mot kvinnliga journalister
Förra året mördades nio kvinnliga journalister och tjugotvå tvingas i dag att tillbringa den internationella kvinnodagen utan sin frihet.
Av Stina Zinsmeister 8 mars, 2018
– Dessa kvinnor berättade historier som de trodde skulle göra skillnad. Vi hyllar var och en av dem för sitt mod, trots till slut oöverstigliga odds, skriver Hanna Storm, direktör på International News Safety Institute.
Enligt Committe to Protect Journalists sitter idag 22 kvinnliga journalister fängslade varav sju i Kina och tio i Turkiet. Ytterligare fem sitter fängslade i Vietnam, Myanmar, Iran och Syrien.
Dessutom mördades nio kvinnliga journalister 2017. Det är dubbelt så många som året innan.
– Ett sätt att förklara det på är att kvinnor nu tar större del, att allt fler blir journalister. Vi ser en fördubbling av antalet mördade från året innan men varje fall är unikt, säger Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser.
Daphne Caruana Galizia var en av de mest framstående grävande journalisterna på Malta. På sin blogg Running Commentary hade hon gjort flera avslöjanden rörande korruption och trafficking i hemlandet. Hon dödades i en bilbomb i oktober.
Gauri Lankesh var en högprofilerad journalist och stark försvarare av kvinnors rättigheter i Indien. Hon var även en skarp kritiker mot kastsystemet och den hinduistiska nationalismen. I september sköts hon i sitt hem.
Miroslava Breach Velduce bevakade organiserad brottslighet och korruption i Chihuahua i Mexiko. I mars sköts hon i sin bil. Några dagar innan mordet hade hon skrivit om konflikter kopplade till Juárez-kartellen.
– Att vi nu ser att det sker mord även i Europa med så tydliga politiska motiv är otroligt oroväckande och i de här fallen handlar det om politisk korruption hela vägen upp i etablissemanget. Får vi en sådan miljö så leder det väldigt snabbt till självcensur och att detta är oroväckande är helt klart ett ”understatement”, säger Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan Gränser.
Flera kvinnor har under året befunnit sig i krigsområden eller på andra våldsamma platser. Journalister som ville vara där det händer och berätta med egna ögon om det som sker. Journalistik som världen behöver för att kunna förstå och för att kunna reagera.
Shifa Gardi, Veronique Robert och Tuba Akyilmaz befann sig alla Irak. Dilshan Ibash rapporterade från Syrien. De blev på olika sätt offer för krigsvapen.
Efigenia Vásquez Astudillo var radioreporter från Colombia och sköts när hon bevakade sammandrabbningar mellan poliser och aktivister i Cauca.
Vi minns också Kim Wall. Fallet som skakade om hela Sverige. Rättegången mot Peter Madsen inleddes i dag.
På flera platser runt om i världen har förutsättningarna för den fria journalistiken mörknat.
Enligt en årsrapport av organisationen Reportrar utan gränser fortsätter Kina att vara, som de beskriver det, ”världen största fängelse för journalister” där landet fortsatt att förfölja journalister och bloggare.
I samma rapport beskrivs en dyster bild för journalistiken i Erdoğans Turkiet. Att kritisera regeringen, arbeta för ”fel” media, kontakta en känslig källa eller att skicka krypterade meddelanden kan idag räcka för att en journalist i Turkiet ska fängslas som terrormisstänkt.
Enligt Reportrar utan gränser arresteras och åtalas inte journalister enbart på grund av vad de skriver. Många bli kvar i auktoritära regimers fängelser för att statuera exempel i syfte att tysta ner andra journalister och kritiska röster.
Hot mot journalister kan anta många olika skepnader och hoten kan komma från många olika håll. En undersökning av 2016 gjord av Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet visade att 6 av 10 journalister någon gång varit utsatta för trakasserier, hot och våld i samband med sin yrkesutövning.
Nästan inga av dessa svenska fall polisanmäls. Den vanligaste orsaken är att det uppfattades som en småsak. Den näst vanligaste orsaken är att man inte tror att en polisanmälan skulle leda någon vart.
Dessa hot får dock konsekvenser. För både den enskilde individen men också för samhället. 53 procent av de tillfrågade uppger att de blivit rädda och cirka en fjärdedel säger att det har lett till en form av självcensur.
25 procent har någon gång funderat på att lämna journalistiken.
I dag dokumenteras framförallt när journalister dödas på grund av sin yrkesutövning. Dödliga attacker mot journalister är den allvarligaste formen av censur, men dessa attacker är bara toppen av ett isberg.
– Att bara räkna antalet dödliga attacker säger dessutom lite om de bakomliggande orsakerna till olika hotbilder, säger Sara Torsner som är doktorand vid Centre for Freedom of the Media vid universitetet i Sheffield till Blankspot.
Att uppmärksamma det värsta tänkbara är viktigt men mer arbete måste göras för att förståelsen kring problematiken ska kunna öka.
– Vi vet att olika typer av attacker mot journalister blir allt vanligare, men vi vet relativt lite om problemets verkliga omfattning. Vi vet inte heller tillräckligt mycket om de samhälleliga konsekvenserna av att journalister tystas, säger Sara Torsner.