Jag hoppas att vi under detta år ska få uppleva våra rättigheter och inte behöva leva i rädsla.´, skriver Mohammad i årets första dagbok.
Av Mohammad 4 januari, 2021
När jag letade runt bland nyheterna hittade jag beslutet om att Afghanistans regering ska skicka pengar till flyktingar i Bosnien. Deras läger har brunnit ner och de står utan tält, så nu får de hjälp med ett litet bidrag för att lösa problemet.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Det är så klart bra, men medan vi ser hur andra länder i världen tar språng framåt med fantastisk teknologi är det som om vi här i Afghanistan befinner oss 100 år tillbaka i tiden.
Vad är det då som irriterar oss i Kabul under årets första dagar? Det är samma som innan: avgaser, dålig luft och elektricitet som kommer och går. Även när vi har el så saknas wi-fi, vatten i badrummen och mycket annat. Detta i det som ska vara landets huvudstad. Om någon bryr sig om Corona här? Nej! Folk tänker på att hitta ett jobba och få tag i mat.
En annan sak som aldrig kommer att ske verkar vara det här fredsavtalet. Om inte talibanerna accepterar landets lagar blir det ingen fred. Och om Afghanistans regering accepterar talibanernas förslag kommer de bli ännu farligare och kvinnors rättigheter och de mänskliga rättigheterna försvagas.
Det blir krig i landet mellan de olika folkgrupperna tills någon tar makten.
För oss som är hazarer skulle det sluta illa. Vilken skulle vara vår plats i ett framtida Afghanistan styrt av talibaner? Det kan komma att besannas. När vi sökt asyl i Sverige så får vi avslag om vi uppger att vi flytt på grund av att vi är hazarer. Enbart det anses inte vara skäl för asyl. Flyr vi till Iran skickar de tillbaka oss. Pakistan är lika farligt. Vart ska vi ta vägen om landet överlämnas till talibanerna?
Ingenstans finns det att fly.
Nyligen halshöggs 11 personer i Pakistan. Vanliga arbetare som jobbade med stenkol. Vad hade de gjort? De försökte bara försörja sina barn och familjer genom att jobba hårt under jorden.
Sverige fortsätter att utvisa och jag vet inte längre vad ordet mänskligheten ska säga mig som kämpar mot omänskligheten.
Men jag hoppas att vi under detta år ska få uppleva våra rättigheter och inte behöva leva i rädsla. Ikväll sover ni i Sverige lugnt och tryggt, medan jag blir mer och mer stressad. I Sverige var stressen en annan, då funderade jag på hur min framtid skulle se ut med jobb och när jag skulle kunna bli svensk? – men av de funderingarna blev det inget.
Här stressar jag över mitt liv.
Så är det i Afghanistan.
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
