Röster om Afghanistan, Dagbok
Snart börjar vintern – Dagbok från Kabul vecka 47
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Just nu är min situation i Afghanistan bara för dålig. Det här är min dagbok:
Av Mohammad 21 november, 2019
19 november
I Afghanistan finns det nästan inga kylhallar för frukt och andra matvaror, så det finns små möjligheter att spara livsmedel från sommaren över vintern. I Afghanistan har vi inte heller el dygnet runt, så vi kan inte fixa vad som behövs för att förvara varor som måste kylas.
Det finns mycket frukt och potatis, som säljs billigt till Pakistan. Där finns det stora möjligheter att spara allting. Så Pakistan köper en massa frukt från Afghanistan på hösten och på våren säljer de tillbaka samma frukt till oss.
På vintern blir därför allting som behövs mycket dyrare. Många får det besvärligt med matkostnaderna. Och Pakistan, de får stora fördelar som mellanhand.
Det är ett stort problem att Afghanistan inte har tillräckligt med el. Det betyder att många får sjukdomar, eftersom de äter mat som skulle behöva förvaras i kylskåp. I Kabul ser man många slaktare som har flådda djur hängande i butiken och köttet kan förstöras om det hänger länge i värmen.
När det är säsong för en viss frukt blir den jättebillig och när den säsongen är över blir den väldigt dyr igen. Många kan absolut inte köpa frukt.
Också i andra länder ändras matvarors värde, men absolut inte så mycket som här! Det är så att man blir förbannad när man går ut och handlar. Jag brukar köpa tomater från en affär och de kostar 25 afghani per kilo en dag och när jag går dit nästa dag, kostar samma 70 afghani per kilo!
Det är inte vinter i Afghanistan än, men mycket ändras här då.
Det är så mycket saker som vi måste göra för att förbereda oss för vintern. Vi måste bland annat köpa kol och kaminer för att värma huset.
18 november
Talibanerna har makt på många ställen i Afghanistan där de och regeringen ligger i konflikt, eftersom båda vill styra över samma provinser.
Hur stor makt har Talibanerna i Kabul? Det är svårt att säga, jag vet inte. Men det sägs att de har makt över vissa små ställen i Kabul, nära provinsen Maidan Wardak. De skickar ibland terrorister därifrån för att spränga ett bestämt ställe.
Varifrån får talibanerna sina vapen? Har de en egen industri för att tillverka vapen? Är Talibanerna en slags regering som på lagligt sätt importerar vapen? Över vilka gränser kommer vapen till Afghanistan och vem hjälper talibanerna att smuggla in dem? Det är frågor jag funderat på och jag har kommit fram till detta:
– Talibanerna får flest vapen från Pakistan och de har även iranska vapen, det har jag själv sett på nyheterna.
– Talibanerna har ingen egen industri för att tillverka vapen, det är inte ett jobb de gör.
– Talibanerna anser att många av människorna i Afghanistan inte är riktiga muslimer. De lär unga män att de kommer till paradiset om de dödar tio afghaner, helst soldater och hazarer. Människor som jag pratar med här i Afghanistan, menar att Talibanerna oftast vill döda Hazarer.
17 november
Här i huset där vi bor, brukar vi äta mat tre gånger per dag. Till frukost dricker vi mest te, vissa dricker grönt te och andra dricker svart.
I Sverige brukade jag äta müsli och en macka till frukost.
Några sover länge och äter inte frukost alls. Frukost är en viktig måltid, men vissa sover för länge. De kanske spelar spel eller tänker för mycket på nätterna, så som vi brukade göra i förvaret.
Jag själv tänker för mycket på nätterna och ibland har jag svårt att sova. Men jag vaknar klockan sju varje dag. Ibland sover jag bättre och vaknar piggare och ibland, när jag tänker så mycket, vaknar jag inte så pigg. De senaste dagarna har det blivit bättre för mig med sömnen. Några åt aldrig frukost i Sverige heller, de har blivit vana med att lägga sig sent och sova länge.
Till lunch äter vi olika saker, ibland ris och potatis, ofta vegetarisk mat som är bra för kroppen och ibland Qabuli, den bästa traditionella afghanska rätten. Vi äter samma mat till lunch och middag. Snart börjar vintern. Om vi grabbar ska kunna äta lite bättre mat, så behöver vi mer ekonomiskt stöd, eftersom alla saker blir väldigt dyra i Afghanistan på vintern, både frukt och grönsaker.
I dag fick kocken som lagar vår mat ett krampanfall. Han bodde i Sverige och fick avslag på sin asylansökan, utvisades hit till Afghanistan och blev missbrukare. En dag brände han sin fot, det var när han bodde under bron i Pule-Sokhtah. Han fick hjälp med att hitta sjukvård så att hans fot blev bra. Den som vårdade honom tvättade bort alla infektioner. Han blev bättre i foten och blev han hämtad hit till huset.
Först fick han gå till missbrukarvården och de hjälpte honom att sluta med droger. Han säger att han har slutat, men sedan han fick komma in i huset misstänker vi att han kanske inte har gjort det. Han får absolut inga pengar av oss till att köpa droger. Ingen får ta droger om de vill bo här. Om vi upptäcker att någon verkligen använder droger, är det första vi kräver att de samarbetar och går till missbrukarvården. Om de inte gör det, så säger vi att de inte får bo här om de fortsätter.
För det är farligt för ungdomar som kommer nya till huset.
I bland krampar han och biter i sin tunga. I dag hände det igen. Han får jättehård och svår kramp och biter i tungan. Det kommer mycket blod från munnen och han har ont i flera dagar i tungan och tänderna. Det händer ofta och det finns risk att han biter av sin tunga och får tandfrakturer, eller att han kvävs av allt blod som kommer upp i munnen.
Kanske ska man tro på honom när han säger att han slutat? Det är ju inte lätt att veta med missbruk? Kanske har han epilepsi? Eller en reaktion av att ha tagit droger tidigare? Han har träffat en läkare, men bara för att undersöka foten. Inte för kramperna. Han behöver i så fall hjälp med pengar för att gå till doktorn för att undersöka vad som händer med hans hjärna och varför han får kramper. Men det är ju inte lätt med läkare i Afghanistan.
Jag träffar många ungdomar som utvisats och som får problem. Många blir haschmissbrukare, vissa börjar röka cigaretter, andra äter tramadol. Jag frågar varför de gör så och de svarar mig: “Vi har ingenting att förlora! Vi gör det för att tänka lite mindre på vardagen, för att slippa tänka”.
I går pratade jag med en kille som utvisades från Tyskland förra året. Han berättade att han har sin familj i Ghazni, men inte vågar åka dit, eftersom han är rädd att talibanerna ska fånga honom på vägen. Han har inget jobb och ingenstans att bo, så en person i Tyskland ringde mig och bad mig att hjälpa honom och visa honom hur man kan leva här. Jag berättade om hur man kan skaffa ett jobb och göra så att man får en bättre situation.
Men personligen har jag inte pengar att kunna hjälpa honom med.
Jag ser många utvisade varje dag som faktiskt behöver hjälp. Många behöver hjälp med att lämna landet och andra behöver ett jobb. Att skaffa jobb är svårt i Afghanistan, men om man försöker så går det att hitta ett.
Om man inte är hotad av något personligt skäl förstås, som killarna här i huset där jag bor, då kan man inte söka jobb.
16 november
I Afghanistan ser man olika slags djur som rör sig på gatorna. Varje dag ser jag katter och hundar. Afghaner tänker olika om olika djur. Många tycker att vissa slags djur är smutsiga och att man inte får ta på dem eller äta deras kött.
Djuren som de anser smutsiga är hundar och grisar. Vissa accepterar hundar och har en hund hemma, men tillåter aldrig hunden att komma in i vardagsrummet eller där människor lever, hundar får leva ute på gården.
Men ingen accepterar grisar.
Människor tänker att gris är Haram, alltså synd, och man får inte äta köttet. Många tänker att griskött är äckligt och tror att man blir sjuk när man äter det. Det beror på att man redan som barn får lära sig att gris är Haram och accepterar att verkligheten är så.
Inne i Kabul ser man ofta både kråkor och skator. Och i många affärer säljs flera olika sorters fåglar som bor i burar.
Gathundar finns på varje gata och har jättesvårt att skaffa mat. De letar alltid efter något att äta. De flesta hundarna finns i områden där folk är lite snällare och inte slår dem. På områden där barnen slår hundar, vågar de inte leva. Ofta lever många hundar på samma ställe.
Katter finns det inte så många av, eftersom gathundarna är deras ovänner. Katter lever gömda och springer iväg när de blir rädda för hundar eller människor.
Hundar är ett av de snällaste och smartaste djur som finns faktiskt. Det är lätt att tycka om dem. Men gatuhundar rymmer inte från människor, fastän jag ser barnen kasta stenar på dem på vissa ställen. Hundarna blir rädda, men de är tvungna att leva bland folk för att få lite mat.
Ett annat problem att det ofta är vanligt bland afghaner att ordna matcher mellan två hundar som ska bråka varandra. Publiken spelar om pengar och ägaren till hunden som vinner matchen, får pengar av andra ägare. Samma sak görs med fåglar. De tränas för att bråka och sedan gör två ägare en match mellan sina två fåglar. Och samma där, ägaren till fågeln som vinner, får pengar av de andra. Hundarna får stora bett av varandra tills en av dem vinner, och fåglarna blir såriga för att vinna. De kämpar väldigt mycket och ibland händer det att en av dem dör av betten. Både fåglar och hundar.
Regeringen förbjuder inte spelen och inte Talibanerna heller. Talibanerna tänker inte på sådant, de tänker mest på hur man dödar människor. De tvingar på folk sina regler i områden som de styr över och ingen vågar säga ifrån, annars får man dödsstraff. Regeringen har så mycket att göra så de tänker inte på djur.
15 november
Tron på en Gud är en känsla som många miljarder människor delar. De flesta människor tror på Gud. Vissa har sin Gud i sina känslor och vissa har Gud som en staty. De största religionerna har Gud i sina känslor, som kristna, muslimer och judar.
Jag ska berätta om hur människor tänker i Afghanistan.
Hur tänker muslimer om Gud? Alla muslimer tror att Gud är osynlig för våra ögon. Gud har koll på hela universum och allting som finns där. Muslimer tänker att Gud är ensam och inte har några barn eller föräldrar. Gud behöver ingenting och kan göra hur mycket som helst.
Gud är den röda tråden i livet för muslimer. Om det upptäcks att någon säger att Gud har en son som heter Jesus, får personen direkt dödstraff i Afghanistan och i flera muslimska länder. Kristna får inte bygga en kyrka här och judar får inte bygga en synagoga.
I kristna länder får muslimer bygga sina moskéer, men när det gäller Afghanistan så får ingen bygga en kyrka.
I Afghanistan bor många olika religiösa människor som tycker att andra religioner är helt fel. Man får inte byta ut sin känsla för Gud. Om man gör det så blir man “murtat”. Det är ett uttryck som man använder i Afghanistan och kallar den som ändrar sin religion. Personen blir murtat och alla har rätt att döda honom eller henne direkt.
Jag tycker personligen att religion är frivillig och att man har en känsla för Gud eller inte alls. Hur kan en människa straffa en annan levande människa som har sin egen känsla och tror på den?
Om vi ser på självmordsbombare, så är de säkra på att de kommer direkt till paradiset. En religion kan ju också vara en känsla som man lärde sig när man var liten, av sina föräldrar eller någon annan. När man är barn lär man sig så många saker och man kan även lära sig det som är fel.
En självmordsbombare har som en nyckel om halsen och tror så klart på att nyckeln öppnar paradiset. En frisk hjärna accepterar inte det som en sanning, utan tänker att någon har hjärntvättat personen som tror så. En frisk hjärna kan inte heller acceptera att man dödar många människor som är helt oskyldiga.
Jag tror att man måste läsa böcker och upptäcka att det finns en väldigt stor värld. Det finns många miljarder människor och man måste acceptera alla.
Många känner att allt som vi får kommer av Gud. Vi måste acceptera alla slags religioner. Det kommer aldrig att bli så att alla har samma religion eller samma Gud.
14 november
Explosioner är ett stort problem som många familjer drabbas av. Vissa blir handikappade, vissa har inga händer eller inga fötter. Många skadas i ögonen och en del har inte alls kvar sin hudfärg som den var.
Explosioner inträffar ofta inne i moskéer dit shiamuslimer brukar gå. Hazarer är shiamuslimer och tusentals hazarer har dött eller blivit handikappade. De flesta terrorattentat som sker i Kabul drabbar hazarer.
Talibanerna tränar självmordsbombare för att de ska kunna gå in bland hazarer i moskéer eller på bröllopsfester. De spränger sig mitt bland folk och många dör. Explosioner sker mest i polisstationer eller nära shiamuslimska moskéer, på hazarers bröllopsfester och nära bröllopshallar är det också farligt. Många hazarer har drabbats av terrorattacker eller självmordbombare när de utfört sina traditionella ritualer.
När Talibanerna gör attentat mot hazarer beror det på rasism och religion. Hazarer är deras första mål. Samma gäller för IS, som också organiserar terrorattacker mot Hazarer.
Men det är inte bara hazarer som drabbas av terrorbomber. Talibanerna har också problem med regeringen och där spelar det ingen roll för dem om du är hazar eller Pashtun. De flesta attentat som sker på polisstationer eller när soldater drabbas, beror på Talibanernas ilska mot regeringen. De dödar ofta människor som jobbar med regeringen och med andra länder, de fångar dem på vägarna och så dödar de dem.
Jag bor här och upptäcker att man inte kan hitta någon människa som lever i lugn och ro. Afghanska politiker förflyttar sig i skottsäkra bilar med många polisbilar omkring.
Om Afghanistan var säkert – varför skulle de åka med polisbetäckning till sina arbetsplatser och bostäder?
När man inte bedömer att landet är drabbat av osäkerhet, så bedömer man faktiskt fel. De som tycker att Afghanistan är säkert, är så välkomna att bo här i några månader på olika ställen i landet. De kan resa till olika städer, så att de upptäcker att Afghanistan är det farligaste landet i världen och som har högst antal döda den senaste tiden.
Du som utvisar ungdomar, du får inte säga att Afghanistan är säkert. Snälla. Tänk rätt i vad du gör och i allt du kan bestämma.
**
Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Vi har nyligen för fjärde gången haft en reporter på plats i landet.Det senaste reportage kan du läsa här.
