Röster om
Ni frågade mig: vad ska du göra i Grekland?
KRÖNIKA: 4854 människor har anlänt till den grekiska ön Lesbos hittills under 2018. För april månad är det en ökning med nära 300 procent jämfört med samma tid förra året. Volontären Anna Benedictsson. beskriver situationen på plats.
Av Gäst 13 maj, 2018
I soluppgången drar jag av bebisarnas dyngsura strumpor.
Någon tänder en cigg. Jag hör mina kollegor säga att allt är okej. Det kommer bli bra nu.
Jag hör att de darrar på rösten.
Jag vet inte hur många barn vi lyfte av båten just den där natten, men väldigt många. Knäpptysta. Storögda. Dyngsura.
Vi vet hur man gör hjärt- och lungräddning på små barn med vatten i lungorna.
Ni frågade mig, vad jag skulle göra i Grekland.
Någon säger ‘grill, grill’ och pekar på varandra, vissa av barnen pekar också och fnissar. Vi har packat in barnen i foliefiltar och knutit en knut som mössa runt deras huvuden. Filtarna reflekterar soluppgången. Röken från cigaretten sprider sig.
De flesta är bara stilla. Tysta. Lugna.
Solen går upp. En man ligger i gräset och gråter. Ett barn frågar efter sin mamma. Hon orkar inte svara.
Det är något bisarrt över att sitta där på stranden, i soluppgången som är så fruktansvärt vacker och bländande och packa in små iskalla barn i foliefiltar. Jag trycker ner deras inpackade fötter i dyngsura skor igen.
Knäpper den blöta jackan. Försöker att inte tänka på Bianca.
Vi är långt ute på en stenstrand, båten är gjord av ett pussel av plywoodplattor. För varje våg släpper den in vatten i skarvarna.
48 personer satt i den.
En man har ett skadat ben. Vi försöker hitta sätt att bära honom på men vi hittar inget som håller. Hans vän bär honom på ryggen, över stenstranden i säkert en kvart.
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är läget i Grekland ansträngt. Antalet migranter och flyktingar, många från Syrien och Irak, ökar igen.
Jag och mina kollegor säger att allt kommer att bli bra. De har klarat sig över havet. Nu ska de klara sig i Moria, lägret med över 7 000 människor, tält och sjukdomar. Ett läger byggt för 2 000.
Därefter vet vi inte. Vi vet inte om allt kommer att bli bra, men vi säger det.
Jag fiskar upp en liten sko. Jag fiskar upp en liten napp.
Familjer fortsätter korsa gränsen mellan Turkiet och Grekland, varje natt. De tror på något. Det finns något kvar i dem att kämpa för.
Det känns ibland omöjligt för mig att förstå hur mycket motstånd en människa kan stå emot.
Ni frågade mig: vad ska du göra i Grekland?
Text: Anna Benedictsson
**
“Röster” är en typ av läsartexter kring våra bevakningsområden med en mer personlig ton. Läs mer om dem här.
Vill du se mer journalistik om migrationsfrågor? Swisha då till 123 554 35 41 (glöm ej att ange mailadress och märk bidraget med migration) eller sätta in valfritt belopp här så kan du bidra till att vi kan fortsätta bevaka frågorna.