Röster om Afghanistan, Dagbok
Möt Afghanistans unga skoputsare – Dagbok från Kabul vecka 50.
Nu när skolorna är stängda är det många barn som jobbar för att hjälpa sina familjer. Men en del barn jobbar även när skolan är öppen eftersom deras familjer behöver inkomsterna. Det är inte som i Sverige där man är barn tills man fyller 18 år. Tvärtom.
Av Mohammad 9 december, 2020
Det är kallt och blött i Kabul nu. På trottoaren sitter två små tjejer och putsar skor.
När jag frågar dem varför de sitter här, säger de att om de inte arbetar kommer inte deras familj att klara vintern. För pengarna kan de köpa kol och värma huset och mat till kvällen. Stenkol och ved kostar extra på vintern.
Familjer som inte har råd med stenkol kommer att frysa i vinter.
När jag slår mig mer bredvid barnen för att fråga dem om deras liv så är det många som stirrar på mig och undrar varför jag pratar med barnen. De två tjejerna berättar för mig att de är nöjda med jobbet som skoputsare och att de jobbar i alla väder. Även en dag som denna då det regnar. De har alltid fått jobba för att kunna köpa bröd och kläder. När jag frågar vad deras pappa jobbar med så berättar de att han har en skottkärra. Då förstod jag hur deras situation ser ut. Det finns många i Kabul försörjer sig på att köra skottkärror.
- OM DAGBOKEN
- Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul. (Läs tidigare veckors inlägg här.)
Flickorna berättar att en av dem går i skolan när det är lektioner men inte den andra. Nu är alla lediga fram tills nästa år då skolorna börjar igen. Men den andra flickan säger att familjen inte har råd att låta dem gå i skolan bägge två. Så hon får jobba.
Ibland på kvällarna frågar hon sin syster vad de lärt sig.
Jag frågar dem hur stor skillnad det egentligen gör för familjen om hon putsar skor istället för att gå i skolan? Dessutom kostar det ju med skokräm, borstar och trasor.
Flickan förklarar för mig att om hon putsar tre par skor på en dag så kan hon på kvällen köpa tre bröd och det räcker för en person att somna mätt.
– Hade jag inte putsat skorna hade en i familjen inte kunnat äta.
De är stolta men jag ser hur svårt liv de lever. Om ingen putsar sina skor i regnet kommer de inte att kunna köpa några bröd. Nu på vintern är livet ännu hårdare mot landets fattiga när det snöar och regnar.
Jag klarar inte en timme med blöta kläder, men flickorna har inget val, de måste äta.
Jag säger hej då till dem och funderar på hur de ska de få i sig alla vitaminer som behövs när man växer?
På vägen hem passerar jag en gammal man. Vi småpratar och han berättar för mig att han inte längre minns hur ris smakar. Han lever på bröd och te. Det är inte gratis med varmt te, men farbrorn säger att det kommer han att prioritera nu när det blivit kallt.
**
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Läs alla Mohammads tidigare dagboksanteckningar här.
