Nyheter om Armenien, Nagorno-Karabach, Turkiet
Minnesmärken för armeniska folkmordet vandaliserade på årsdagen
Under årets minnesdag för folkmordet mot kristna 1915 i Ottomanska riket har vandalism mot minnesmärken skett. För Blankspot berättar ättlingar till folkmordsöverlevande om trauman som väcks till liv.
Av Rasmus Canbäck 29 april, 2022
– Hyckleriet känns bittert. Världen fortsätter att upprepa att den värdesätter mänskliga rättigheter och demokrati men ansluter sig till en diktatur (Turkiet). Denna diktatur tolererar inte bara förnekande av folkmord utan uppmanar att upprepa det.
Ani Pogosjian skriver till Blankspot. Hon är uppgiven säger hon. Det är dagen efter den 24 april då armenier och andra folkmordsöverlevare minns dagen för folkmordet i det Ottomanska riket 1915 då uppemot 1,5 miljoner människor mördades av etnonationalistiska turkiska krafter. Merparten av de drabbade var armenier, men även assyrier, syrianer och pontiakgreker.
I år uppvelever Ani att hatet mot armenier är värre än någonsin, vilket hon skrivit om på Twitter. Det har cirkulerat bilder på när Turkiets utrikesminister, Mevlut Cavusoglu, gjorde ”vargtecknet” mot armenier i Uruguay och ett minnesmärke till folkmordet i Belgien har blivit vanhelgat med den turkiska etnonationalistiska gruppen Grå vargarnas symbol.
Vargtecknet härstammar från en turkisk myt om att det turkiska folket härstammar från vargarna. Det används i dag av framförallt människor som sympatiserar med Grå vargarna, eller med den panturkiska ideologin (turanism). Den senare innebär en expansionistisk idélära om att den turkiska världen, från Istanbul i väst till Kina i öst, ska fysiskt enas. I dag är det endast Armenien som geografiskt står emellan.
Ani som inte bor i Armenien upplever stora delar av minnesdagen genom sociala medier och har utstått påhopp och hat.
– Det har verkligen hänt något de senaste åren, säger Ani. Det är som om Turkiets egentligen ganska latenta folkmordsförnekelse har fått utrymme att bli öppen. Man kan se att vandalismen av folkmordsminnesmärken passerar obestraffat. Ingen åtalas för det. I slutänden känns det väldigt ensamt, som armenier, att hela tiden bemöta detta. Och i år är det verkligen värre än någonsin med allt det öppna hatet även i sociala medier.
I Armenien hålls varje år ett fackeltåg där de deltagande vandrar från huvudstaden Jerevans stadskärna till minnesmonumentet strax utanför centrum. Liknande minnesceremonier hålls bland diasporan över hela världen.
Erkännandet av folkmordet är en årligen het politisk fråga i många länder. Medan Turkiet och dess allierade Azerbajdzjan, där den senare är i en pågående konflikt med Armenien, nekar till folkmordet så har många västerländska länder valt en mellanväg där man varken erkänner eller nekar det. Turkiet har nyligen neutraliserat sin relation till Armenien efter att ha varit en aktiv part i kriget 2020.
Förra året kallade Sveriges utrikesminister Ann Linde folkmordet för en ”massaker”, vilket möttes av kraftig kritik av personer tillhörande minoriteterna som utsatts för folkmordet. Det var efter att USA:s president Joe Biden erkänt att folkmordet ägt rum.
2009 tog Socialdemokraternas partistämma beslut om att man ska erkänna folkmordet om man hamnar i regeringsställning, och 2010 fattade Riksdagen ett majoritetsbeslut om att erkänna folkmordet. Varken alliansregeringen eller nuvarande regering har hörsammat det.
Svante Lundgren som forskar vid centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet, och som har skrivit mycket om det armeniska folkmordet förklarar för Blankspot att den upptrappade retoriken kan ha att göra med kriget i Nagorno-Karabach 2020.
– Jag tror att orsaken till att detta eskalerade i år är Karabachkriget 2020. Inte minst azerbajdzjanerna är ännu segerrusiga och njuter av att strö salt i såren hos armenierna. Så man hånar och förlöjligar Armenien och armenierna. Det sker till och med från officiellt azerbajdzjanskt håll, till exempel genom den rasistiska troféparken som anlades i Baku [som Blankspot skrivit om]. Och i sådan atmosfär inser man ju att det kommer att göra extra ont hos armenierna om man sprider sitt hån och förakt på en för dem så betydelsefull dag som 24 april.
Han vidareutvecklar resonemanget med att det också har att göra med förra årets erkännande av folkmordet från USA.
– Varje gång någon politisk församling gör ett uttalande om att man ser dessa händelser som ett folkmord – eller USA:s president använder ordet genocide i sitt uttalande, vilket Biden gjorde både ifjol och i år – upplever armenier och andra offergrupper som assyrier/syrianer det som en upprättelse.
Men trots att det kan upplevas som en upprättelse menar Svante att det kan få en motsatt effekt i Turkiet.
– Däremot är det tveksamt om ett erkännande ökar trycket på Turkiets regering att ta ansvar för sin historia. Reaktionen kan tvärtom vara att man bara förstärks i sin paranoida föreställning att västvärlden är fientligt sinnad mot Turkiet.
I Turkiet väckte minnesdagen uppmärksamhet när landets enda armeniska parlamentsledamot, Garo Paylan, i år lade fram en motion om att man ska erkänna folkmordet. Paylan representerar det kurddominerade HDP-partiet, men som profilerat sig som minoriteternas parti.
En stor del av parlamentarikerna sitter i fängelse efter att ha blivit dömda för att vara terrorister. Det är något som bland annat människorättsorganet Human Rights Watch kritiserat.
Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan kallade Garo Paylan för ”förrädare” efter att ha lagt fram motionen.
– Vi vill inte att de (sådana som Paylan) ska vara parlamentsledamöter. För det första, mitt land kan inte tolerera den här typen av förrädare som är förlängning av terroristorganisationen PKK. De matas av nationens skattebetalare och deras löner. Faktum är att det här är förräderi.
Efter parlamentsvalet 2018 gick Erdoğans parti, AKP, in i ett samarbete med etnonationalistiska MHP. Grå vargarna är formellt MHP:s ungdomsfraktion, men i praktiken är det en radikal rörelse inom och utanför partiet som kritiserats för våldsbejakande extremism.
I Sverige har den en aktiv föreningsgren. I tidigare granskningar av azerbajdzjanska organisationer som Blankspot gjort har Grå vargarna förekommit. Bland annat har de deltagit vid demonstrationer kring Nagorno-Karabach.
I Norge har det därtill cirkulerat bilder på när Turkiets ambassadör, Fazlı Çorman, poserat med panturkiska budskap vid demonstrationer för Nagorno-Karabach 2020.
När Turkiets utrikesminister gör vargtecknet mot armenier på minnesdagen för folkmordet, och när Turkiets ambassadör i Norge poserar framför panturkiska budskap är det med ovanstående historik i åtanke.
I år har ingen i Sveriges regering kommenterat ett erkännande av folkmordet mot armenier 1915. Förra året var Ann Linde ordförande för OSSE, och ett av huvudområden var att initiera fredsprocessen i Nagorno-Karabach, och i år överväger Sverige ett Nato-samarbete där Turkiet ingår. Dessutom är Turkiet en viktig part att förhålla sig till i kriget i Ukraina, där landet hittills agerat medlare mellan Ryssland och Ukraina.
Om dessa frågor påverkar varför Sveriges regering går emot Riksdagens majoritetsbeslut om ett erkännande förtäljer inte historien.
Ani Pogosjian upplever hursomhelst ett upptrappat hat mot armenier, och kopplar det till världens realpolitik.
– Det känns förstås annorlunda än tidigare år. Att vi är ensamma har verkligheten visat. Det faktum att vi är så sårbara känns tyngre än någonsin och känslan av att Turkiet undgår bestraffning för sin hatiska retorik får vi leva med. Det känns som om det inte finns något som förhindrar att ännu ett folkmord mot armenier ska ske igen.
Toppbild: Armenier går i fackeltåg genom Jerevan för att minnas folkmordet. Foto av Irina Safaryan
