Frisk luft i Kabul men talibanerna fortsätter att attackera civila runt om i landet. Det skriver Mohammad om i veckans dagbok.
Av Mohammad 17 april, 2020
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul.
I dag vandrade jag i över åtta timmar uppför Kabuls högsta berg. Det var molnigt och kallt väder.
Jag gick dit upp tillsammans med min kompis som jag bor med. Han utvisades också från Sverige i början av 2019. I morse tittade jag upp på berget och sa till honom:
– Vad tror du? Klarar vi att gå uppför hela berget?
– Det blir jättebra, sa han. Jag blir bara uttråkad av att sitta hemma så mycket utan att göra någonting.
Vi började gå uppför och det var första gången på fem år som jag hade en så lång vandring framför mig. När vi kommit till hälften, började jag bli trött och funderade att gå tillbaka. Men min kompis sa att vi måste fortsätta uppför hela berget.
Så jag sa ja.
Vi fortsatte att klättra uppför berget och vissa delar promenerade vi. Så länge det gick bra fotograferade jag och ringde även live till mina kompisar i Sverige, för att visa dem berget.
Sedan började det regna och vi blev blöta, men vi fortsatte ändå gå uppför.
När jag tog mig till Sverige, år 2015, promenerade jag 12-14 timmar om dagen. Idag påmindes jag om att jag hade så många tuffa dagar det året. Mitt liv var hotat och jag blev så lycklig över att kunna ta mig hela vägen till Sverige.
Det var skönt att promenera i den rena luften som Kabul har just nu. Det var absolut rent och klart väder, sånt som vi inte har sett på tio år.
Många människor dör annars av stadsluften som är full av avgaser, men nu gör coronaviruset så att människor får andas bättre luft. Företag och marknader som släpper ut avgaser är stängda och det är inte alls lika många bilar som kör runt i stan.
Till slut kom vi hem.
Det var nästan mörkt innan kom vi ner från berget.
Just nu har jag så ont i benen att jag nästan inte orkar gå, för vi promenerade så långt på en gång. Men det var skönt och det var värt det.
Annars fortsätter resultatet av fredsavtalet mellan USA och talibanerna att döda människor i olika delar av landet.
Talibanerna har dödat och skadat minst 30 soldater ur säkerhetsstyrkorna under de senaste fem dagarna.
Attacker och anfall har intensifieras i Takharprovinsen, i landets nordöstra del, och lokala tjänstemän och invånare varnar för att talibanerna redan har nått utkanten av centrala Takhar. De menar att om regeringen inte inser situationens allvar, så kommer staden Takhar snart att falla i Talibanernas händer. Man befarar att de snart ska kunna ta makten över provinsen.
Så många som 23 människor ur säkerhetspersonalen i Takhar har dödats de senaste dagarna. 6 andra har skadats.
Även om talibanernas attacker i Takhar har ökat de senaste månaderna, så har säkerhetsstyrkorna där drabbats allra mest de senaste dagarna.
Det är inte bara i en del av landet som Talibanerna dödar civila eller soldater, det sker på många ställen. Talibanerna dödar fler än coronaviruset i Afghanistan.
I lördags kväll attackerade talibanerna säkerhetsstyrkor i Chah Ab-distriktet och dödade 9 civila.
Och senast i går kväll utförde de en attack i Khaja Ghar-distriktet i Takharprovinsen, där 18 lokala soldater dog och tre andra sårades.
När soldater dör, blir många tusen barn runt om landet utan sina pappor. Soldaterna har oftast sina familjer i Kabul och när männen dödas kan familjerna inte alls köpa mat.
Tusentals barn tvingas jobba för att försörja sina familjer och just nu möter jag flera barn som kommer fram och ber om en bit bröd.
Det är så hemskt att många inte har mat hemma, här i Afghanistan. De måste tigga om pengar eller mat och under situationen just nu, med corona, är det omöjligt för dem att äta ens en gång om dagen.
Ibland blir kvinnorna som förlorat sina män i kriget tvungna att jobba eller göra någonting olagligt. Om en kvinna inte hittar jobb för att försörja sina barn och inte har mat, så blir vissa av dem tvungna att sälja sin kropp. Om kvinnorna upptäcks så kommer de att straffas genom att stenas till döds.
Situationen är så svår i Afghanistan. Folk som drabbas av virussymptom får ibland vänta i två veckor på att få besked om ifall de har viruset eller är negativa. Här finns inte tillräckligt med doktorer och möjligheter att testa alla sjuka.
Afghanistan behöver mer material för att kunna testa patienter och för att göra det snabbare.
**
Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”. Under hösten 2019 återvände Blankspots utsända reporter till Afghanistan för fjärde gången. Det senaste reportaget kan du läsa här.
Av Mohammad
Hjälp oss skriva mer om Migration!
Blankspots journalistik göms inte bakom en betalvägg. Stöd det fortsatta arbetet med att bevaka Migration genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli prenumerant.
