Blankspot om
Livsfara för kristna – Dagbok från Kabul vecka 5
Många konvertiter bär kroppstatueringar med kristna motiv. Det gör att ett läkarbesök kan bli livsfarligt.
Av Mohammad 30 januari, 2020
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok. Läs tidigare inlägg här
24:e januari
När jag besökte staden Barchi träffade jag en bekant som kommer från Ghazni. Jag frågade om hur situationen är där just nu? Han säger att hela området styrs av Talibanerna och det är bara centrala Ghazni som styrs av regeringen.
Han berättade att han hade åkt till sin syster, som bor på en ort som Talibanerna styr över. På vägen dit mötte han Talibanerna. Han sa att de ropade på honom:
– Kom hit! Snabba på!
– Jag gick fram till dem och de började kolla på mina händer, sa min bekant. Men sedan släppte de mig och sa – Stick!
Själv tror han att om han skulle ha blivit rädd och försökt fly därifrån, hade han kunnat råka illa ut. Han berättade att han blev oerhört rädd, men att han inte försökte låta sin rädsla synas. Annars kanske de hade trott att han är en sån som jobbar för regeringen.
Många har dödats av den orsaken och just i såna här situationer.
Det sägs att Talibanerna undersöker människors händer, eftersom de flesta i Afghanistan jobbar hårt och har hårda och såriga händer. Så Talibanerna tänker att människor med såna händer bara är vanliga arbetare och de dödar inte dem.
Men om Talibanerna upptäcker mjuka händer, då kan de se dem som bevis på att personen är student eller jobbar inom regeringen.
I så fall kommer de att mörda honom direkt, utan att fråga.
Jag hoppas att Talibanerna kommer att försvinna från Afghanistan en dag.
25:e januari
De flesta afghaner som lever som migranter och asylsökande, bor i Iran och i Pakistan.
För att en afghan ska ha möjlighet att få asyl i Iran, måste personen lova att inte gifta sig med en iransk medborgare – en afghan måste ge sina fingeravtryck för att lova detta! – och inte heller söka jobb inom tillverkning eller hantering av mat.
I Iran får ingen afghan permanent uppehållstillstånd, inte ens om personen bott där i 50 år. Uppehållstillståndet måste förlängas varje år och kostar stora summor. Och när man har lyckats få identitetshandlingarna som krävs, måste man också skaffa ett speciellt arbetstillstånd för att få jobba.
Sedan fungerar Afghaners identitetshandlingar bara inom en viss iransk provins, så om man vill resa till en annan provins straffas man och blir tillbakaskickad till den provins där man gjort sitt ID-kort.
Det betyder att om en afghan vill resa inom Iran, så måste han eller hon alltså gå till Migrationsverket och söka tillfälligt tillstånd för att resa iväg 10-15 dagar. För längre tid än så, får man inte resa.
Afghaner är ändå ofta nöjda med att leva i Iran, eftersom deras familj är i säkerhet där och deras barn och kvinnor inte blir sexuellt trakasserade. Det är inte lika våldsamt där.
Men just nu väljer många familjer att återvända till sitt hemland, Afghanistan.
Varför väljer de att resa tillbaka till världens farligaste land? Ett land som inte alls är säkert för deras barn.
De menar att de inte längre kan klara sig i Iran, de kan inte försörja sina familjer.
Iranska valutan har tappat i värde och trots att de jobbar hela dagarna, lyckas de inte köpa mat till sina barn. Dessutom måste de betala för att behålla ID-kortet varje år.
Av dem som valt att komma tillbaka till Afghanistan, är en del nöjda. Men många ångrar sig, för här möter de både osäkerheten från kriget och alla andra problem.
Vissa söker frihet och demokrati, medan andra bara vill kunna skaffa mat till sin familj.
Familjerna har ingen frihet här, men de har inte heller tillräckligt med inkomster för att kunna stanna i Iran.
Iran är bra för iranier som följer regimen, men inte för människor som kommer från utlandet.
Speciellt inte för afghaner.
26:e januari
Det är stor skillnad mellan kvinnors liv i Afghanistan och i andra länder, där de får jobba till exempel, eller i alla fall i vissa jobb. De flesta saker i Afghanistan liknar inte andra länder.
Här finns ju religiösa seder som gör att kvinnor måste sitta hemma och inte får jobba.
Jag har bott i flera länder, både muslimska och kristna. Iran är ett muslimskt land där kvinnor har rätt att jobba. Men de måste bära hijab, annars får de inget jobb, eller så straffas de.
Afghanistans regeringen tillåter också att kvinnor jobbar, inom regeringen eller på kontor.
Så vad är skillnaden?
Skillnaden till att vissa kvinnor får inte jobba, att deras män följer traditioner som de lärt sig av sina föräldrar och som menar att en fru ska inte synas för andra ögon än sin mans. De här reglerna menar att det är förbjudet att någon annan ska se kvinnan och att det är syndigt, Haram.
Nu för tiden följer inte lika många de här sederna, fler kvinnor jobbar inom politiken eller på kontor.
Jag ser många kvinnor arbeta på banken och de pratar även med män, precis som i Sverige.
Men skillnaden är att de måste vara väldigt försiktiga, för det finns folk som inte alls gillar att de jobbar så.
Men det börjar bli bättre, ifall man jämför med förut. Folk berättar att när Talibanerna hade makten, kunde man inte se en enda kvinna på arbetsplatser eller på marknaden.
27:e januari
Barn finns ju i alla länder, men barn som arbetar finns bara i vissa länder.
Afghanistan följer inte internationella regler om att barn har sina rättigheter. Det finns länder där man inte får slå sina barn, men i Afghanistan är aga tillåtet.
Jag ser barn som arbetar, men jag visste inte att föräldrar slår barnen när de anser att de inte jobbar tillräckligt snabbt.
Jag hör folk prata om barn som väver mattor. I Afghanistan tillverkas många mattor och många barn får lära sig att väva. Familjer har ofta flera barn som jobbar från att de är sex år, de tvingas att väva. De går i skolan, men så fort de slutat för dagen måste de börja väva, annars blir de ofta slagna.
Här slår många pappor sina barn och kvinnor får inte säga något om att deras man misshandlar barnen, annars blir de själva slagna.
Jag tror inte att någon förälder tycker om att slå sina barn, men jag tror att männen blir galna av sin fattigdom. Jag tror att det är därför som de börjar slå sina barn, eller misshandla sin fru.
I länder som är rika behöver inga barn arbeta, men vi bor i ett samhälle där ingen har rättigheter och ingenting fungerar.
Jag ber verkligen Migrationsverket att inte utvisa barn till Afghanistan, inte heller om de utvisas tillsammans med sin familj.
Om ett barn utvisas till Afghanistan så kommer Migrationsverket att trampa på mänskliga rättigheter, även om de utvisar barnet med sina föräldrar.
28:e januari
Jag skriver ofta kritiskt om att det finns korruption inom myndigheterna här i Afghanistan. Jag vet inte om något liknande alls finns i Sverige? Jag bodde ju länge i Sverige och lärde känna flera myndigheter och jag har aldrig sett en enda myndighet där, som inte följer landets regler.
Men jag ställer mig frågan: varför får jag alltid avslag på allt jag söker – både asyl, arbete och utlovade pengar?
Jag sattes i förvaret i Märsta och bodde inlåst i många månader. Jag hade mycket i mitt huvud just då, min hjärna var full av tankar och det var så mycket jag skulle klara av.
Jag hade svårt att sova.
Personalen och polisen ville att jag skulle skriva under ERIN-dokument, för att kunna ett få ekonomiskt stöd i Afghanistan. Jag skrev på dokumenten och de lovade mig hjälp i Afghanistan.
Sedan utvisades jag från Sverige helt plötsligt och hamnade här i Kabul utan bostad. Jag var helt förvirrad.
Men jag hittade i alla fall en bostad, som tur är!
En dag gick jag till ERIN-kontoret och registrerade mig, för att få mina utlovade pengar. De anställda sa att jag skulle komma tillbaka var tionde eller tjugonde dag, för att de skulle kolla om det hade kommit några pengar eller inte.
Jag var där många gånger och de sa alltid att inget hade hänt.
Senast jag var på ERIN-kontoret, kollade de igenom alla mina papper och sa att Sverige hade avslagit min rätt till hjälp. Jag undrade – Varför? Mannen blev arg och sa – Jag vet inte varför, jag vet bara att du inte får pengar!
Jag väntade alltså i 7 månader på mina pengar, men fick avslag. Flera gånger har de kroppsvisiterat mig, så det har verkligen inte varit lätt att gå dit.
Nu vet jag inte vems felet är – Sveriges eller Afghanistans?
29:e januari
Här i huset bor det många är kristna och har tecken på sin kropp som ger bevis på det, en tatuering, ett kors. Så de har stora problem här i Afghanistan.
För vad händer den dag de blir sjuka och behöver besöka läkare? Den som har en kristen tatuering vågar inte gå till en läkare, för där måste den visa sin kropp.
De vågar inte visa sina tatuerade kors på händerna eller på andra delar av kroppen.
En av de kristna kom till mig och sa – Jag är sjuk och det kommer blod ur min mun. Men vad ska jag göra, så att ingen ska se mitt kors? Jag svarade honom att det bästa han kan göra, är att tejpa stället där han har sin tatuering.
– Du måste säga att du har ett sår där, sa jag. Ingen får upptäcka det, det är livsfarligt!
Min vän vågar ändå inte besöka en läkare. Så jag vet faktiskt inte vad som är bästa sättet för honom att få vård? Han måste ju gå till en läkare, annars mår han sämre och hans liv är viktigare än hot han kan få på grund av sitt kors.
Det bästa vore om han sätter ett plåster över korset på sin hand, så att läkaren inte ser det. Inte ens om läkaren skulle behöva ge en spruta.
Sverige utvisar killar som har konverterat och de är verkligen hotade här. Det är livsfarligt för dem att bo i Kabul.
Om det händer min vän någonting, vem tar ansvaret? Ashraf Ghani eller Migrationsverket?
Jag säger er, det finns inga mänskliga rättigheter här. Och de europeiska länder som påstår att de verkligen följer mänskliga rättigheter – vad gjorde de för oss?
Om jag följer min vän till sjukhuset och de som arbetar där ser bevis för hans kristna tro – kommer de även att fråga sig vem jag är?
Jag har inte svar på de här frågorna och min vän har inte någon som verkligen kan hjälpa honom. Men han vågar inte utsätta sig för situationer, där någon skulle kunna upptäcka hans kristna tro.
Kristna utvisas från Sverige, som inte alls tar ansvar för sina beslut om flyktingars liv. Ett sånt beslut kan leda till en ung människas död här.
Varför utvisas inte kristna från Tyskland och flera andra europeiska länder? De följer faktiskt mänskliga rättigheter vad gäller religion.
30:e januari
De flesta afghanska flyktingar som kom till Europa, under vad som kallats flyktingkrisen, hade bott i andra länder innan. Och de allra flesta som har skickats tillbaka till Afghanistan, har eller planerar att lämna landet igen.
Antingen har de lämnat Afghanistan för att ta sig till Iran eller ett annat land, eller så håller de på att försöka lämna Afghanistan igen.
Besluten om deportation sätter mer press på resten av alla afghanska flyktingarna.
När Australien, Sverige, USA och flera andra länder, betraktar sina medborgares resor till Afghanistan som osäkra och vill förhindra resor hit på grund av kriget här – hur kan de mena att säkerhetssituationen i Afghanistan kan garanteras för asylsökande, som skickas tillbaka med tvång?
Det internationella samfundets syn på säkerhetssituationen i Afghanistan stödjer sig på hur situationen såg ut 2003-2009 och inte på dagens situation.
Hur kan Afghanistan anses vara ett säkert land? När siffror visar en ökning av tortyr och våldtäkter, mord och kidnappningar, en massa kränkningar av mänskliga rättigheter registreras av internationella institutioner.
Situationen i Afghanistan är en större osäkerhet idag än jämfört med någonsin tidigare, och det internationella samfundet måste acceptera att deras ansträngningar inte ger resultat.
Nu försöker de förhandla med Talibanerna, men det kommer inte att förstå varandra. Och vid sidan om, fortsätter Talibanerna att döda afghanska soldater och civila.
**
Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
Under hösten 2019 återvände Blankspots utsända reporter till Afghanistan för fjärde gången. Det senaste reportage från den resan kan du läsa här.