Nyheter om Eritrea

Liberalernas Joar Forsell: Så ska vi stoppa Eritreas aktiviteter i Sverige

Under ett seminarium i Riksdagen i veckan diskuterade politiker från Liberalerna tillsammans med delar av den eritreanska oppositionen vad som kan göras i Sverige för att stoppa den delen av diasporan som stöder landets styre från att samla in pengar och hålla möten.

Av Martin Schibbye 18 juni, 2023

Det var fullsatt runt bordet inne i socialförsäkringsutskottets sammanträdesrum när riksdagsledamoten Joar Forsell (L) i veckan bjöd in till ett kunskapsseminarium om ”den eritreanska regimens verksamhet i Sverige”. 

– Jag vill bli av med regimen i Eritrea, men det kan bara ni åstadkomma. Vad jag kan göra är att se till att de inte får en fri fot i Sverige, inledde han.

Åsa Nilsson Söderström, som sitter i kommunfullmäktige i Stockholm för Liberalerna och som i fjol skrev debattartikeln “Stoppa mördarpartiets festival i Stockholm” var också på plats. En debatt som fick Järva Folkets Park att bryta kontraktet och dra in arrangörernas el- och vattentillgång.

– Jag är så vansinnigt glad över att se så många delar av oppositionen här i dag. Det är en skam för Sverige att vi låtit en av världens värsta diktaturer ha fester här. Det är en skam att vi inte stoppar dem, sa hon.

Inledningsvis tackade svensk-eritreanen Girmay Haile Atsbaha från Spånga politikerna för att de äntligen lyssnade till hur situationen är för de som är oppositionella i Sverige. 

– Jag har hotats med kniv i mitt eget hem. Min barnvagn har tagit emot knivhugg och polisen har gripit personer utanför min dörr.

Girmay berättade vidare om samtal från utlandet med uttalade hot att hans barn ska skjutas ”med tre skott” om han inte slutar med politiken. En dag brann hans bil. En annan fick han två fingrar intryckta i ögat, så att han nästan blev blind och fick uppsöka vård.

– I mataffären på väg att köpa blommar till min syster, kom en person fram och tog strypgrepp på mig, berättar Girmay Haile Atsbaha.

Trots namn och registreringsnummer på förövarna har inte någon fällts. I ett brev till UD som han delade ut vill han att svenska myndigheter garanterar hans demokratiska rättigheter i Sverige.

– Jag har inte heller hämnats genom att begå brott. Men livet i Sverige är hårt, sa Girmay Haile Atsbaha.

Näste talare var Yonathan Sebhatu, från Farsta, som berättade att när han kom som flykting från Eritrea till Sverige trodde han att han skulle kunna fortsätta sitt politiska arbete här i friheten, men att det inte gått på grund av hot och förföljelse. 

Han vill nu att Migrationsverket gör fördjupade kontroller av asylsökande från Eritrea.

– Flera av flyktingarna är regimanhängare och spioner som kommer in i Sverige den här vägen. Efter en tid i Sverige reser de tillbaka till Eritrea. Vi som jobbar heltid har inte råd att resa med våra familjer, men de har råd. Hur? Myndigheterna måste kolla upp vad som pågår. 

Huvudbudskapet från Yonathan Sebhatu var även att politikerna måste stoppa den stora eritreanska festivalen som arrangeras varje år. 

– De har arrangerat 53 fester bara i år. Jag vill stoppa deras möjligheter att arrangera festivaler här i Sverige. Det är kriminell verksamhet!

Den tredje talaren var Semar Ghebreselassie från Eritreanska riksförbundet. Efter sju års kamp i Sverige för att få politikerna att lyssna, såg hon det som en milstolpe att i dag få tala inför riksdagsledamöterna. 

– Diktaturen ser Sverige som en fristad i Europa. En lekplats för regimens vilda planer och propaganda. 

Hon berättade sedan om vad hon utsattes för i maj 2017 i Husby när hon deltog på ett möte arrangerat av PFDJ. Den eritreanska regeringens ungdomsförbund.

– De hade ett seminarium till vilket de välkomnade alla eritreaner. Men väl på plats släpptes inte de oppositionella in. 

Eftersom hon då var nyanländ, blev hon inte igenkänd, utan tog sig in på mötet som inleddes med att alla de 200 i publiken uppmanades att stänga av sina telefoner. 

– Jag gjorde inte det, eftersom jag inte är en person som gör allt som folk säger till mig. 

Förstesekreteraren på den eritreanska ambassaden Sirak Bahlbi inledde mötet med att berätta om de problem föreningen hade i Holland när deras ungdomskonferens var tvungen att ställas in på grund av protester från politiker och oppositionella.

Kort därefter upptäckte arrangörerna att det fanns oppositionella i lokalen och hon släpades ut. 

– Jag var själv mot trettio personer och slogs för mitt liv. Jag fick sparkar på benet, ärr som jag har kvar, berättade Semar Ghebreselassie med gråt i rösten. 

Medan hon puttades och drogs runt förolämpades hon. 

–  Alla skrek på mig. Jag skrek. Men jag tog inte åt mig av sexismen, eller de etniska förolämpningarna men när de sa att jag inte var eritrean replikerade jag att jag varit soldat i Eritrea. Jag hade gjort min nationaltjänstgöring. Till skillnad från dem. 

Efter Semar Ghebreselassies vittnesmål blev det tyst i rummet.

Åsa Nilsson Söderström poängterade, som ett svar på det som framkommit, att Polisen måste ta ett samlat grepp kring de olika anmälningar om misshandel och förföljelse som kommer från oppositionella svensk-eritreaner.

På seminariet deltog även Beyene Gerezgiher från Nederländerna. Han efterlyste europeisk koordinering för att få ett slut på verksamheten. I Nederländerna förbjöds nämligen festivalerna tidigare och polisen har dessutom startat en särskild linje där man kan anmäla hot och brott från den eritreanska regimen.

– Sverige har blivit ett centrum för regimens aktiviteter i Europa. Mot bakgrund av att Eritrea nu samarbetar med Ryssland och Kina är detta inget som ska tas med lätthet. Låt oss sätta stopp för regimens aktiviteter i Sverige. 

Efter vittnesmålen berättade Therese Kraus, politiskt sakkunnig hos migrationsministern att arbetet med att kunna återkalla uppehållstillstånd nu är prioriterat på departementet. 

– Om man fått asyl, men arbetar för regimen har man fått asyl på felaktiga grunder och då ska det kunna återkallas. 

Lagförslag kommer att komma om att även återkalla medborgarskap för de som är svenska medborgare. 

– Man har en grundlagsskyddad rätt till sitt medborgarskap. Men även detta ska kunna upphävas. Har man påstått att man har en hotbild från eritreanska regimen och ändå reser dit så kanske man inte berättat allt, förklararade Therese Kraus.

Hon uppmanade även oppositionen att tipsa henne och Migrationsverket om namn på personer som fått asyl men reser mycket till Eritrea. 

– Vi får inte vara naiva utan måste se vilka det är som kommer till Sverige. Jag lovar att vi har mycket på gång. 

I Sverige finns cirka 60 000 personer med eritreansk bakgrund. Diasporan har sedan länge varit splittrad för och emot landets ledning. Trots att inga fria val har hållit sedan självständigheten, hundratusentals flytt och landet sedan befrielsekriget styrts av Afewerki och hans närmaste, försvaras ledningen av många i exil.

Andra har en mer komplicerat relation till landet och känner en stolthet som går bortom den politiska ledningen. 

Festivalen på Järvafältet har länge varit en plats där de olika grupperna mötts. På var sin sida om polisens kravallstaket.

När debatten om festivalen rasade i fjol skrev en representant från arrangörerna i Aftonbladet att “Festivalen i Järva Folkets park har genom åren varit en familjefest där människor och kultur möts. Det man får uppleva på festivalen är väldigt enkelt. Gemenskap genom mat, musik, dans, lek och mycket mer. Familjevänligt och fritt från alkoholrelaterat stök, bråk och sexuellt ofredande som ofta förknippas med festivaler. Festivalen, som är öppen för allmänheten och där tusentals från hela Norden möts, skapar samhörighet mellan människor som är sammanlänkade genom sin historia”.

Den eritreanska föreningen som varje år i tre decennier arrangerat festivalen på Järvafältet är fortsatt upprörd över försöken att försöka stoppa festivalen i fjol. Trots att de fick ordna med el och vatten själva, genomfördes den.

I ett skriftligt debattinlägg skriver Nätverket för Svensk-Eritreaner i Sverige (NES) att “situationen har eskalerat till en punkt där Paludan tillåts bränna koranen medan den eritreanska befolkningen i Sverige förhindras från att fira sin nationaldag.”

En representant för NES, som av rädsla för trakasserier vill vara anonym, säger att det brukar komma trettiotusen till kulturfestivalen i Järva. 

– Alla som är på festivalen förstår att det inte handlar om en “regimmanifestation”, utan om en bred folkfest och gemenskap för oss eritreaner som bor i Sverige. 

Han tycker det är synd att inte han själv eller andra från de eritreanska föreningarna i Järva var inbjudna till mötet och delar bilden av att svenska medborgare med eritreansk bakgrund blir trakasserade och diskriminerade – men menar att det sker för att “de stödjer sitt land”.

Han säger också att de även delar kravet på Dawit Isaaks frihet. 

– Varje gång vi i diasporan har möjlighet att träffa representanter från Eritrea, frågar vi förutom om Eritreas inrikes- och utrikespolitik om Dawit Isaak. Dawit måste få träffa sin familj.

När han får ta del av vittnesmålen från seminariet i Riksdagen säger han att han uppmanar de drabbade att anmäla det som skett till Polisen och att det inte är något som festivalens arrangörer står bakom.  

– Detta är frågor för polisen att utreda. Finns det bevis, så ge även dessa till polisen, säger representanten. Han menar också att inget av vittnesmålen rör den kulturfestival de arrangerar.

Han polisanmäler när deras arrangemang angrips. På så sätt har de fått som angripit dem själva och poliser dömda för misshandel i Danmark och Tyskland. 

– En del av personer som Liberalerna träffar ute i Europa är huliganer, en har dömts för mordförsök till fängelse. 

Påståendet att pengar från festivalen skickas till Eritrea menar han faller på sin egen orimlighet. 

– Ibland anklagas vi för att ta emot pengar av Eritrea, ibland för att ge pengar. Men det går inte att som förening skicka pengar till Eritrea, ens om vi skulle vilja. Deras bankväsende är inte sammankopplat med resten av världen. Men detta påstås varje år och till slut blir det en sanning.

Även om högt uppsatta politiker från Eritrea deltar på festivalen ser han den och övriga aktiviteter som föreningen bedriver som annat än politik. 

– Vi har inget med utrikespolitik att göra. Det är över vår kompetens. Vi sysslar med kultur och aktiviteter för barn och unga. Det finns mycket kriminalitet i Järva och vi fångar upp ungdomar på glid. Staden borde träffa oss och satsa mer på att stötta oss. Se vilken verksamhet vi har på kvällar och helger för unga eritreaner. Vi jobbar mycket med värderingar och att få ungdomarna att vara stolta över sitt ursprung. Den psykiska ohälsan är stor och integrationen tar tid. 

De nya lagförslagen om att dra in medborgarskap för svenska medborgare med bakgrund i Eritrea tror han inte löser problemet. 

– Många som kom som flyktingar ville inte till Sverige. Men Sverige lockade med guld och gröna skogar och landet har dränerats på ungdomar. Väl här blev många isolerade och deprimerade. De hittade sedan en gemenskap och då är det viktigt att skilja på att ”tycka om sitt land” och att ”stödja regeringen”. Alla har åsikter om regeringen och dess politik. Men ska man dra in uppehållstillståndet för någon som firar sitt lands nationaldag eller viftar med den eritreanska flaggan? 

I grunden menar han att han tror på samma liberala demokrati som riksdagsledamöterna. 

– Om de läser konstitutionen som togs fram i Eritrea ser de att där finns pressfriheten, demokratin och yttrandefriheten. Men det tar tid. Förr eller senare kommer vi dock att komma till den nivån. 

Efter seminariet fortsätter planeringen av vad som ska göras för att stoppa aktiviteterna mellan Liberalerna och den eritreanska oppositionen. 

Innan dörrarna stängs förklarar riksdagsledamoten Joar Forsell (L) för Blankspot att förslagen mot eritreansk verksamhet inte innebär en omläggning av utrikespolitiken mot Eritrea. 

Tidigare har svensk politik i den här regionen handlat om att få ut Dawit Isaak. Nu pratar du om att målet är att bli av med regimen. Är det här en omläggning?

– Nej, vi vill ju såklart få ut Dawit Isaak också. Men det är ju uppenbart, om vi lyssnar på de här vittnesmålen att den här regimen i Eritrea inte kan få vara kvar, säger Joar Forsell. 

Men att stoppa festivaler och möten i Sverige. Hur skulle det kunna gynna ett frisläppande av Dawit Isaak? 

– När vi tillåter den här typen av möten tillåter vi också finansiering på olika sätt. Det kan handla om saker som de säljer på de här festivalerna samt att man upprätthåller regimens verksamhet i Sverige. Då sponsrar man och finansierar regimen och det är ju den regimen som håller Dawit Isaak fången.

Mötesfriheten är ju en fundamental del av vår demokrati. Den gäller nazister, de kan organisera sig, deras möten skyddas av polis, men här pratar ni som liberaler om att ”det är en skam” att de här mötena hålls. Ser du en konflikt här?

– Absolut, det är ju ingen som vill förbjuda möten enligt lag. Däremot så har det ju förekommit att kommunala lokaler har upplåtits till den här verksamheten och det vill vi titta på. Men mötesfriheten, alltså att alla människor har rätt att samlas tillsammans och ha ett möte den är grundlagsfäst och stark, men man har inte rätt att få finansiering för mötena eller hjälp med lokaler.

Ett annat förslag som lyftes var att kunna dra tillbaka medborgarskap för personer som är svenska medborgare och som till exempel reser till Eritrea och uttrycker stöd för regimen. Ser du några risker med ett sådant förslag?

– Jag tycker inte att man ska dra tillbaka medborgarskap på grund av någons åsikter eller för att man uttrycker stöd för en åsikt som vi inte gillar. Däremot så ser vi att Migrationsverket behöver göra ett bättre jobb med att kontrollera vilka människor det är som kommer hit. Det gäller inte bara Eritrea utan också Iran och Kina. Det finns ett arbete från dessa regimer att infiltrera diasporan i Sverige. Sedan pågår också ett arbete i regeringen om att återkalla både permanenta uppehållstillstånd och medborgarskap om man har ljugit om skälen. 

Vad tar du med dig från vittnesmålen som du lyssnat på? De här människorna har flytt diktatur för att få sina mänskliga rättigheter och sedan så förnekas de i Sverige.

– De här vittnesmålen gör att det blir mycket verkligare och kommer mycket närmare. Det här handlar inte om utrikespolitik kring ett land långt borta utan om att skydda svenska medborgares mänskliga rättigheter. Kan vi inte försvara rättigheterna i Sverige är vi väldigt illa ute, säger Joar Forsell.

Av Martin Schibbye