Analys om

Krönika: Jippie, låt oss avskaffa demokratin i jul!

Brit Stakston analyserar hur trivialiseringen och överanvändandet av begreppet "hoten mot demokratin" förstör engagemanget för demokratin.

Vad sägs om att avskaffa demokratin i jul? Det uppmanar människorättsorganisationen Civil Right Defenders oss att göra genom att spela brädspelet ”Dictator of Sweden” som är framtaget tillsammans med PR-byrån Prime Weber Shandwick och ska basera sig på verkliga händelser från det 50-talet länder där organisationen är verksam.

Förhoppningen är att en spelomgång ska leda till att deltagarna vill fortsätta kampen för demokrati och mänskliga rättigheter tillsammans med Civil Rights Defenders genom att bli månadsgivare.

På ett ”roligt” sätt vill man visa hur skör demokratin är och på den egna hemsidan kan man läsa om att spelet är en kopia av brädspelet ”Secret Hitler” som är utspelar sig i 1930-talets Tyskland.

Vinner man kan man bli ”Sveriges första diktator”.

Pressfrihetsorgansationen Reportrar Utan Gränser vill inte vara sämre utan avskaffar i en video pressfriheten och sätter en misshandlad svensk journalist i en fängelsecell.

I videon har inte bara pressfriheten avskaffats i Sverige, utan även rättssäkerheten då den gripna har fängslats i en cell från 1800-talet utan tillgång till en advokat eller utan att få veta vad personen anklagas för.

I vitt på svart står det först när filmen närmar sig slutet att det är ett ”fiktivt scenario”. Nähä.

Att civilsamhällets organisationer brer på för att bygga narrativet om hur lätt den svenska demokratin kan gå förlorad är till delar begripligt även om det är oansvarigt att agera så trivialiserande om dessa frågor.

Men när även den nya kulturministern första dagarna på jobbet om och om igen deklarerar att inte bara pressfriheten utan även yttrandefriheten är ”allvarligt hotad i Sverige” är den här uppskruvade beskrivningen av sakernas tillstånd något som måste adresseras.

Särskilt när det exempel som den nya kulturministern gav på allvarligheterna i en mängd intervjuer var det faktum att ”en partiledare i helgen sa att man hoppas att public service-cheferna tar de journalister som är för röda i öronen” och att detta då var ett exempel på ett tonläge ”som vi inte ska ha”.

En kulturminister som möter allmänheten för första gången behöver kunna ge mer konkreta och faktiska exempel på en hotad press- och yttrandefrihet.

Är inte yttrandet i sig i dessutom ett exempel på en väl fungerande yttrandefrihet i Sverige?

Om dessa organisationer och politiker verkligen, på riktigt, trodde att demokratin var direkt hotad som både spelet, kampanjer och olika yttranden antyder – skulle de säkert göra annat än producera spel och filmer.

Men den väg de väljer gör att de alla blir en del av den skrämselindustri runt demokratin som på senare år fått luft under vingarna.

Tongångarna inför valet 2018 närmade sig redan då absurda nivåer där allt fler verkade oroa sig för att det valet skulle bli det sista demokratiska valet i Sverige.

Vi behöver vara mer varsamma kring hur vi analyserar demokratins utmaningar. Vi behöver också värna och uppmärksamma hur vår dagliga demokratitillämpning ser ut.

Inför valrörelsen 2022 måste vi sluta kasta ur oss dessa ständiga ”hot mot demokratin”.

Demokratiutvecklingen gynnas inte av en tro på att hoppet är ute och att ett fascistiskt maktövertagande står för dörren med en diktator i Sverige och journalister i fängelse.

Ingenstans i handlingsplaner för att öka engagemang för demokratin är ett förstärkandet av människors upplevda vanmakt en effektiv metod.

Missnöjet med demokratin ökar i hela världen, bland annat enligt studien The Global Satisfaction with Democracy Report 2020 som mäter hur väl medborgare upplever att demokratin levererar.

Den negativa utvecklingen beskrivs som ett generellt sjukdomstillstånd för demokratin och i procent har missnöjet ökat från 47.9 till 57.5 procent – över hela världen.

Mer än hälften av världens befolkning ser alltså brister i sitt lands demokrati redan innan pandemin kom in i deras liv, kanske kan pandemin också ge underlag för debatt om hur demokratin ”levererat”.

Tidigare kriser såsom finanskrisen 2008, skuldkrisen i Europa 2009 och flyktingkrisen 2015 fick djupgående och direkta effekter på demokratin. Covid-19 pandemin kommer att adderas till den här listan.

Missnöjet bland medborgare växer när demokratiska regeringar inte kan visa trovärdiga lösningar på stora samhällsproblem. Ju mer synligt misslyckandet sker desto mindre förtroende åtnjuter de demokratiska institutionerna eftersom medborgarna upplever att det saknas resultat.

Studien mäter inte tillståndet för den liberala demokratin som sådan utan här finns länder där man kan vara nöjd med demokratin ur perspektivet att ”det politiska systemet når resultat”.

Det innebär att även om dessa resultat nås genom en tillbakarullning av demokratiska fri- och rättigheter, genom avsteg från demokratiska principer såsom en säker rättsstat, demokratiska beslutsprocesser eller skydd för mänskliga rättigheter så kan man vara nöjd med demokratin.

Det är i ljuset av detta som det kommer att vara intressant att utvärdera demokratin under pandemin och vilken tillit eller brist på förtroende man känner till demokratiska institutioner i olika länder.

Likväl som det finns ”hot mot demokratin” finns det också över hela världen helt nya samarbetsformer, pragmatiska oväntade väl fungerande lösningar mellan såväl politiska konstellationer som myndigheter och experter för att lösa den rådande hälsokrisen.

Det finns massor att lära inför framtiden från den globala pandemin som kan visa på styrkan med den representativa demokratin. Vi kan också lära från Brexitomröstningen, en mängd valrörelser och andra politiska skeenden runt om i världen.

Eller så kan vi som demokrater ägna oss åt skrämselpropagandan men frågan är då om vi särskiljer oss från de som har andra idéer för statsskicket.

Om vi alla ska förledas tro att hoppet är ute och att ett fascistiskt maktövertagande står för dörren – vad återstår då att göra?

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.