Analys om

Krönika: Det fanns en tid då inte alla ville försvara Gotland

Beredskapen är höjd och #Gotland trendar på twitter. Men så har inte alltid varit fallet. Martin Schibbye minns en återträff för pensionerade militärer på Gotland 2007, då sorgen var stor över att ön låg oförsvarad.

Gotland. Sensommar.  Solnedgång. Tystnaden bröts av ett bestämt ”Givakt” följt av regementets marsch. 

”In Treue fest” dånade ut över de sjuttiotalet deltagarna.

– Vi förvaltar en världsberömd marsch, men har inget regemente, sa en av de församlade. 

Året var 2007 och Gotlands regementes kamratförening höll sitt årliga fältmöte vid Tingstäde fästning. En av deltagarna var min far Sture Karlsson, (1928-2013).

70 gamla knektar, som fortfarande var av den bestämda uppfattningen att Sverige behövde ett antal stridsvagnar, haubitsar och folk som kunde sköta dem hade samlats för att minnas, äta ärtsoppelunch, skjuta med 150-åriga remingtongevär och göra upp i en militär fälttävlan. 

På kvällen serverades potatis, snaps och stekt fläsk med löksås.

Utifrån såg tillställningen närmast ut som en protest mot en försvarspolitik som fyra år tidigare, i december 2004, hade lagt ner öns regemente. Kvar på kalkhällarna var ett tunt lager mylla, ett antal hemvärnssoldater och en kamratförening med tårar i ögonen. 

Det tysta allvaret bland de församlade var talande. Alla stod i givakt medan marschen spelades, med nya höftledsproteser, stöttade på käppar eller med ena handen på en kamrat. 

Några blundade. 

Det nedlagda regementets marsch ”In Treue fest” var och är en av världens längsta militära marscher och man hann tänka en hel del under de fyra minuter som den varade. 

Gotland låg där det låg, likt ett gigantiskt hangarfartyg mitt i Östersjön. 

Den som kontrollerar ön får unika möjligheter att med sjö- och flygstridskrafter utvidga sina maktanspråk. Det tar exempelvis endast några minuter för stridsflyg att härifrån nå̊ stockholmsregionen. 

En hotspot i Östersjön vars politiska betydelse ökat i och med den energipolitiska utvecklingen. 

Hemvärnet som fanns kvar på ön, var organiserat i två bataljoner, en i söder och en i norr. Utrustningen bestod av AK4:or, kulsprutor och granatgevär. Två tredjedelar av de 600 var aktiva. Medelåldern: 47 år. Utbildningstiden per år: 20 timmar. 

Länge hånades den danske politikern Glistrups idé om att ersätta det danska försvaret med en telefonsvarare som sa ”Vi ger upp!” på ryska. 

Ringde man 2007 numret till Gotlandsgruppens kontor möttes man av en telefonsvarare som meddelade att den man sökte var på semester. 

Men när Lars-Åke Permerud väl ringde tillbaka var han allvarligt oroad över det militära läget. 

– Hade dagens läge rått 2004 hade regementet aldrig lagts ner, det är min absoluta övertygelse, sa han. 

Som stöd för den teorin berättade Lars- Åke Permerud om en ökad militär aktivitet kring Gotland från olika länder: tyskar, amerikaner, ryssar. 

– Vi är en skärningspunkt mellan öst och väst. Våra grannländer har de senaste fem åren trappat upp antalet övningar i och kring Östersjön. Det är fakta. När det kommer till politisk vilja och intentioner vet vi inte. Men det övas i Östersjön som aldrig förr och det är så med Gotland, att ett förlorat Gotland är väldigt svårt att återta, sa Lars-Åke Permerud 2008. 

Vilken var då beredskapen på Gotland om något akut hände utanför arbetstid? 

– Då får de ringa mig på min hemtelefon, svarade Lars-Åke Permerud och uppskattade vid närmare eftertanke att han nog kunde få fram 100 man på några timmar för att till exempel stödja Räddningstjänstens arbete. 

Hur såg då önskelistan ut för Försvarsmaktens man på Gotland? 

– Jag håller med de politiker som vill att vi ska visa militär närvaro på Gotland. Det kan röra sig om markförband, robotar samt fjärrstridskrafter tillsammans med en ökad marin närvaro och tillgång till spetsflyg, det vill säga Jas39Gripen. 

Verkligheten såg dock annorlunda ut.

Gotland – och även riket i stort – hade 2007 fler militära museer än förband. I sommar skulle också Gotlands försvarsmuseum slå upp portarna i Tingstäde. 

Kvar ute på Tofta skjutfält stod en uppställd stridsvagn, modell Centurion. 

Idén om ett invasionsförsvar beskrevs i debatten som museal – men flera menade att man kunde vända på perspektiven och i stället se stridsvagnen som ett kvitto på att vår krigsmakt hade varit framgångsrik: 50 ton alliansfrihet – 105 millimeter neutralitet. 

Vapenmakt som hade tjänat freden. 

**

Trots att försvaret genomgick den mest dramatiska förvandling i modern tid uteblev debatten. 

Den 30 januari 2008 överlämnade överbefälhavare Håkan Syrén över sitt förslag på försvarets inriktning åren 2010–2014 till försvarsminister Sten Tolgfors. 

Tillsammans med 2008 års försvarsberedning och pliktutredningen såg vi början till slutet för ett kapitel i svensk historia: den allmänna värnplikten skulle försvinna. Systemet skulle ersättas med cirka 6 000 tillsvidareanställda soldater. En yrkesarmé. 

Några av de som försökte skapa en debatt var Jan Wickbom, generalmajor Bengt Lönnbom och journalisten Lotta Gröning som i en skrift ”Försvara Sverige bättre!” ville vrida försvarsdebatten och politiken i en annan riktning. 

De reste ett etiskt-moraliskt perspektiv: Har ett land som Sverige med sin starka tradition av folkförankrat försvar rätt att inte ge medborgarna chans att försvara sig själva, sina närmaste och sitt land? 

”Vi bör inte offensivt i duellstrider försöka slå fiendens kuppstyrkor och fjärrstridskrafter, utan i stället bör vi långvarigt bekämpa hans invasionsstyrkor”, skrev de, och fortsatte: ”I stället bör vår strategi syfta till operationer där vi med så många förband som möjligt långvarigt utvecklar lätt, billig eldkraft i sådan mängd att motståndarens invasionsstyrkor nedkämpas.” 

Resultatet? Tystnad. 

Under större delen av 1980-talet kunde Sverige mobilisera 880 000 man i vapen. Efter obligatorisk mönstring inkallades drygt 50 000 värnpliktiga varje år. Landet hade ett invasionsförsvar, och sände FN-trupp vid förfrågan. Det hela kostade runt 20 miljarder per år. 

2008, kunde – efter frivillig mönstring på internet – 4 700 soldater inkallas per år, varav 1 500 utbildades enbart för vakttjänst.

Priset? Runt 40 miljarder. 

Dessutom menade kritiker att utvecklingen redan resulterat i att försvaret inte klarade av ett angrepp på Sverige. Förbanden var för få. Dessutom var de inte övade för försvar: 

– Sanningen är att en hel generation nya officerare inte har övat försvar av Sverige. Förband utrustade för fredsinsatser passar inte för krig hemma. Ett lite bättre utrustat hemvärn är vad det svenska folket erbjuds, sa generallöjtnant Johan Kihl till Svenska Dagbladet 2007.

Överste Bo Pellnäs ansåg vid tiden att försvarspolitiken som fördes inte ”ligger långt från landsförräderiet” för att ”trygga vår existens som en fri nation” var det nödvändigt med förband på Gotland ”som kunde tillhandahålla den folkrättsliga snubbeltråd som tydliggör att den främmande makt som landstiger begår en aggression i FN-stadgans mening.” 

Då dög det inte med insatsförband i Afghanistan menade Bo Pellnäs: 

– Våra intressen på Gotland kan bara tillgodoses av förband som redan är i verklig mening insatta, som med andra ord alltid finns på plats, som övar på ön och demonstrerar en ständig svensk närvaro. 

**

Det skulle dröja 13 år till den 12 december 2017 innan Gotlands regemente skulle återupprättas. I en rapport från kamratföreningen den dagen stod att läsa att solen sken och en svag vind drog in från havet. Vid skogsbrynet syntes röken och ångan från en kokvagn.

Personal ur 32 Hemvärnsbataljonen, från 18 Stridsgruppen samt anställd personal i Försvarsmakten marscherade in och ställde upp i formation. 

Även regementets maskot baggen Harald V deltog. (Gotlands regemente är det enda i Sverige som har ett levande djur som maskot).

När musikkårens inmarsch klingat ut, hälsades Kung Carl XVI Gustaf av den uppställda truppen med ” Gud bevare konungen!”. Efter ett kort tal överlämnandes av fanan från Gotlandsgruppens fanvakt. Regementet återfick den fana som Hemvärnets utbildningsgrupp haft sedan nedläggningen.

Ett tält hade rests och där var det dukat till lunch för ett 70-tal gäster.

För de i veteranföreningen som fortfarande levde smakade det stekta fläsk med löksås och kokt potatis bättre än någonsin. 

Försvaret av Gotland togs äntligen på allvar. 

Foto: Gotlands Försvarsmuseum.

Missa inget. Få Blankspots nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kommer varje söndag med det senaste från Blankspot.

Bearbetar …
Klart! Du är med på listan.

Krönikan är löst baserat på ett längre reportage från 2008 som skrevs av Martin Schibbye för tidskriften Folket i Bild.

Hjälp oss skriva mer om Sverige!

Blankspot gör en resa genom Sverige, och låter ramen vara berättelsen om Nils Holgersson. En resa genom 340 mil av svenska landskap som vi hoppas att du vill vara en del av. 

Med Verkliga Sverige vill vi lyfta fram fler röster och ge en bild av vardagen med perspektiv, sammanhang och nyanser.  På vilket sätt liknar de utmaningar som beskrevs för drygt 100 år sedan de vi ser i dag? Vilka är sakfrågorna som påverkar människors liv idag?

Vill du bidra med din egen berättelse från de platser som Selma Lagerlöf skrev om eller har idéer och tips till vår resa genom Sverige? Gå med i facebookgruppen "Verkliga Sverige"