Analys om Demokrati, Sudan

Krönika: Dagen då Sudan stod still

Generalstrejken i Sudan är en maktkamp mellan militärrådet och de tiotusentals demonstranterna med civilsamhället i ryggen. Det skriver Mohamed Abubakr i en krönika.

Av Gäst 31 maj, 2019

Du har antagligen inte hört om detta på nyheterna – så låt mig berätta om vad som hände i dag i mitt hemland Sudan.

Kommer ni ihåg hur unga män och kvinnor tvingade diktatorn Al-Bashir ut från hans palats för två månader sedan genom en enorm sittstrejk?

Well, den strejken upphörde egentligen aldrig utan har fortsatt under 52 dagar och kommer att fortsätta tills landet har genomgått en övergång till civilt styre och en övergångsregering är på plats.

Självklart har armén motsatt sig en sådan utveckling, vilket ju arméer oftast gör, och de har varit kompromisslösa i förhandlingarna med demonstranternas representanter och försökt få landets unga män och kvinnor nöja sig med mindre än en civil regering.

Tro mig, de har använt alla smutsiga politiska trick för att nå dit.

I dag, som en påminnelse om vem det är som innehar den legitima politiska makten, har det sudanesiska folket utropat en tvådagars generalstrejk. Utlyst av demonstranternas förhandlare.

Och alla svarade på uppmaningen: bankmän, doktorer, piloter och flygplatspersonal, byråkrater, grönsaksförsäljare och alla andra tänkbara yrkesgrupper.

Som ett resultat så har landet gjort halt. Bokstavligen. Inga flyg lyfter, ingen jobbar, ingen skatt tas upp, noll, nada.

I ett land där fackföreningsrörelsen avvecklades för decennier sedan leds nu denna strejk av ungdomar som aldrig röstat i sina liv.

Sudan må ha långt kvar till att bli en demokrati. Men de demokratiska attityderna och värdena är i allra högsta grad levande.

Vi är redo för friheten.

 

Text: Mohamed Abubakr ordförande för The African Middle Eastern Leadership Project – AMEL text och bild publicerades först på Mohameds Facebooksida och återpubliceras här med hans tillstånd. 

Av Gäst