Vårsolen är klar och lockande men jag har spenderat helgen inomhus. Något som jag delar med tusentals andra föreningsaktiva. Den här tiden på året är fylld av årsmöten och den här helgen är det Wikimedia Sverige som stått på agenda.
Av Brit Stakston 24 april, 2022
Efter årsmötet följde Wikipediadagen som jag hade fått äran att moderera för andra året i rad. Den här gången kunde de som ville delta på plats vilket var glädjande. Programpunkten “fika med banankaka” var minst lika viktig som de inbjudna talarna trots att de berättade om en massa spännande saker.
Att äntligen kunna småprata med varandra och kunna få se kansliets nya lokaler hade lockat besökare lika mycket som själva programmet.
Årets tema för Wikipediadagen var hembygd och lokalhistoria. Det är frågor som alltid lockat mig och har tagit sig uttryck genom att jag läst etnologi, haft en vurm för hembygdsföreningar och lokala små museer runt om i världen och märks ibland i form av kulturanalyser i Blankspots reportageserie Verkliga Sverige.
Men det var omöjligt att leda deltagarna genom gårdagen utan att börja med ett avstamp i vad vi bär med oss.
Vi lever och verkar i en tid då allt går väldigt snabbt. Och förändringen har till delar inneburit en positiv utveckling som ger oss chansen att lösa en hel rad av samhällsutmaningar på helt nya sätt.
Men snabbheten gör också att allt lika snabbt kan raseras.
Vi vet det idag med en pandemi i bagaget som fick allt att tvärstanna. Många drabbades väldigt hårt. Människor med redan sköra arbetsvillkor tappade allt. Och för demokratin, ja 79 val ställdes in.
Och nu när vi precis andats ut och var beredda på en omstart så sker det en storskalig invasion av ett land i Europa som vi inte kan glömma ens den här eftermiddagen.
44 miljoner ukrainare har fått sin vardag krossad och på åtta veckor har 1/5 del av dem fått fly och tiotusentals dött. Ett land mitt inne i sin egen demokratiutveckling slåss nu för sina liv och rätten till sitt liv.
Och vi kan följa det här kriget i detalj via en mängd olika uppdaterade wikipediasidor och andra digitala kanaler. Vi har även kunnat följa hur man försöker rädda sitt kulturarv.
Monument förstörs, museer plundras och en medveten utrotning av all ukrainsk kultur sker just nu.
Unesco rapporterade den 14 april om att det är 102 kulturarvsinstitutioner som hittills förstörts: 47 religiösa byggnader, 9 museum, 28 historiska byggnader, tre teatrar, tolv monument och tre bibliotek.
Men det handlar inte bara om de självklara måltavlorna som dessa kulturinstitutioner är utan också om den radering av mycket av sådant som Wikipediadagen handlade om genom att dyka ner i hembygdsarv och lokalhistoria.
Det som förstörs är också privata samlingar som “Club-8 bit” vars samling med 500 unika föremål från 1950-talet och framåt som fångade den sovjetiska och ukrainska datahistorian har totalförstörts i Mariopoul eller privatpersoners egna kulturprojekt som klädsamlingar eller nedtecknade familjehistorier.
Ett innehåll som extra mycket visar hur brännande och kraftigt ett kulturarv är visar Majdanmuseets samlingar som har bevarat, samlat in, ställt ut objekt, och muntliga berättelser som handlar om den politiska protesten som pågick mellan 2013 och 2014. Ett kulturarv som handlar om historia samt nationell och kulturell identitet som utsätts för angrepp från Kreml och Putin.
Det är inte bara historia som finns samlat där utan samlingar av alla de slag gör att värderingar, motstånd och kamp för självständighet lever vidare.
Det var en ynnest att få ägna några timmar åt att få dyka ner i hembygdshistoria igår. Och den ukrainska kampen för sin frihet och sitt kulturarv blev en viktig fond för att påminna om hur allt hänger ihop och hur skört det kan vara.
Våra hembygders historia och våra olika kulturarv lever vidare genom oss. Vårt viktigaste redskap för att hantera framtiden och en föränderlig tid bygger på vår förmåga och lust att förstå vad vi bär på.
Svaren i nuet och i framtiden binds samman med vår dåtid och när Susanne Nylund Skog från Institutet för språk och folkminnen i Göteborg berättar om alla de inspelningar från 1890 och framåt som det skulle ta sex år att lyssna igenom längtar jag efter att få testa Dialektkartan där några av dem finns tillgängliggjorda.
Och efter Wikipediadagens alla presentationer är det tydligt vilket stort men viktigt arbete som ligger i att även bevara alla de folkminnen som redan delas digitalt från Ukraina. De som redan blivit en del av våra dagliga online rutiner men också del av deras kulturarv. I realtid.
Det gäller att säkra det för framtiden.
Här kan du tal del av Wikipediadagen cirka 3.28 börjar det.
Av Brit Stakston
Hjälp oss skriva mer om Demokrati!
Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.
Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.
Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
