Efter att coronapandemin slog till finns nu tusentals barn som måste göra olagliga saker för att kunna skaffa pengar. Det skriver Mohammad i veckans dagbok.
Av Mohammad 4 juli, 2020
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul.
Varje gång jag går in på marknaden ser jag barn som tigger eller säljer saker. Det finns också många barn som tidigt lärt sig tänka och se efter om det finns någon mobil som sticker fram ur fickan eller plånbok som är synlig. Efter att coronapandemin slog till blev allt mycket värre och den finns nu tusentals barn som måste göra olagliga saker för att kunna skaffa pengar.
Det finns siffror på att ungefär sju miljoner barn jobbar i Afghanistan och bland dessa är många unga tonåringar. Denna grupp är också utsatt från olika kriminella människor som använder barn för att stjäla eller göra inbrott.
Alla barn som ägnar sig åt detta har haft en vuxen som lärt dem hur de ska gå tillväga för att lyckas som ficktjuvar. Jag har följt dessa barn en tid och sett att de har ett sinnrikt system och också noterat hur snabba de är.
Men deras motiv till att bli bra är hunger och fattigdom.
Även om jag sett dem arbeta så tänkte jag aldrig att de skulle stjäla från mig. Klockan var halv tolv och jag passerade marknaden för att köpa målarfärg. Det var fullt av folk trots pandemin och många barn trängdes. Jag hann bara känna hur det rörde sig i min ficka och sedan var mobilen försvunnen. Jag tittar mig omkring och ser ett barn med min mobil i handen försvinna bort i folkmassan.
Jag hade inte en chans att fånga honom. Men så fungerar Afghanistan. Jag förlorade ändå bara min mobil.
De som stjäl är en sort av kriminella men det finns andra som använder sig av bedrägerier. För en tid sedan köpte jag ett kreditkort för att ringa – men vad var det som jag köpte? Ett papper med värdelösa nummer. Sättet att fylla på sin telefon eller skicka pengar är ofta olika koder i telefonen och detta system är inte säkra som kreditkort – de är inte säkra alls. Den gången förlorade jag 600 afghani – men det var första och sista gången jag gick på det. Efter att det hände så upptäckte jag att det fanns många som jobbade med att fixa olagliga kodkort.
Hur gör de då för att tillverka dem? De hittar använda kort och sedan sätter de för en tejpbit så att det ser nytt ut fast det är falskt. Vissa personer försörjer sina familjer på att sälja den typen av kort, andra stjäl och det finns också de som dödar mot betalning.
En annan metod som ökad under coronakrisen är att de som har pistoler tar fram dem och väntar tills det blivit mörkt. När någon passerar så stoppar de personen, visar pistolen och kräver att få allt som personen har på sig.
Om man gör motstånd i det läget skjuter de en direkt.
Varje vecka rapporteras det om mord, kidnappningar och väpnade råd i Kabul. Barn förlorar sina liv för en mobil eller en dator. Jag frågar mig hur det kommer sig att vi accepterar denna kriminalitet i landet. Hur ska det gå för alla som utvisas och som inte vet hur det går till. Även jag som nu varit här ett tag har nu blivit ett av offren för kriminaliteten.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har berättat om mina hundar förut. De som vi har där jag bor nu heter Jessie och Rex. Vi vill inte att Jessie ska få flera valpar så i veckan letade jag efter en bil för att skjutsa henne till veterinären.
Men det var inte lätt att hitta någon som kunde hjälpa mig med det, ingen ville låta mig ha henne i bilen.
Alla säger att bilen är för människor inte för hundar. Alla skrattar åt mig säger att jag är från utlandet som följer deras kultur och har hund.
Jag gillar alla djur men vissa hatar djur som inte går att äta.
De ser det som ett problem att jag har hundar och tycker att det är ett nytt djur som kommer. Det finns ändå tusentals gatuhundar men de tycker att hundar bara ska finnas på gatorna. De vet inte att djur har rättigheter. Hundar exploderar inte själva och ingen hund har varit självmordsbombare men en människa kan göra hur dåliga saker som helst.
Till slut så hittade jag en person som har lite bättre tankar om hundar och fick Jessie i bilen så körde jag henne till veterinären.
Tänk om det ska vara så besvärligt med allt i Afghanistan.
**
Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
