Röster om Afghanistan, Dagbok
"Kö till kyrkogården i Kabul" – Dagbok från Kabul vecka 24
Afghanistans sjukhus har inte plats för de som blir sjuka av viruset. Inte heller kyrkogårdarna.
Av Mohammad 25 juni, 2020
Jag heter Mohammad och kommer från Afghanistan. I Sverige var jag asylsökande. Det här är min dagbok från Kabul.
För coronaviruset spelar det ingen roll vem som dör. I USA har många invånare dött och smittade finns i en mängd länder. Men i Afghanistan dör inte lika många som i resten av världen.
Det är i alla fall vad regeringen säger. Hur många som dör här varje dag får vi inte veta.
Jag har personligen upptäckt flera smittade och vet om personer som har dött runt om i Afghanistan. Men regeringen berättar bara om de som dör på sjukhus, inte de som dör när de inte får vård eller i väntan på testsvar. Om det ens finns tillräckligt med material för att kunna göra tester.
Där jag bor i Kabul är det lång kö för anhöriga som vill begrava sina släktingar. Vem vet hur många av dem som nu dött av viruset? Kön växer men inte de officiella siffrorna.
Afghanistans sjukhus har heller inte plats för de som blir sjuka av viruset. Inte heller kyrkogårdarna. På den som ligger närmast mig och som jag ser varje dag så begravs det 15 personer varje dag. Har de alla dött av naturliga orsaker? Nej, det som sker är inte normalt. Fler och fler börjar nu prata om att det behövs en striktare form av karantän i Kabul. När regeringen här stoppade bilar och verkställde karantänen så dog många på grund av brist på mat så nu följer ingen längre reglerna.
I dag är allt öppet både affärerna och marknaderna och i bilarna trängs återigen passagerarna. I Sverige satt man högst fem personer i en bil men här kan det få plats upp till sju.
Redan innan pandemin fanns det många tiggare i Afghanistan. Hur det blir för dem nu kommer bero på vad regeringen gör och hur hungern slår mot landet. Det finns tusentals kvinnor och män som måste tigga för att kunna köpa bröd i Kabul.
Nu är det dessutom mellan 34 och 36 grader varmt. Så varmt att barn kan dö i värmen. Jag ser att flera av de som tigger måste ha sina barn med sig, trots att flera av dem bara är ett par månader gamla.
En kvinna jag såg grät och bad om pengar medan barnet skrek.
Många som får barn kan inte ta hand om dem. Miljoner barn i landet är undernärda och tvingas jobba. I tidig ålder kastas de ut på gatan för att försöka hitta mat till sig själva. Jag tänker att de familjerna inte borde skaffat barnen. Det liv de har är så tufft och hela tiden en kamp för att överleva. Det är inte ett värdigt liv det är bara besvärligheter. Miljoner av dessa barn kommer inte heller att få någon utbildning. Allt detta beror också på att papporna inte tar sitt ansvar och försörjer familjen. Eller så vill de inte. Ibland kan de se till att familjerna kan köpa bröd och te men aldrig kött, ris eller andra maträtter.
För barn är Sverige är paradis. Svenska barn vet inte varifrån maten kommer ifrån, men här skaffar barnen mat själva. Barnen får inte jobba i Sverige men här i Afghanistan blir de tvingade av sina pappor. Alla måste jobba.
När jag ser en nioåring knuffa på skottkärran eller när jag ser ett barn som blir slaget av pappan för att han eller hon inte kunde samla pengar för att köpa mat så börjar jag gråta över situationen i Afghanistan.
När man äter på restaurang är det vanligt att barn sitter och tittar på människorna som äter. De har kanske aldrig ätit på en restaurang och alltid varit hungriga. De vill ändå se på de som äter, trots att de inte kan få maten, de känns som om de skadar sig själva när de tittar.
Den här veckan åkte några tjejer till Barchi för att träna olika sorters idrott i bergen. Man behöver röra på sig för att må bra. Men i Afghanistan ses det av flera som ett problem när tjejer idrottar. Framför allt om de gör det där det också finns män.
Så de som tränar friidrott hotas av religiösa människor som har en gammal tro. De kallar idrotten för satans verk och tror att det beror på att USA förstört religionen i landet.
Nu när dessa tjejer hotats så är inte lätt för andra att våga träna.
Ibland känns det som om alla dessa gamla människor med deras gamla tankar kommer hindra Afghanistan från att bli ett land för människorna som bor här. Ett land med medmänsklighet.
**
Läs alla Mohammeds tidigare dagboksanteckningar här.
I kategorin ”röster” ger inbjudna skribenter perspektiv på frågor som rör Blankspots bevakningsområden. Följ arbetet med att bevaka Afghanistan i vår facebookgrupp ”Uppdrag: Afghanistan”.
