Analys om ,

Joe Biden inledde med en grundkurs i anständighet: ”Demokratin är värdefull och ömtålig”

Efter fyra år kaosartade år har nu Joe Biden tillträtt. Den stora utmaningen för den nya administrationen är att få alla att känna sig delaktiga och inte fastna i en offerroll över ett stulet val.

Det finns absolut anledning att ifrågasätta den mediala fixeringen vid USA och i den sammanställning av kriser som glömts under 2020 som vi skrivit om denna vecka är det tydligt att det är är tid att vända blickarna mot andra delar av världen.

Men veckans installation av den nye presidenten – efter de senaste veckornas crescendo av Trumps ledarskap – gör att det denna vecka finns ett extra värde även för oss att analysera startskottet för vad som beskrivs som USA:s nya era.

Framför allt mot bakgrund av att många demokratier i väst brottas med en liknande utveckling som den vi sett i USA.

Vi kommer att inkludera utvecklingen i USA i vår utställning om demokratin. Inte för att upprepa det alla nu vet om Donald Trumps ledarskap utan för att plocka upp de styrkebesked demokratin bjöd på som vi skrivit om tidigare. Till exempel hur man i Georgia efter många års gräsrotsarbete såg resultat genom ett ökat valdeltagande.

Historien om hur varje röst från de unga svarta betydde något bär på viktiga lärdomar.

Joe Biden inledde sitt installatationstal med att slå fast att det just är demokratins dag och en dag fylld av historia och hopp. Eller ”förnyelse och lösning” och menade att USA återigen prövas men kommer att ta sig igenom detta.

Installationstalet som helhet var en enkel men tydlig lektion i demokrati och visade att Biden menar allvar med att vilja inkludera alla. Även de som inte röstade på honom.

Sedan gick han över till att poängtera att det är ett arbete som var och en är inkluderad i. ”Idag firar vi inte en kandidats triumf utan en sak, demokratins sak. Folkets vilja har hörts och folkets vilja har följts.”

Han beskrev demokratin som värdefull och ömtålig.

”Men vid denna timme, mina vänner, har demokratin segrat,” och nämnde sedan kort vad som nyligen utspelat sig i Kapitolium, men blickade snabbt framåt och menade att den amerikanska nationen vet vad man ”kan vara och måste vara”.

Han gick sedan över till att tacka sedan sina föregångare på plats från djupet av sitt hjärta och gjorde en referens, via en hälsning från Jimmy Carter, till att han just svurit den ed som allra först svors av George Washington.

Allt referenser gjorda för att visa på den amerikanska demokratins uthållighet och kontinuitet.

Sedan vände han sig återigen direkt till alla amerikaner med budskapet att berättelsen om USA inte beror på någon enskild person utan på var och en, ”we the people”, folket som bygger landet gemensamt för att ständigt förbättras och utvecklas. Och att det just nu, under denna vinter finns mycket att göra som behöver göras snabbt för att hantera alla de ”faror och möjligheter” som måste övervinnas.

”Mycket att reparera.
Mycket att återställa.
Mycket att hela.
Mycket att bygga.
Och mycket att vinna.”

Han summerade sedan hur exceptionellt utmanande de svåra tiderna är just nu för dem alla. Nämnde pandemin som tagit lika många liv under ett år, som USA förlorade under hela andra världskriget, den höga arbetslösheten och att drömmen om rättvisa för alla inte kan skjutas upp längre efter 400 års kamp för människors lika värde – oavsett hudfärg.

Han nämnde det inte under installationstalet, men i talet till sitt nya team några timmar senare tog han upp Floyds fruktansvärda livesända dödskamp under 8 minuter och 46 sekunder som den händelse som fick många att slutligen förstå att alla människor inte behandlas lika i USA. Med i talet fanns också stycken som knöt an till kampen för rättvisa för alla:

”Ett rop om överlevnad som kommer från själva planeten. Ett rop som inte kan vara mer desperat eller tydligare”.

Han övergick sedan till att slå fast att ”nu är tiden att konfrontera och besegra politisk extremism, vit makt och inhemsk terrorism”.

Och hur det kräver något av det mest svårfångade i en demokrati.

Förmågan att enas.

Och slog fast att han kommer att lägga hela sin själ i att föra samman landet och dess människor.

Men för att förenas måste man bekämpa all ilska, förbittring, hat, extremism, laglöshet, våld, sjukdom, arbetslöshet, hopplöshet, sjukdomar, arbetslöshet och hopplöshet.

Han menade att det går att åstadkomma allt detta men adresserade också att det kan te sig som en ”löjlig fantasi” eftersom klyftorna är så ”djupa och verkliga”.

Biden betonade sedan att detta å andra sidan inte alls är nytt och att det alltid varit en kamp, som i hans tal gestaltades av en rad exempel, för att sedan landa i hur man tog sig igenom det, genom att ”tillräckligt många av oss samlades för att föra oss alla framåt”.

Han menade att det går att göra igen om man bara bemöter varandra med anständighet och värdighet och sänker temperaturen i debatten. Vikten av att inte se varandra som motståndare utan som grannar.

Om man inte gör det kommer freden utebli och väcka ilska och bitterhet. Dystert konstaterar han att utan enighet kommer det inte ske några framsteg, utan enbart utmattande upprördhet.

”Ingen nation, bara ett tillstånd av kaos.”

Det finns de som kritiserade just den här typen av passager i hans tal som för dystra. Att det är en verklighetsbild som företrätts av Trumpväljarna och att det inte riktigt är så illa. Jag tror att detta dels var starkt präglat av stormningen av Kapitolium och dels gjordes för att Biden trots allt vill få även Trumps väljare att lyssna och känna igen sig i verklighetsbeskrivningen.

Han gick efter den dystra skildringen över till att beskriva hur enigheten är nyckeln till allt och det nu är tid för en omstart: ”idag är tiden och platsen för en omstart. Vi alla. Låt oss lyssna på varandra. Höra på varandra. Se varandra. Visa respekt för varandra. Politik behöver inte vara en rasande eld som förstör allt i dess väg. Varje oenighet behöver inte orsaka totalt krig.”

Detta är ju dmeokratins kärna och något som säkerligen många i USA känt en stor längtan efter. Civiliserade samtal och förmågan att välja kompromisser utan att angripas. Och påminnelsen om att just detta är politik. Att välja vägar tillsammans.

Att många av de republikanska väljarna ännu tror att valet påverkats på något sätt är ett faktum och dessutom ytterligare några som till och med anser att det är stulet. Desinformation och vikten av att fortsätta bemöta falsk information och fabricerade fakta togs därför också upp i Bidens tal.

I en längre passage genom historien, från tiden för Kapitoliums byggande via Martin Luther King och tillträdet av den första kvinnliga vice presidenten landar Biden i att: ”Berätta inte för mig att saker inte kan förändras.”

”Här står vi, bara några dagar efter att en upprörande folkmassa trodde att de kunde använda våld för att tysta folkets vilja, för att stoppa vår demokratis arbete och för att driva oss bort från denna heliga mark.”

Han sa med emfas att det inte händer och inte kommer att hända, varken idag eller imorgon.

För att sedan återigen vända sig till alla väljare. Tacka dem som röstat på honom och vädja till de som inte röstat på honom att ha tålamod och lyssna på honom. Och om de trots det inte håller med så är det så.

Det är demokrati att kunna vara oeniga utan att bli osams.

”Jag kommer att kämpa lika hårt för dem som inte stödde mig som för dem som gjorde det,”sa han och nämnde ett antal ledord som återkommit i de efterkommande talen bland annat om säkerhet, frihet och värdighet för att landa i vikten av sanningen.

”Och ja, sanningen. De senaste veckorna och månaderna har lärt oss en smärtsam läxa. Det finns sanning och det finns lögner. Lögner berättade för makt och för vinst. Och var och en av oss har en plikt och ett ansvar som medborgare, som amerikaner och särskilt som ledare – ledare som har lovat att hedra vår konstitution och skydda vår nation – att försvara sanningen och att besegra lögnerna.”

Sedan följde en passus om att han förstår att det viktigaste är familjen och de närmaste, men han uppmanar människor att inte dra sig tillbaka och känna misstro mot de som inte ser ut som en själv, delar samma tro eller inte får nyheter från samma källor.

”Vi måste avsluta detta ociviliserade krig som sätter rött mot blått, landsbygden kontra storstad, konservativt kontra liberalt.”

Han vädjade sedan till att man ska försöka ställa sig i varandras skor för en stund och ha respekt för att man inte vet vad livet har för öde i beredskap åt var och en.

”Vi går in i det som kan vara den tuffaste och dödligaste perioden av viruset. Vi måste lägga politiken åt sidan och äntligen möta denna pandemi som en nation.”

Efter en tyst minut för de 400 000 amerikaner som dött av Covid-19 sa han att de avlidna ”ska hedras genom att vi blir de människor och den nation vi vet att vi kan vara och ska vara.”

Han listade än en gång upp alla de bekymmer som finns. Och att var och en av dessa vore en tillräckligt stor utmaning.

Avslutningsvis gav han sitt ord om att han kommer att göra allt för demokratin, ”inte för maktens skull eller personliga intressen, utan för möjligheten och det allmännas bästa. Tillsammans ska vi skriva en amerikansk berättelse om hopp, inte rädsla.”

Installationstalet skulle kunna avfärdas med stora ord om demokrati som lätt blir tomma men Joe Biden lyckades med att med ett enkelt språk förmedla sitt djupa engagemang och sin vilja att inkludera alla. Kritik har förekommit mot att han inte sade något om vad han faktiskt tänkte göra och även mot den bitvis allt för dystra nästan dystopiska bilden. Båda dessa faktorer gjordes strategiskt. Politiken kommer och här kunde han vila i sina fyra decennier av erfarenhet av politiskt arbete. Nu var inte tiden för detaljer i sakpolitiken. Fokuset låg på vikten av att enas. Och att dela de bekymmer som finns att hantera.

Denna ansats talar säkerligen direkt till många även utanför USA som upplevt samma oro runt om i världen. Det offentliga samtalet mår bra av att bli mer nyanserat, faktabaserat och mindre hotfullt och fyllt av konspirationsteorier för att demokratin ska kunna utvecklas.

Jag tror som sagt att det fanns ett starkt värde med att låta känslorna från händelserna på trettondagen också få ta plats. Och det var ett sätt att starta från den punkt där även många Trumpväljare är.

Men det kommer vara frestande för media att fortsätta skildra det splittrade landet och göra en omstart även de för den sensationbaserade politiken som varit så långt från sakpolitiken under Trumps ledarskap. Och missnöjda tv-vänliga Trumpväljare kommer alltid att vilja höras och synas.

Under en helande period kommer det att behövas att man lyfter fram andra perspektiv och visa hur basarbetet för demokratin sker varje dag i olika organisationer, insatser och i samhället.

Om kritik fanns för avsaknad av konkreta åtgärder i talet så gick presidenten till arbetet redan under gårdagen och den första arbetsdagen ägnades åt pandemin.

Nyheterna som kom från Vita huset under torsdagen var en presentation av den nya coronastrategin som nu går att ta del av på Vita Husets sajt. Mest uppseendeväckande under dagen, apropå sanning, var att höra Anthony Fauci, direktör vid USA:s smittskyddsinstitut NIAID kommentera hur befriande det var att fakta och vetenskap åter är det som gäller i den nya administrationen.

Kanske är det så att just pandemin kan vara det gemensamma arbete som i praktiken kan ge Joe Biden chansen att på allvar visa hur han arbetar för samtliga amerikaner.

Pandemiåtgärderna är de facto insatser som kommer att gynna alla och skulle kunna ta fokuset bort från klyftan som finns av besvikelsen över ett ”stulet val”.

Installationstalet och de efterföjande timmarna var de första stegen bort från en absurd period som nu alla behöver lägga bakom sig, med en presidenten som låtit politiken och sitt twitterkonto som medierna dansade efter bli epicentrum för den amerikanska politiken.

Nu inträder landet i en ny era med en välavvägd balans mellan lågmäldhet, allvar och allas gemensamma del i detta installationstal av den 46:e presidenten.

Hjälp oss skriva mer om Demokrati!

Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.

Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.

Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.