Analys om Armenien, Azerbajdzjan, Nagorno-Karabach
Internationella domstolen i Haag: Upphäv blockaden av Nagorno-Karabach
Onsdagen den 22:a februari uppdrog Internationella domstolen i Haag åt Azerbajdzjan att använda alla tillgängliga medel för att häva blockaden av Nagorno-Karabach. Men vad innebär det i praktiken? Blankspot har pratat med berörda och experter.
Av Rasmus Canbäck 26 februari, 2023
I veckan beslutade Internationella domstolen i Haag att Azerbajdzjan med ”alla möjliga medel garantera obehindrad passage för människor, fordon och transporter i båda riktningar”.
En så kallad “provisorisk åtgärd” som kan tas i brådskande fall där domstolen anser att ett slutgiltigt beslut inte kan vänta. Fram till att ett slutgiltigt beslut tas ges ytterligare utrymme att lägga fram bevisning inför domstolsförhandlingarna.
Sedan den 12 december har Azerbajdzjan blockerat vägen till Nagorno-Karabach, vilken är den enda livlina som finns till den armeniskbefolkade enklaven från Armenien.
Det har medfört akut brist på mediciner, förnödenheter och att operationer blivit inställda. De första fyrtio dagarna fördes knappt någon mat till regionen. Endast ryska militärens och Internationella rödakorsfederationens bilar är tillåtna att passera.
Den 20 februari, två dagar innan beslutet från Internationella domstolen, uppgav Nagorno-Karabachs utrikesministerium för Blankspot att 3 900 personer väntade i Röda korsets kö på att få komma hem från Armenien till Nagorno-Karabach, och vice versa.
En person vi talade med, som stod i kön, berättade att endast fem till sju personer transporterades i veckan.
På 72 dagar hade 130 personer transporterats från Armenien till Nagorno-Karabach och 100 i andra riktningen. Nagorno-Karabachs utrikesministerium uppgav också att det är Azerbajdzjan som godkänner passagen. Dagen efter beslutet från domstolen tvingades Nagorno-Karabachs statsminister Ruben Vardanyan bort från sin position.
Många tolkade det delvis som en reaktion på Bakus krav att han ska avgå för att inleda en dialog med armenierna i Nagorno-Karabach. Att det skedde dagen efter domen kan ses som ett diplomatiskt försök att ge Azerbajdzjan en retorisk anledning att avsluta blockaden.
Förutom kärnfrågan om blockaden anklagar Armenien Azerbajdzjan i domstolen för att stänga av gas, elektricitet och internet till Nagorno-Karabach, samt för att de så kallade miljöaktivisterna som blockerar passagen är utsända av regeringen.
Azerbajdzjan svarade med att lägga fram anklagelser om att Armenien för in bland annat landminor i Nagorno-Karabach.
De används, enligt Azerbajdzjan, för att försvåra återvändandet av azerbajdzjanska flyktingar till de delar av Nagorno-Karabach med omnejd som Azerbajdzjan kontrollerar.
Domstolen avfärdade eller begärde mer underlag för samtliga punkter förutom kärnfrågan: att Azerbajdzjan ska använda alla tillgängliga medel för att häva blockaden.
Kort efter att domen publicerades gjordes ett uttalande från det azerbajdzjanska utrikesdepartementet, vilket fokuserar på att Azerbajdzjan inte blivit beordrade att flytta på miljöaktivisterna samt att de gör allt i sin makt för att garantera en säker passage.
Armeniska utrikesministeriet publicerade likaså ett uttalande som välkomnar domstolens beslut och understryker att de kommer vidareförmedla överträdelser när de sker.
Journalisten Joshua Kucera konstaterar för Eurasianet, där han tidigare var redaktör, att Internationella domstolens yttranden historiskt haft liten effekt på konflikten.
Han exemplifierar med att domstolen i december 2021 tidigare uppdragit en provisorisk åtgärd om att Azerbajdzjan ska upphöra med kulturarvsförstörelse.
Bara kort därefter kunde experter visa bevis genom satellitbilder på att Azerbajdzjan förstört en kyrka.
Tolkningarna av domstolens provisoriska åtgärd går isär. Farhid Shafiyev, en analytiker för en statlig azerbajdzjansk tankesmedja, Air Center, skrev på sin Twitter att beslutet sannolikt kommer ha ganska lite inverkan på skeenden.
Det är en bedömning som flera andra likasinnade azerbajdzjanska analytiker gjort.
Argumentet bygger på att Azerbajdzjan har blivit beordrade att göra allt i sin makt för att garantera en passage, men inte att flytta de så kallade miljöaktivisterna. Samt att analytikerna skuldbelägger Ryssland för att förhindra passagen, snarare än Azerbajdzjan.
Experten i internationell rätt och människorättsfrågor, Gabriel Armas-Cardona är inte övertygad av Azerbajdzjans tolkning, berättar han för Blankspot.
– Ordern från domstolen är tydlig i all sin enkelhet. Det togs bara en provisorisk åtgärd, och det är att Azerbajdzjan ska använda samtliga medel de har för att säkerställa obehindrad passage genom Latjinkorridoren. I konflikten är formuleringar en nyckelfaktor. Azerbajdzjan understryker ordet säker (safe på engelska) passage. Det är dock inte vad beslutet säger – det säger obehindrad (unimpeded på engelska) passage. Ordet säker härrörs till det trilaterala avtalet om eldupphör mellan Armenien, Azerbajdzjan och Ryssland från kriget 2020.
Vad innebär det?
– Det är endast Azerbajdzjan som beordrats att agera. Det betyder att Azerbajdzjan ska se till att aktivister inte ska blockera passagen. Det innebär även att det är Azerbajdzjans uppgift att ta upp frågan med de ryska fredsbevarande trupperna att nu tillåta armeniska civila att passera Latjinkorridoren. Med det sagt så har Azerbajdzjan en halv poäng med att det är Rysslands fredsbevarande trupper som stoppar trafiken, och inte azerbajdzjanska trupper – även om det hänger ihop med Azerbajdzjans agerande.
Hur implementeras en sån är order i praktiken?
– Liksom alla domstolar så är det inte heller internationella domstolen i Haag som står för genomförandet av besluten. Den utförande kraften i det här fallet är FN:s säkerhetsråd. I första fall går inte domstolen order dit, utan det är upp till parterna att agera i enlighet med domstolens beslut. Liksom all juridik så kan det ta tid, men i praktiken innebär det att man bör se ett verkställande inom kort. Om det inte sker kan Armenien gå tillbaka till domstolen och framföra sina bevis för bristande efterföljsamhet.
Vad händer om Azerbajdzjan inte följer domstolens order?
– Domstolen gör då ett förtydligande om vad det innebär. Det är för tidigt för att säga om det är vad Azerbajdzjan väntar på, men om det kommer ett förtydligande och att ordern trots det inte följs så går det vidare till FN:s säkerhetsråd där det till skillnad från när Armenien, genom Frankrike, begärde att blockaden togs upp på agendan i december, blir en huvudpunkt. Att inte efterleva en order från domstolen i Haag är en allvarlig överträdelse och prioriteras av Säkerhetsrådet. Vid sådant läge betvivlar jag att Ryssland skulle använda sig av sitt veto i och med det i så fall blir ett ifrågasättande av hela världsordningen.
Historikern och freds- och konfliktforskaren Vahagn Avedian som analyserat konflikten i över två decennier resonerar att det finns en diskrepans mellan teori och politik.
Han menar att ett juridiskt beslut (teori) nödvändigtvis inte kolorerar med realpolitik.
– Den politiska sfärens särintressen brukar färga av sig på liknande beslut. Denna aspekt förstärks proportionerligt med demokratins välmående; ju mindre demokratiskt system desto mer benägenhet att domslut kan ignoreras eller till och med manipuleras. I det auktoritära Azerbajdzjan har man tidigare i princip förbisett att tillämpa Internationella domstolens beslut.
Vahagn Avedian menar att Azerbajdzjans bristande efterföljsamhet av beslutet från december 2021 är ett tydligt exempel där politik och juridik inte går hand i hand.
– Trots att domstolen då beslutade att Azerbajdzjan ska ”vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra uppvigling och främjande av rashat riktade mot personer av armenisk härkomst” och ”stoppa förstörelsen av armeniska kulturella monument”, så har inte det skett. Domstolen i år fann att Azerbajdzjan genom blockaden inte har tillmötesgått föregående order.
Alla väntar på Azerbajdzjans reaktion, hur har den varit?
– Av vad man kan uttolka från officiella aktörers reaktioner – både ambassadörer och högt uppsatta i Azerbajdzjan – har man snarare tolkat beslutet från Internationella domstolen som att vara emot Armenien än tvärtom. Till exempel skrev en av ambassadörerna att de azerbajdzjanska aktivisterna [som blockerar vägen] är inspirerade av beslutet från domstolen att fortsätta. Återigen kan man se hur en auktoritär regim uppfinner en alternativ verklighet för den egna politiska agendan.
Vad tror du kommer hända?
– Republiken Artsach (Nagorno-Karabach) har lagt fram en kravlista för att börja förhandla med Baku. Nu återstår det att se om Baku går med på det här eller inte, även om jag har svårt att tro att de accepterar flera av punkterna, främst frågan om framtida status. Det kvarstår att se var domstolens dom tar vägen och hur västvärlden väljer att följa upp beslutet samtidigt som man måste hantera Ryssland i Ukrainakriget.
– Slutligen visar skeendet att jag har svårt att se att armenierna i Nagorno-Karabach, Artsach, har någon framtid under Bakus styre. Konflikten har en binär utgång: antingen ett etniskt rensande av armenier i Nagorno-Karabach av någon form eller beviljandet av ett folks rätt till självbestämmande i enlighet med den lösning som Minskgruppen – som ansvarat för medlandet i fredsförhandlingar i konflikten – lade fram redan 2009.
Azerbajdzjans president Ilham Alijev har flera gånger sagt att armenierna i Nagorno-Karabach ska ges samma rättigheter som övriga befolkningen. Varken mer eller mindre.
Det är en ståndpunkt som armenierna i Nagorno-Karabach bemött med stark skepticism, med utgångspunkt i både konflikten och att Azerbajdzjan rankas som mer auktoritärt än Ryssland och Iran av de flesta internationella människorättsindex.
Toppbild: Ryska fredsbevarande trupper säkerställer att armenier konfronterar den azerbajdzjanska blockaden. Azerbajdzjans retorik har efter Internationella domstolens beslut ändrats till att beskyllda ryska trupper för blockaden. Foto Marut Vanyan
