Nyheter om Afghanistan, Migration

"Ingen kan hjälpa oss nu"

På tisdagkvällen utvisades ett 20-tal personer till en oviss framtid i Afghanistan. En av dem är Waseem som hotas av talibanerna. Blankspots Göran Engström var på plats.

Av Göran Engström 30 maj, 2017

Åstorp i norra Skåne. Utanför Migrationsverkets gula tegelbyggnad, som officiellt går under namnet ”Förvaret”, strömmar demonstranterna till. De är här för att protestera mot de planerade utvisningarna som ska äga rum senare under dagen.

Ett 20-tal poliser står lugnt vid sidan och tittar på.

Spridda talkörer hörs från de uppskattningsvis hundratalet demonstranter som samlats utanför polisens avspärrningar.

– Yalla, yalla. Ett Sverige för alla!

Och:

– Afghanistan är inte säkert! Afghanistan är inte säkert!

Talkörerna dör ut efter några minuter och ersätts av traditionell afghansk musik från en rapsig megafon.

Inne i förvaret väntar ett 20-tal afghaner, som har fått avslag på sina asylansökningar, på att skickas till Kabul. En av dem som ska utvisas är Waseem, som Blankspot skrivit om tidigare.

Waseem, som hotats av talibanerna, tvångsutvisades till Afghanistan.

Waseem flydde från Afghanistan för fyra år sedan. Blankspot når honom över mobiltelefon. Han låter ledsen och uppgiven när han berättar att de nyss fått besked av förvarets personal att de ska göra sig redo för avfärd. Inom en halvtimme kan det bli aktuellt att ge sig iväg med bussen mot Kastrup, för vidare transport med flyg till den afghanska huvudstaden Kabul.

– Allt är så fruktansvärt. Vi är 20 personer som ska utvisas, och vi mår inte alls bra, förklarar Waseem.

I bakgrunden hörs sporadiska rop. Det är svårt att uppfatta vad som sägs. Första beskedet var att transporten skulle ske kl 15, men strax efter klockan 16:30 sitter de fortfarande och väntar.

Waseem låter förtvivlad.

– Vi har sagt till personalen här att vi inte kan återvända till Afghanistan, att de måste stoppa utvisningen, men de säger att de inte kan påverka beslutet.

Waseem kommer från provinsen Logar, söder om huvudstaden Kabul. Precis som på många andra platser i landet är situationen i Logar mycket spänd. Det gäller även huvudstaden Kabul, som de senaste månaderna drabbats av många attacker.

Waseem säger att han fruktar för sitt liv.

Osäkerheten och oron förstärks ytterligare av att hans närmaste familj befinner sig i Sverige. I Afghanistan har han inga kontakter längre, säger han.

– Hur ska jag kunna klara mig där? Situationen är så dålig.

Via en bekant i Sverige har han fått kontakt med en afghansk kvinna som han kan ringa när han landat i Kabul imorgon. Men det är en person som han inte känner alls.

Plötsligt under samtalet säger Waseem att han måste bryta. Flera poliser har kommit in i rummet där de utvisade sitter, och nu säger de att de ska samla ihop sina tillhörigheter.

– Har du någon mer fråga så ställ den nu. Jag måste gå. Det är över. Ingen kan hjälpa oss nu, jag vet att jag kommer att dö, säger Waseem och lägger på.

Utanför Förvaret väntar demonstranterna tålmodigt. De flesta verkar vara överens om att det inte längre går att göra något för att stoppa de planerade utvisningarna. Det de kan göra är att visa sina sympatier och i bästa fall, genom att bara finnas på plats när bussen lämnar förvaret, visa de utvisade att det finns människor som tänker på dem.

En kvinna kommer gående längs polisens kravallstaket. Hon stöder sig på en käpp och måste parera de ojämna grästuvorna utanför avspärrningarna.

Masoumeh Hassanzade har rest till Åstorp för att ta farväl av sin systerson som ska tvångsutvisas till Kabul.

Kvinnan heter Masoumeh Hassanzade och är född i Afghanistan. De senaste 40 åren har hon och familjen levt som flyktingar i Iran. En tuff tillvaro, konstaterar hon.

För fyra år sedan fick hon visum till Sverige och har nu beviljats uppehållstillstånd.

Masoumeh Hassanzade berättar att en av de som ska utvisas idag är hennes 19-årige systerson Hamzeh Nouri. Han kom till Sverige för två år sedan, men är alltså född i Iran.

Nu ska han utvisas till ett land han aldrig satt sin fot i.

– Jag är jätteorolig för min systerson. Jag har kommit hit för att jag vill träffa honom en sista gång innan han skickas tillbaka, men jag vet inte om de kommer att släppa in mig.

– Jag har pratat med honom på telefon. Han säger att han är livrädd och är säker på att han kommer att dö om de skickar tillbaka honom, säger Masoumeh Hassanzade och linkar vidare stödd på sin käpp.

Strax efter klockan 17 rullar två turistbussar genom polisens avspärrningar. Demonstranterna som slagit sig ner i gräset vaknar till liv. De rör sig mot en liten kulle där de kan se in på Förvarets gård. Talkörerna återupptas.

Det går en dryg timme utan att någon buss kommer ut genom avspärrningarna, men genom en glipa i stängslet går det att se hur de utvisade börjar ledas ombord på bussarna.

Av Göran Engström