Reportage om

“Helvetet på andra sidan floden” – rapport från Lundinrättegångens tredje dag

Under Lundin-rättegångens tredje dag fortsatte åklagaren med sin sakframställan som nästan helt baserades på bolagets egna skriftliga säkerhetsrapporter.

I början av 2002 kappseglar Alexandre Schneiter med sin katamaran på Genèvesjön. Han har nyligen grundat ”Team Tilt” och två gånger kommer hans lag att vinna lagtävlingen för katamaraner. 

Besättningen har också hastighetsrekordet för att med en enkölad båt segla runt hela Genèvesjön.

På grund av tävlingen är han inte på plats i bolagets block 5A i södra Sudan, där han är delaktig i oljeprospekteringen. Enligt åklagaren har han en ledande befattning. Enligt försvaret sitter han mest bakom sin dator i Genève och analyserar seismiska kurvor. 

Samtidigt som båtarna går i mål på Genèvesjön rasar säkerhetssituationen samman i bolagets område block 5A. 

I decennier har vi lärt känna konflikten i Sudan utifrån berättelser från flyktingarna som tvingats bort. Ibland har de framträtt i rapporter från människorättsorganisationer. Andra gånger i intervjuer och reportage. 

När åklagaren på rättegångens tredje dag, torsdagen den 7 september, skulle berätta om denna tidsperiod lyste flyktingberättelserna med sin frånvaro. I stället skulle han fokusera på de ”skriftliga bevisen.”

Bland bevisen, förklarade åklagaren, fanns dels dokument som bolaget frivilligt lämnat in. Men det finns också dokument som åklagaren kommit över genom en husrannsakan. 

En tisdag i januari 2018 slog svensk polis till mot Lundin-kontoret på Blasieholmen i Stockholm. Samtidigt slog deras schweiziska kollegor till mot bolagets kontor i Genève samt mot bröderna Ian och Lukas Lundins kontor i samma stad.

Åklagaren Henrik Attorps förklarar för rätten att det inte är olagligt att samarbeta med en militärdiktatur. Inte ens om den diktaturen är mitt upp i ett inbördeskrig. 

– Det är inte heller brottsligt att begära säkerhet för sin egen verksamhet, men, poängterar Attorps och trycker fram nästa bild. 

– Man måste göra en skillnad mellan att begära säkerhet i områden som regeringen kontrollerar och områden som regeringen inte kontrollerar.

Det är detta som åtalet handlar om enligt åklagaren. 

Att bolaget krävt att ”kontroll tas” för att oljeverksamheten ska kunna bedrivas i områden där man vet att regeringen inte har kontrollen. 

– Vi kan visa på ett samband mellan de tilltalades agerande och begäran om säkerhet med de krigsbrott som regimen sedan begår, förklarade Attorp. 

Enligt åklagarna är bevisläget gott och de förväntar sig en fällande dom. Enligt försvaret borde det inte ens lett till åtal.

Arkivbild. Sydsudan. Foto: NRC.

När Lundin Oil etablerade sig i den lilla byn Rubkona i södern rasade sedan länge ett inbördeskrig i regionen mellan den sudanesiska regimen och gerillan SPLA som slogs för självständighet. 

Landet styrdes av al-Bashir som tagit makten i en militärkupp eftersom han var missnöjd med det fredsavtal som höll på att förhandlas fram. 

Istället för fred bestämde han sig för att försökte besegra rebellerna på slagfältet. 

Något som enligt åklagaren utmärkte al-Bashir var att han beväpnade och allierade sig med lokala milisgrupper som han sedan spelade ut mot varandra. 

– När grupperna sedan kom att strida mot varandra kunde det bortförklaras som ”tribal wars,” något som inte var en del av inbördeskriget, förklarar åklagaren. 

Försvaret i sin tur talar om just konflikterna i konflikten. Grupper som stred om boskap och mark långt före det svarta guldet hittades. 

**

Stöd gärna vår läsarfinansierade journalistik. Vi vet att alla inte har råd att betala för journalistik. Därför är våra reportage och artiklar fria att läsa för alla. Men vi hoppas att några av er som läser detta kan bidra så vi kan fortsätta att rapportera från den historiska rättegången.

**

Bland de papper som hittades under husrannsakan återfanns säkerhetsrapporter. Med hjälp av dessa vill åklagaren nu bevisa att militären och regimallierad milis med start i maj 1999 gick in i block 5A för att ta kontroll över området och möjliggöra oljeverksamheten. 

I en intern utredning om överfallet av rebeller på bolagets borrtorn i Thar Yath den 17 maj 1999 skriver man att det faktum att bolaget här hittat olja varit den avgörande orsaken till att armén nu gått in i området. Bolaget skriver att de krävt mer militära resurser men att armén kan ha tvekat innan de visste att här fanns olja. I en annan säkerhetsrapport från den 18 maj 1999 konstateras det att armén inte har kontroll över området och att målet på en fem mil bred säkerhetszon från prospekteringsplatsen ännu inte uppnåtts.

Åklagare Attorps visar ur den skriftliga dokumentationen att både bolaget och regeringen var överens om att bygga en väg för att förbättra förutsättningarna för oljeutvinningen och att de kom överens om en säkerhetsplan för det arbetet.

Avtalet ”Security and Road Agreement” ingicks den 8 november 1999 mellan Ian Lundin för bolaget och regimen. 

Det fanns bara ett problem. 

Vägen kommer att gå genom områden som kontrolleras av rebellerna. Områden utanför regeringens kontroll. 

Åklagaren håller upp en intern säkerhetsrapport från juni 1999 där det framgår att området som vägen ska gå igenom, Jikany-regionen kontrolleras av rebellerna: ”vårt operationsområde måste ses som en no-go zon,” skrivs det i rapporten.  

– Vi menar därför att Ian Lundin begår medhjälp till de brott som regimen sedan kommer att begå, förklarar Attorps. 

Det brottsliga, ligger enligt åklagaren, i hur kriget mot rebellerna förs. 

– Det är tillåtet att föra krig, även för en diktatur. Men den internationella humanitära rätten handlar om att begränsa lidandet hos civila under krig. 

Att inte göra skillnad mellan stridande och civila är ett krigsbrott. Militära mål får anfallas men inte civila. Och även de målen måste angripas på ett proportionellt sätt. 

Det åklagaren kommer att försöka bevisa är alltså att regeringens soldater och miliser använt ett ”oproportionerligt och urskillningslöst våld” mot civila för att säkra vägbygget och de seismiska undersökningarna. 

**

Stöd gärna vår läsarfinansierade journalistik. Vi vet att alla inte har råd att betala för journalistik. Därför är våra reportage och artiklar fria att läsa för alla. Men vi hoppas att några av er som läser detta kan bidra så vi kan fortsätta att rapportera från den historiska rättegången.

**

I säkerhetsprotokollen går det att utläsa att regimen, trots anfallen, inte lyckas ta kontroll över området.  Redan mot slutet av 1999 kontrolleras stora delar av blocket av rebellerna.

Åklagaren läser upp ytterligare en rapport från bolagets egna säkerhetsutredningar om att regeringen saknar soldater för att skydda områdena. ”Fler trupper behövs.” Det noteras också att bolaget inte kan flytta sina tunga maskiner som planerat på grund av säkerhetssituationen.

I slutet av januari lyckas den sudanesiska militären mobilisera så pass många trupper att de kan gå över floden. 

I ett säkerhetsprotokoll framgår det att ”hundratals nya soldater har anlänt för att skydda block 5A så att vägen till Thar Yhat kan öppna.” 

I en annan rapport står det att ”armén står redo och inväntar order från Khartoum”.

Enligt åklagaren visar bolagets dokument att istället för att kräva ett stopp för bombningarna, kräver Ian Lundin att bolagets säkerhet ska ges prioritet. 

På ett möte mellan Ian Lundin och Sudans försvarsminister den 21 februari år 2000 kräver Ian Lundin att vägbygget måste kunna färdigställas inom kort. 

– Vi menar att Ian Lundin härigenom medverkar till att regimen använder de här stridsmetoderna för att ta kontroll över området. 

Den tredje maj år 2000 intervjuas Ian Lundin av finanstidningen. Han berättar då för reportern Robert Eriksson, som senare ska komma att jobba för bolaget, att det går en flod längs med bolagets område.

– Det finns en flod som går längs vårt grannblock, på andra sidan floden bryter helvetet löst.

Efter att ha läst upp citatet vänder sig åklagaren till rätten och säger: 

– Det är det helvetet det här målet handlar om. 

Utdrag ur åklagarens sakframställan.

Det som nu utspelar sig i Stockholms Tingsrätt har kallats historiskt. Ibland på grund av omfattningen: En 11 år lång förundersökning på 80 000 sidor och en rättegång som ska pågå i två och ett halvt år. 

Sveriges genom tiderna längsta. 

Men det är inte bara rättegångens storlek som gör den historisk. Detta är också ett av få tillfällen – i världshistorien – där företagsledare ställts inför rätta för medhjälp till grovt folkrättsbrott.

Regimens brutala övergrepp mot civila är väl dokumenterade men kan Lundin och Schneiter personligen knytas till övergreppen? Det är vad domstolen ska ta ställning till.

Att det ens blev en rättegång beror på att advokaten Sten De Geer postade journalisten Kerstin Lundells bok ”Affärer i blod och olja” till Riksåklagaren den 15 mars 2010. När den ”tappades bort” skickade han in ytterligare en kopia. Denna gång med rekommenderat brev och mottagningsbevis. 

Resten är svensk förundersökningshistoria. 

Att det tagit över tio år innan rättegången drog igång tid beror enligt åklagaren dels på den ”långa brottstiden”, över fyra år, men också på att man hört över 150 personer och att brottsligheten varit ”komplex.”

Dessutom har åklagarna och utredarna inte haft tillgång till ”brottsplatserna” på grund av säkerhetsläget i regionen idag. 

Det finns också andra skäl som åklagaren inte tar upp i rättssalen i dag. Dels har det varit en lång rad av legala strider mellan försvaret och åklagarna innan rättegången om den ens skulle kunna äga rum. Att åtala en utländsk medborgare krävde beslut av justitieministern. Men det har också förekommit uppgifter om hot och kartläggning av vittnen. 

Att rättegången ens kan äga rum beror på att Sverige tillämpar ”universell jurisdiktion” för folkrättsbrott. Vilket innebär att svensk domstol kan pröva mål oavsett var brottet har begåtts, mot vem och av vem. 

Åklagare Attorps gjorde sin praktik på FN:s krigsförbrytartribunal för folkmordet i Rwanda och därefter var han ett halvår vid tribunalen i Tanzania för att sedan utbilda sig i Sverige. 

Attorps och hans kollegor har varit framgångsrika på att utreda denna typ av brott den senaste tiden. Inte mindre än 13 fällande domar från flera olika länder har fallit de senaste åren med förövare från Rwanda, Iran och Syrien. 

En svårighet den här gången, till skillnad mot tidigare, är att åklagarna ska visa på ”delaktighet i brott” och ”medhjälp”. Men utan en namngiven och utpekad gärningsman kan det bli svårt. 

De svenska åklagarna tros också komma att argumentera för att det inte behöver vara ”direkt uppsåt” utan den lägsta nivån av uppsåt, det vill säga likgiltighet. Bolaget visste att saker skedde men gjorde ingenting. En likgiltighet inför brottsligheten. 

Försvaret i sin tur menar att materialet i förundersökningen inte borde lett till åtal och inte kommer att leda till en fällande dom. De menar också att det är svårt att försvara sig mor de “luddiga” åtalspunkterna.

Första rättegångsdagen utanför Tingsrätten.

Alexandre Schneiters advokater har flera gånger beklagat att de ska behöva försvara sig mot uppsåtet att begå folkrättsbrott ”men nu är åtalet som det är”. 

– Det som finns är en meningslös bevisning. Åtalet är så vagt utformat att det varken finns gärningsmän eller kausala samband, sa de redan under rättegångens andra dag.

De ifrågasätter också åklagarens metodik där han påstår att Schneiter genom att ”informera” om planerad verksamhet krävde militära insatser. I säkerhetsprotokollen finns inte ord som “krav” med. Att informera om planerad seismisk verksamhet är enligt försvaret, en del av att fullfölja ingångna avtal. Helt normal affärsverksamhet i oljeindustrin och inget som kan likställas med krav på militära insatser. 

Men åklagaren pekar ut Alexandre Schneiter och visar upp dokument som ska bevisa att när armén väl tagit kontrollen över området kring borrtornet i Thar Yath och vägen dit så vill bolaget planera för undersökningar i nya område. I ett av protokollen så berömmer Alexandre Schneiter också regimens företrädare för genomförda insatser ”som möjliggör bolagets verksamhet”.

Ett av de områden som bolaget är intresserade av kontrolleras av rebelledaren Peter Gadet och ligger i Nhialdiuområdet, eller ”verksamhetsområde MOK” som det står på bolagets kartor.   

– Under ett av mötena läggas det fram en plan för undersökningar i området som kontrolleras av rebelledaren Peter Gadets styrkor och vi menar därför att Alexandre Schneiter återigen medverkar till regimens brott för att ta kontroll över detta område, säger åklagaren och pekar över kartorna som projicerats på väggen.

Redan tre dagar efter mötet, där idén presenteras, begär militären att bolaget ska bygga en väg.

”Armén begär en väg till Nhialdiu för att kunna säkra de seismiska undersökningarna,” citerar åklagaren ur ytterligare protokoll.  

Därmed står det, enligt åklagaren klart, att bolaget ingått en överenskommelse om att bygga vägen. 

Något som försvaret bestrider. Alexandre Schneiters advokater menar att även om han deltog på detta möte finns det inte något samband mellan att föreslå att göra seismiska undersökningar och att militären sedan anfaller. Dessutom rörde det sig inte om samma områden. 

Vägen blir aldrig heller färdigställd. Bolaget som ska utföra de seismiska undersökningarna kan inte verka. Striderna upphör först den 4 februari 2003, när den sudanesiska armén skriver ett fredsavtal med SPLA om att vägbygget ska avbrytas. 

– Att Alexandre Schneiter presenterat detta som ett framtida område, menar ändå åklagaren gör att han begår ”medhjälp till folkrättsbrott” eftersom ytterligare en offensiv inleds. 

När förhandlingarna är slut för dagen återstår 49 dagar till att åklagarens sakframställan. Sedan ska advokaternas ge sin syn på denna. De två misstänkta kommer att korsförhöras mellan den 10 december 2024 och den 30 januari 2025. Därefter har domstolen avsatt 12 månader, fram till januari 2026, för att höra 57 vittnen.  

Slutligen kommer åklagaren och försvaret att hålla sina avslutande pläderingar i februari och mars 2026, vilket innebär att det totala antalet planerade rättegångsdagar blir 220. 

Tisdagen den 12 september är det dags för dag fyra.

Vill du få det senaste i realtid? Välkommen att gå med i Martin Schibbyes Whats-appgrupp för bevakningen av rättegången.

Detta var en rapport från rättegångens tredje dag. En rapport från första dagen finns att läsa här. Andra dagen här. Stöd Blankspot så vi på plats kan fortsätta att rapportera från den historiska rättegången.

**

Stöd gärna vår läsarfinansierade journalistik. Vi vet att alla inte har råd att betala för journalistik. Därför är våra reportage och artiklar fria att läsa för alla. Men vi hoppas att några av er som läser detta kan bidra så vi kan fortsätta att rapportera från den historiska rättegången.

**

Rättelse: I en tidigare version av reportaget stod det “oaktsamhet” istället för “likgiltighet” detta är nu ändrat.