Veckans gästskribent Julia Wang menar att om omvärlden inte protesterar mot övergreppen i Myanmar så kommer mänskligheten att smittas av "anti-empati".
Av Blankspot 23 april, 2021
Romanen 1984 skrevs av Eric Arthur Blair under pseudonymen George Orwell med inspiration från hans erfarenheter som polis i Myanmar (dåvarande Burma). Parallellen till den är tydlig i Julia Wangs reflektion om utvecklingen i Myanmar.
Julia Wang är uppväxt i USA med föräldrar som är halv-burmesiska och halv-kinesiska som växte upp i Yangon, Myanmar. Med sitt perspektiv från USA med ett burmesiskt och kinesiskt arv är hon djupt medveten om de kulturella och socio-politiska skillnaderna mellan väst och öst. Hon vill vara en röst från den burmesisk-amerikanska sidan om situationen i Myanmar och försöker beskriva utvecklingen med dessa olika linser.
1̶9̶8̶4̶
Tänk dig en värld där myndigheterna kan göra vad de vill. En värld där yttrandefrihet är icke-existerande och alla övervakas av den ständigt närvarande polisen. Om någon vågar berätta om orättvisorna fängslas man och torteras. Statlig propaganda förmörkar himlen. Politiska fångar får sina organ borttagna; deras ansikten dränkts i frätande syra. Internet är stundvis bortkopplat för att kväva ropen på hjälp. Civila massakreras och skjuts för nöjes skull av militären. Flickor och kvinnor plockas in på oklara grunder till förvar och våldtas. Hus och egendomar sätts i brand som en form av social kontroll av denna storebrorsregering.
Detta är inte en dystopisk science-fiction som utspelar sig i Oceanien 1984.
Detta är vad som sker i Myanmar idag.
Den första februari 2021 skedde en kupp av Tatmadaw (militären reds anm.) och kansler Aung San Suu Ky, president Win Myint och flera andra medlemmar ur Nationalförsamlingen för demokrati arresterades.
Militärens ord om valfusk ekade bekant från det amerikanska valet. Militären eller Tatmadaw som de kallas, var snabba med att införa förändringar. Gränserna stängdes och de grundläggande mänskliga rättigheterna försvann i tårgasen som de burmesiska demonstranterna andades in.
I två månader har burmeserna protesterat och fyllt gatorna för att visa sitt missnöje mot att det val där Aung San Suu Kyis parti Nationalförsamlingen för demokrati vann med 83% förkastades: det var folkets val. Trots de 54 miljonerna rösterna räknas inte folkets röst i Myanmar. Trots allt berör inte mänskliga rättigheter den Orwellianska regimen.
Sedan dess har över 739 civila dödats av militären och långt fler skadats. Mediekanaler som MRTV och MWD, kanaler som ägs av militären fortsätter att sprida lögner och propaganda. Trots detta har burmeserna som konstant bett, skrikit för sina lungors fulla kraft om internationell hjälp mötts av tystnad. FN och omvärlden har gjort få initiativ för att stoppa blodet som rinner längs gatorna i Myanmar.
För varje dag som går förloras fler människoliv. Fler barn blir föräldralösa.
För varje dag som går är det som händer i Myanmar något som i grunden förändrar hur det är att vara människa.
Militären har ohindrat och skoningslöst passerat gränsen för ett anständigt mänskligt beteende. Ingen undkommer deras skadeglädje.
27 mars 2021 i Thiamine, Yangon, en ettårig bebis skjuts i ögat med en gummikula.
23 mars 2021, en sexårig flicka sköts när hon sprang mot sin pappa.
Zaw Myat Lin, en representant från NLD återlämnades död till sin familj den nionde mars. En patolog som undersökte hans kropp och konstaterade att hans inälvor och organ var bortopererade. Hans artärer hade sannolikt förstörts av en skalpell i kombination med en motor. En frätande (mest troligen syra) vätska hade injicerats in i hans mun och kastats över hans ansikte. Troligen hade han också torterats med hjälp av elektricitet. Hans deformerade ansikte och kropp var som något ur en mardröm; denna avsaknad av värdighet är bara ett exempel på de många fall av grov tortyr som militären gjort sig skyldig till.
Men dessa handlingar är inte bara relevanta för Myanmar; de påverkar oss alla.
För att värna om mänsklighetens framtid för oss allihop måste militären i Myanmar stoppas.
När vi ser och tillåter en sådan ondska att fortsätta existera blir vårt sinne på ett neurologiskt plan bedövat för dessa brott mot mänskligheten.
Vi har alla kognitiva tankegångar som är baserade på regler, upplevelser, attityder och värderingar som hjälper oss att skapa framtida beteenden. Om något bryter mot dessa regler kommer en kognitiv omvärdering att ske. Men om dessa moraliska regler vid upprepade tillfällen bryts utan ett straff blir ”fel” till ”rätt”.
En erosion av empati sker med andra ord även inom oss. När dessa brott sker i en annan kontext så kommer hjärnan undermedvetet att omprogrammera dessa moraliskt oacceptabla brott till något som accepteras.
I amerikansk politik återfinns allt från masskjutningar till vad som är accepterat hos en president som exempel på denna stegvisa förskjutning mot normalisering. Över tid, undermedvetet, har vårt sinne omprogrammerat sig för att acceptera dessa moraliskt oacceptabla handlingar som acceptabla för att hantera de visuella och sensoriska intrycken. På neuropsykiatriskt språk habituerar hjärnan dessa simulationer.
Moraliskt är detta problematiskt vilket visats av Albert Banduars experiment av socialt lärande. Vi lär oss med hjälp av vår omgivning för hur vi ska bete oss samt vad som är moraliskt accepterat. Genom att vara åskådare för denna depravering blir vi mottagliga för denna empatierosion när vi passivt låter detta ske för burmeserna. Vi blir spridare av denna smittsamma sjukdom där vi smittas av giftet av anti-empati.
Undermedvetna förskjutningar av detta slag i beteenden kan ses i studier av medicinska läkare som agerar under totalitära regimer (Hussein et. al). Dessa läkare reflekterar samma beteende som den totalitära regimen där man är mer benägen för en förmyndarmentalitet, manipulation av hälsoinformation och mer. Även om det är oavsiktligt blir dessa läkare grundade i vad som anses moraliskt accepterat.
Ergo, totalitära diktaturer måste försvinna med kirurgisk precision för att skydda mänskligheten. På liknande sätt kan man analysera den långsamma ökningen av brott. Det är också en form av psykologisk manipulation som våldsverkare använder på sina offer. Misshandlare skiftar långsamt sina offers verklighetsuppfattning av vad som är moraliskt kontra omoraliskt. Detta skedde också i Tyskland när Hitler kom till makten där, det var en långsam ökning av fruktansvärda brott. Brott som i slutändan påverkade andra länder också.
Totalitära diktaturers omåttlighet är en sjukdom som måste stoppas innan den fortsätter att sprida sig. Att få bort militärjuntan i Myanmar behövs för att behålla mänskligheten. För att sätta en standard för en bättre morgondag.
Utan en stark rörelse för mänskliga rättigheter i Myanmar kommer vilken sorts störning som helst, till exempel den terrorism som finns i landet nu, att rasera de instabila pelare som bär upp det mänskliga rättigheterna och förgöra vad det innebär att vara människa.
I Maslows behovstrappa är de grundläggande fysiologiska behoven något som måste mättas. Inget av de grundläggande behoven som mat, vatten, frisk luft och tak över huvudet möter de som befinner sig i Myanmar nu. Grundläggande mänskliga rättigheter måste cementeras innan demokratin kan växa fram.
John Rawls skriver också om detta, när han menar att alla former av regering behöver följa åtta principer för att kunna samexistera i harmoni, fred och ömsesidig respekt. Inom dessa åtta principer finns en ansvarskänsla för hur de rika att hjälpa de fattiga som lever i omänskliga förhållanden. Genom att inte hjälpa kommer dessa brustna etiska system att rasera och sprida sig till grannländerna också. En dominoeffekt. Globalt har det skett en återgång av demokratin de senaste åren. Både The Economist och Economist Intelligence Unit har rapporterat om en nedgång för demokratin.
Genom att stoppa militärjuntan så stoppar vi också en antidemokratisk totalitär rörelse.
Vad COVID-19 pandemin och en ökad globalisering har lärt oss är att världen är sammankopplad. Vad som sker i Myanmar kommer i slutändan också kanske påverka dig, oavsett var du befinner dig i världen. Oavsett om det är en framtida pandemi, ekonomiskt eller någon annan anledning är Myanmars välbefinnande något som borde vara i allas intresse.
Eric Arthur Blair skrev boken 1984, under pseudonymen George Orwell, efter att ha blivit inspirerad av sina erfarenheter som polis i Myanmar (dåvarande Burma).
Det är nu 2021 och inte 1984.
Även om det gått 37 år sedan hans förutsägelse tror jag fortfarande på godheten hos mänskligheten. Jag har sett så många genuina människor som slagits för grundläggande mänskliga rättigheter. Jag har blivit inspirerad av ljuset från så många goda själar som gått till långt för att ge omvärlden en inblick till vad som sker i Myanmar. Mitt hjärta är alltid fullt efter att ha interagerat med dessa människor som har en vision om en bättre morgondag.
Jag tror att vi alla kan komma samman för att bli arkitekter i en värld grundat i empati. Globalt kan vi alla hjälpas åt att få de tystade rösterna i Myanmar hörda och skapa en förändring. Jag hoppas att godheten hos mänskligheten segar. Jag hoppas att du går med mig i min kamp för att bygga en bättre morgondag idag.
Gästskribent: Julia Wang, (Khin Thiri May) , doktorand vid Case Western Reserve University och UC Berkeley Alumnus.
Foto: Khun Raymond, publicerat av instagramkontot Humans of Myanmar
Av Blankspot
Hjälp oss skriva mer om Demokrati!
Blankspot sätter ljuset på olika demokratirörelser runt om i världen.
Vad finns det att lära av demokratiaktivisters arbete i Etiopien, Ungern, Bolivia eller andra platser i världen? Är det WhatsApp eller dörrknackning som är det viktigaste verktyget – och hur tänker unga människor om sin framtid.
Stöd oss så kan vi bredda bevakningen med fler artiklar, reportage och filmer om detta. Du kan skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller prenumerera.
