Reportage om

Fotbollsklubben som delats itu

Blockaden av Nagorno-Karabach får konsekvenser för hela samhällen. Blankspot har träffat fotbollsklubben Lernayin Artsakh som berättar om hur deras lag delats itu.

De oroliga molnen drar långsamt bort över bergen och ersätts med en intensiv röd sol som är på väg att gå ner. En fotbollstränares röst hörs ömsom ropa instruktioner, ömsom vissla i pipan medan de kvinnliga spelarna utmanar varandra i passningsövningar.

De är bara tretton spelare på träningen. Andra hälften kunde inte komma.

De är kvar i Nagorno-Karabach.

Klubben Lernayin Artsach, eller ”det bergiga Karabach”, kommer ursprungligen från Nagorno-Karabachs huvudstad Stepanakert. Men strax innan kriget bröt ut mellan Armenien och Azerbajdzjan 2020 flyttade de den formella verksamheten till staden Sisian i Armenien för att kunna delta i Europaspel. Inför denna säsong har de flyttat verksamheten till Vayk, en dryg timme från Sisian.

Den europeiska fotbollsfederationen Uefa tillåter nämligen inte lag registrerade i Nagorno-Karabach som en del av det armeniska ligaspelet. Anledningen är att Nagorno-Karabach formellt erkänns som en del av Azerbajdzjan, trots att regionen varit självstyrande sedan 1991.

Efter flytten till Armenien professionaliserades verksamheten snabbt. Visserligen åkte herrlaget ut ur armeniska högsta ligan lika snabbt som den kommit in, vilket delvis kan ses som en följd av den oroliga situation som klubben agerat i. Många av spelarna var fast på andra sidan blockaden.

Damverksamheten som endast består av 25 spelare, till skillnad från männens nästan tiodubbla antal, har under tiden storsatsat. Nästan ingen spelare som är i Vayk denna dag är dock från Nagorno-Karabach.

Tränaren Arthur berättar att tränarstaben lider av att flera är på fel sida av blockaden. Foto Rasmus Canbäck

Tränaren Arthur berättar att de har svårt att få ihop tillräckligt med spelare till matcherna, men att de gör sitt bästa.

– Med bara tretton spelare här, och tolv i Stepanakert, så är det givetvis svårt. Om någon blir sjuk så har vi knappt en hel trupp. De flesta av tjejerna har vi plockat in från övriga Armenien, säger han.

Det har även varit problem med tränarstaben.

– Vi har mycket av vår verksamhet kvar i Nagorno-Karabach, även om vi formellt spelar i Armenien. Många av tränarna är kvar på andra sidan. Vi som inte är därifrån försöker hålla ihop lagen. Det är givetvis utmanande.

Det är inte enkelt för Lernayin Artsakh. Blockaden av Nagorno-Karabach har pågått sedan i december förra året och intensifierats i flera perioder.

Först blockerades den av så kallade miljöaktivister som sade sig protestera mot gruvdrift i Nagorno-Karabach. Det framgick snart att de var regeringsutsända och att motivet var grumligare än så.

De försvann också samma dag som den azerbajdzjanska militären började bygga en gränspostering mellan Armenien och Nagorno-Karabach.

Fram till dess kunde åtminstone ryska fredsbevarande trupper och Internationella rödakorsfederationen (ICRC) transportera både matvaror och sjuka patienter.

**

Stöd vår läsarfinansierade journalistik. Vi vet att alla inte har råd att betala för journalistik. Därför är alla våra reportage och artiklar fria att läsa. Men vi hoppas att några av er kan bidra så vi kan fortsätta rapportera från Nagorno-Karabach.

**

[LÄS MER: Vad händer i Nagorno-Karabach?]

Sedan i juni har blockaden blivit allt mer omfattande och i juli publicerade ICRC ett pressmeddelande där de lät meddela att de inte kan arbeta obehindrat.

Den humanitära korridoren, Latjinkorridoren, är den enda väg som leder mellan Armenien och Nagorno-Karabach. Formellt bevakas den av ryska fredsbevarande trupper, men Azerbajdzjan har tagit kontroll över passagerna.

I februari beordrade Internationella domstolen i Haag åt Azerbajdzjan att garantera fri rörlighet genom den. EU-kommissionen, EU-parlamentet, Europarådet, USA och så gott som samtliga större människorättsorganisationer kritiserar Azerbajdzjan för att inte följa ordern.

Mariam berättar att hon höll på Sverige i VM i år. Foto Rasmus Canbäck

För tjejerna på fotbollsplanen betyder det att de behöver ta i extra, säger Mariam, en av spelarna samtidigt som hon kippar efter andan.

– Många av våra vänner är på andra sidan blockaden och vi saknar dem verkligen på planen. Vi försöker att visa bilder, skicka filmer och framför allt spela för dem. Vi får energi av att de hejar på oss.

Hon har precis sprungit fram till oss efter en intensiv övning och har kvar flåset. Svetten rinner nerför pannan.

– När vi spelar så gör vi det för dem. Att vinna matcher betyder allt för oss, säger Mariam.

Tränaren ropar på henne i bakgrunden och hon tittar bakom axeln. Hon förstår att hon måste springa tillbaka.

– Vi tränar nästan varje dag, säger hon medan hon vänder sig om. Utan träningen så kommer vi ju aldrig komma till Champions League, eller hur?

Toppbild: Spelarna gör sig redo för en ny övning. Foto Rasmus Canbäck

Om författaren: Rasmus Canbäck var i början på september på en reportageresa i Armenien för att skriva om blockaden av Nagorno-Karabachs konsekvenser. Följ och stötta Blankspot för att läsa hans kommande reportage från resan.