Joseph Kafuka fängslades för sin journalistik om våld mot kvinnor och tvingades fly sitt hemland Kongo för att skapa ett nytt liv i Sverige. Men hur har situationen i Kongo förändrats sedan han flydde?
Av Martin Schibbye 25 juli, 2019
– Det finns fortsatt stora problem idag. Det största är att korruptionen påverkar alla sektorer inklusive medierna. Om en journalist gör ett reportage om ekonomi eller politik så kommer personen att erbjudas mutor, säger Joseph Kafuka efter ett seminarium i Almedalen ordnat av Reportrar utan Gränser.
Korruptionen genomsyrar enligt Joseph också Kinshasas radio och tv-stationer i val av beslut om publiceringar.
Utöver detta kämpar medierna med sina intäkter för överlevnad och detta gör dem särskilt utsatta för pengar från affärs- eller politiska grupperingar. Resultatet av detta blir att medborgarna inte litar på de lokala medierna utan vänder sig till internationella medierna som CNN eller BBC för information.
– Det är pengarna som dominerar och styr medierna i Kongo, konstaterar Joseph.
Innan han själv tvingades att fly minns han flera exempel från sin tid i landet då konflikter uppstod mellan ledningen och journalisterna. Inte bara om pengar – utan också om innehållet. Resultatet blev ofta att de som protesterade avskedades. Obekväma journalister blev inte kvar länge.
Med åren har detta lett till en avprofessionalisering av journalistikkåren.
– Men behovet av att avslöja korruption har funnits där ändå och i viss mån tagits över av medborgarjournalister men dessa får sitt material censurerat av de större medierna och får då publicera sig på de sociala medierna, berättar Joseph.
För att försöka höja statusen för yrket har de stora journalistorganisationerna i perioder försökt ta fram kriterier på vilka som få kalla sig journalister och inte. Men även om mycket jobb lagts ner så kunde de som betalade ändå ta sig in på den slutgiltiga listan utan meriter.
– Det som behövs är att man städar trappan från toppen och byter ut både ledningen och skapar nya strukturer. Men i grunden bottnar problemen i fattigdomen. Alla arbetar under extremt svåra förhållanden och den materiella fattigdomen hos medierna leder också till en intellektuell fattigdom. De enda medier som har resurser ägs och styrs av antingen politiska eller kyrkliga intressen.
Konsekvenserna blir att medborgarna blir felinformerade, om de blir informerade alls.
– De internationella medierna kan inte täcka upp för behovet av journalistik i Kongo. Kvar finns Facebook och Instagram som nyhetskällor.
Men Joseph tror inte heller att mediernas problem kan lösas utan att de grundläggandena problemen i Kongo blir lösta.
– Det behövs utbildas journalister, det behövs resurser till mediebolagen och vi behöver få till en diskussion i hela Kongo om dessa frågor.
Innan han tvingades fly försökte Joseph Kafuka i en film skulle skildra kvinnornas situation och problemet med sexuellt våld i Kongo.
– Det sexuella våldet mot kvinnor i Kongo är ett fruktansvärt problem, men regeringsmakten vill inte att journalister ska berätta, säger han.
Efter tre månader helt isolerad släpptes han fri efter påtryckningar från FN.
– När jag kom ut hade vi förlorat allt och hade ingenstans att ta vägen. Jag fick rådet att lämna landet. Det var för farligt för mig och familjen att stanna kvar.
Med hjälp av flera människorättsorganisationer kunde Joseph Kafuka fly med sin familj och för sju år sedan kom de han till Stockholm.
Joseph Kafuka vill gärna dela med sig av sina erfarenheter och språkkunskaper. I höst är han en del i ett projekt där Reportrar Utan Gränser tillsammans med journalistförbundet och författarförbundet ska ta tillvara nyanlända journalisternas kompetens.
– Alla journalister som arbetar här i Sverige borde följa med till mitt hemland Kongo, det går inte att beskriva hur det är att arbeta där, säger Joseph.
